Kategoriarkiv: Skivor

Theories – Regression

Artist: Theories
Titel: Regression
Release: 2015
Bolag: Metal Blade

Betyg: 8/10
Skribent: Martin Bensch

När ni hör Metal Blade nämnas tänker ni då på grindcore? Jag gör det in vilket fall inte det. Desto roligare då när de ger ut seattlemosharna THEORIES debutskiva ”Regression” och det går med lätthet att konstatera att de gjort en kanonrekrytering.

Hybriden death metal/grindcore är kanske inte den mest nydanande – det finns gott om band som är verkligt bra inom subgenren, men speciellt originella är de då inte. Om ni kan ha överseende med att THEORIES inte peakar på någon originalitetsskala så kommer ni i vilket fall upptäcka ett band som bjuder på en stunds kvalitetsrens.

Det går, som ni säkert redan gissat, undan mest hela tiden. Öppningsspåret Burnt Concrete är ett fartmonster som blästrar trumhinnorna skoningslöst. Likadant är det med Cycle Of Decay som föredömligt inleds med en inräkning av trummisen Joe på virveltrumman. Visserligen lirar bandet tungt emellanåt, men de drar aldrig ner på intensiteten, och det funkar alldeles utmärkt då skivan är en exemplarisk uppvisning i hur man skriver fokuserad, driven och genuint bra extrem musik.

Det finns tillräckligt med snygga finesser för att röjet inte ska bli statiskt i gitarristen Lees mer än lovligt feta riff. Trummisen Joe vet vad han sysslar med och, tack som fan för det, basen med Kush som traktör är fullt hörbar! Sången från Rick är lika grovt brötig och stundtals vredgat manisk som jag tycker att man ska förvänta sig av band inom subgenren.

Som debut betraktat är ”Regression” en käftsmäll av rang, och definitivt en skiva som gör att jag verkligen kommer hålla ögonen på bandet.

Keep Of Kalessin – Epistemology

KEEP OF KALESSIN "Epistemology"ARTIST: Keep Of Kalessin
TITEL: Epistemology
RELEASE: 2015
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Tystnaden kring KEEP OF KALESSIN senaste åren har inte enbart berott på turnerande och intensivt arbete med nya albumet. Det har också varit grundat i uppbrottet från sångaren Thebon och turerna kring ersättare, innan bandets skapare och kreativa mästare Obsidian C. till slut tog beslutet att inte kontraktera någon ny sångare utan att från nu ta över och sköta de vokala angelägenheterna själv. Hur detta fallit ut har varit mitt stora bekymmer inför utgivningen av norrmännens sjätte album, då Thebon var och är en av mina favoritvokalister, i alla genrer och tider.

Erkännas skall att jag vid de första genomlyssningarna svårt saknade Thebons djupa och breda röstregister. Samtidigt skall sägas att Obsidian C har växt mycket väl in i sin vokala roll. Snyggt och effektfullt förstärkt med stämmor blir helheten mycket aptitligt, och storslaget musicerande gör plattan till ytterligare en ädel enhet i raden av kalessinska pärlor.

Jag älskar KEEP OF KALESSIN och behöver egentligen alls inte jämföra med andra storheter för att förklara nya skivans styrka. Men iaf… inledningsljuden leder tankarna till CULT OF LUNAs senaste platta, Introspection låter bitvis som svenska DEGRADEAD – vilket väl snarast får ses som en komplimang till sistnämnda band, Dark Divinity låter som absolut inget annat 🙂 Och helheten, med The Spiritual Relief, Universal Code och Epistemology i topp, låter till syvende och sist som… KEEP OF KALESSIN. Och allt är gott.

Lätt att älska, svår att släppa, åtminstone för dig som gillar melodisk extrem metal, är en något klyschig men ack så sann utsaga om “Epistemology”. Och mer än detta, utöver betyget, behöver enligt min åsikt knappast tilläggas.

Raised Fist – From the North

RAISED FIST "From the North"ARTIST: Raised Fist
TITEL: From The North
RELEASE: 2015
BOLAG: Epitaph

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Punk och hardcore ska, när det är som bäst, väcka lust och uppmuntra motståndets aggression i lyssnaren. RAISED FIST har alltid haft den inverkan på mig, inte minst vid sina högexplosiva scenframträdanden. Att därtill kunna förmedla den känslan via högtalare/hörlurar är en alldeles särskild konst, och kungarna av den konsten är just Luleåbaserade veteranerna i RAISED FIST.

Det är nästan sex år sedan förra plattan och sångaren Alexander Hagmans röst har kvar exakt samma ilska, samma styrka och samma bitska skrikighet som i tidigare album. Denna röst som är en viktig tillgång för bandet och avgörande för dess uttryck. Om förra plattan, ”Veil Of Ignorance”, var fylld av aggressiva explosioner med några insprängda mjukare spår har årets album “From the North” mer av “midtempo”-låtar (jaja, allt är ju relativt, det går såklart undan ändå när det handlar om RAISED FIST) och spår som inom egen ram bjuder på både softare och hårdare inslag.

Trots sedvanlig tyngd och snabbhet är det denna gång framför allt melodierna och sångbarheten i låtarna som ska framhållas, i spår som t.ex. Ready to Defy och Depression. Det är lätt att för sitt inre öra framgent höra en taggad publik hängivet yla med i In Circles (“Thiiis iis cloose to the eeend…”), där vi dessutom har en cesur – tre sekunders total tystnad – att gotta oss åt tillsammans med Alle Hagman och bandet. Några låtar lufsar på lite väl “lagomt” kan jag tycka (Man & Earth, Sanctions och avslutande Unsinkable), men dessa spår blir samtidigt ett slags eftertänksamhetens vilopunkter i det framrusande tåg som plattan i dess helhet utgör.

Bästa spår då? Först var det de snabbare låtarna, som Chaos och galet speedade Gates, som tilltalade mig mest, men efter en stunds lyssnande har de melodiösa partierna nästlat sig in i hjärnan, och favoriterna nu är Ready to Defy, In Circles och vackert melankoliska Depression.

32 minuter. Det är vad vi får, lite snålt tilltaget för ett fullängdsalbum kan tyckas men i total energimängd motsvarar detta minst en fulltimme med de flesta andra band på marknaden. Och så varierad är plattan att det bara är att trycka på repeat och starta om när känslan av sista skrikets rysningar på din hud har ebbat ut.