Etikettarkiv: 8/10

The Black Dahlia Murder – Nightbringers

ARTIST: The Black Dahlia Murder
TITEL: Nightbringers
RELEASE: 2017
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

THE BLACK DAHLIA MURDER har seglat upp som ett band som levererar på skiva efter skiva. Det är fint att höra att bandet som i dagarna släppte sitt åttonde album, “Nightbringers” inte har tappat bettet – det är lika underhållande som vanligt att lyssna på bandet från Detroit.

Möjligen kan kan tycka att gitarrarbetet är lite mer ystert än vad det brukar vara – och det vill inte säga lite då TBDM alltid har levererat stringent ösigt gitarrspel. Jag tror att mycket av detta beror på att bandet sedan 2016 är hemvist för Brandon Ellis som också lirar i ARSIS. Det släpps på rejält framför allt i solona på “Nightbringers”.

Det är såklart en hel del grejer som känns välbekanta med bandets musik – det kanske hade varit för mycket begärt av ett band som gör sin åttonde skiva att uppfinna hjulet på nytt – men hantverksmässigt känner jag mig väl omhändertagen av bandet som låter lika spelsuget som vanligt.

Tyngdpunkten ligger – som brukligt  – på höghastighetsmusik. Men TBDM har alltid varit oerhört fina på att lägga in snygga melodier och ett skönt sväng i sina låtar. Fina Kings Of The Nightworld har ett tungt gungande sväng som jag gillar väldigt mycket, och den samsas alldeles ypperligt bredvid As Good As Deads inledning som kan vara bland det mest episka på skivan. Bäst är faktiskt skivans senare hälft, som inleds med Jars, en skoningslös dänga med nästan hysteriskt lir genomgående.

Som alltid imponeras jag väldigt mycket av Trevor Strnads vokala kapacitet. Han har en röst med nästan oändlig variation inom det brutala spektrumet – och det gör stor skillnad i fråga om att höja bra låtar till nästa nivå.

“Nightbringers” är en fin skiva som väl pryder sin plats i THE BLACK DAHLIA MURDERs diskografi. Gitarrmässigt kan det faktiskt vara den bästa. Kolla in den.

The Great Discord – The Rabbit Hole

ARTIST: The Great Discord
TITEL: The Rabbit Hole
RELEASE: 2017
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om ni minns så var jag inte så lite till mig över THE GREAT DISCORDs debutskiva “Duende” som kom 2015. Så pass till mig att jag utan vidare mankemang utnämnde skivan till en av de bästa debuterna mellan 2006 och 2015. Jag har därför, som ni förstår, längtat intensivt efter mer musik från det här gravt eklektiska och på allra bästa sätt pretentiösa bandet.

“The Rabbit Hole” hämtar en rejäl skopa inspiration från Carolls “Alice I Underlandet” – en mörk och i till stora stycken djupt obehaglig historia. För mig som läsare (och dessutom barn- och ungdomsbibliotekarie) ställde jag mig försiktigt tveksam till detta. Inte för att jag inte trodde att THE GREAT DISCORD skulle kunna förvalta berättelsen, utan för att jag inte är speciellt förtjust i boken till att börja med.

Men, såklart, lyckas bandet med bravur kavla ut en lika intressant skiva som “Duende”. Faktum är att jag upplever “The Rabbit Hole” som en jämnare skiva än “Duende” som hade så himlasvävande höga toppar att den tog andan ur mig, men som också hade några dalar som drog ner känslan något. “The Rabbit Hole” har inte det. Inledande korta Dimman är något så pass unikt som ett relevant intro. Bara en sån sak borde få er att kolla in skivan! Här får vi också ett första smakprov – det finns gott om dessa på skivan – av vilken helt häpnadsväckande vokalist Fia Kempe är. Jag har suttit och fånglinat under stora delar av varje lyssning över vilket magiskt instrument hon har i sin röst.

Det är också Kempe som är den bärande bjälken i detta rent episka bygge som THE GREAT DISCORD har snickrat ihop – hon ger en röd tråd genom hela den musikaliska snårskog som resten av bandet ser till att hålla öronen sysselsatta med. Maffigast är Gadget som har ett tungt löd som jag gillar mycket. Axel Holmgrens trummor är en tungt vägande del till detta – han tar plats på ett väldigt självklart sätt – men strängarbetet från Gustav Almberg och André Axell på gitarr och Rasmus Carlson på bas är också helt magiskt.

“The Rabbit Hole” känns som en skiva som har sina element av ebb och flod, men den tappar aldrig i intensitet. Här finns andningspauser som låter lyssnaren hämta andan något, jag tänker framför allt då på oerhört fina Neon Dreaming som ligger i mitten av skivan ungefär. Väldigt avskalad och i det närmaste hemsökande. Hemsökande skulle förresten kunna vara en samlande stämpel på “The Rabbit Hole” som i alla fall för mig bevisar att THE GREAT DISCORD är ett av de mest intressanta banden i Sverige idag. Kolla in den.

Leprous – Malina

ARTIST: Leprous
TITEL: Malina
RELEASE: 2017
BOLAG: InsideOut Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Norska LEPROUS har funnit i periferin för mig under ganska många år, men jag har aldrig gett bandet en chans mer än en låt här och där. Först nu med “Malina” har bandet lyckats dra in mig i sin sfär – och på kuppen fått mig att vilja kolla in resten av bandets diskografi.

Bandets proggiga, ganska väna, och intressanta musik gör att jag är helt övertygad om att “Malina” både stöter ifrån och drar in lyssnare. Vissa av låtarna kan jag inte ens med den bästa vilja i världen kalla metal – se Leaches och avslutande The Last Milestone – medan andra låtar som Captive och The Weight Of Disaster har ett tungt fläskigt sväng. Åter andra låtar vräker på med synthar åt new wave-hållet och brottartyngd – jag tänker på Mirage som är en av skivans allra bästa låtar. Slutet är så galet bra att jag höll på att ramla av stolen när jag hörde det första gången.

LEPROUS visar att de är ett band som kan sitt hantverk. Bandets utforskande och nyfikna sinnelag resulterar i musik som till största delarna är fantastisk att lyssna på. Mest imponeras jag av kompets oerhörda lyhördhet – basisten Simen Daniel Børven och trummisen Baard Kolstad låter för det mesta som ett enda instrument. Utom när de högst medvetet bryter mot detta. Sången från Einar Solberg är också väldigt imponerande.

Sammantaget är “Malina” en oerhört fin progressiv platta som verkligen förtjänar er tid. Kolla in den.