Etikettarkiv: Black Lodge

Eleine – s/t

ARTIST: Eleine
TITEL: Eleine
RELEASE: 2017
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

ELEINE släpper sin självbetitlade debutskiva. Eller? Vid närmare koll visar det sig att albumet funnits tillgängligt digitalt redan ett par år, men att det är först nu albumet kommer i fysiskt format. Bandet har funnits sedan 2011 och spelat sin symfoniska metal på bl.a. Sweden Rock och i år på Gefle Metal Festival samt förbandat åt storheter som EUROPE och MOONSPELL.

Så detta borde rimligen vara något värt att låna sitt öra till. Men musiken gör mig besviken, ganska lamt och med traditionell kvinnlig skönsång av Madeleine Liljestam utan mycket variation. Någon gång stöttas vokalisten av Rikard Ekberg och vid ett och annat tillfälle hettar det till som i Devotion där den manlige sångaren också bjuder på lite rensång utöver growlandet.

Bandet ELEINE ska enligt utsago vara något väldigt speciellt live, så jag spanar in ett par videor och liveupptagningar. Youtube tycker det är lämpligt att erbjuda mig några spår med ARCH ENEMY som komplement. Och tydligare än så kan det inte understrykas hur fantastiskt kvinnlig vokal styrka kan ta sig uttryck. Oavsett frontpersonen heter Angela Gossow eller bandets  nuvarande vokalist Alissa White-Gluz är ARCH ENEMY i liveformat hästlängder före ELEINEs effektsökande uttryck.

Nå, visst finns det vissa fina stunder på ”Eleine” det ska inte förnekas. Avslutande Death Incarnate är favoritspåret men även inledande Land Beyond Sanity och nämda Devotion är gott dugandes att lyssna till. Men på det hela taget lite för mycket traditionellt och ospännande även inom sin genre.

 

Netherbird – The Grander Voyage

netherbird2016ARTIST: Netherbird
TITEL: The Grander Voyage
RELEASE: 2016
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Efter ett par års paus är NETHERBIRD tillbaka, och det med ett verkligt styrkebesked, namngivet ”The Grander Voyage”. Bandet startade sin levnads bana år 2004 och känslan har alltid varit att grundarna Nephente och Bizmark har lagt ner själ och hjärta i musikskapandet.  Efter tio år tog bandet således en ”paus” – nåja, tre år mellan utgivningen av två fullängdsalbum skulle inte alla band kalla en regelrätt paus, men när de nu själva benämner det så…

Och nu är alltså NETHERBIRD åter i full styrka med sitt fjärde fullängdsalbum, med Bizmark på gitarr, bas och keybord, Nephente självklart som vokalist samt gästtrummande Fredrik Widigs. Live kompletteras bandet med Nord och Tobias Jakobsson på gitarr samt Micke André på bas och Fredrik Andersson (ex-AMON AMARTH) på trummor. Och NETHERBIRD av år 2016 gör mer kraftfull musik än någonsin. Musiken på ”The Grander Voyage”, allt skrivet av Bizmark som brukligt, rör sig liksom tidigare obehindrat i gränslandet för olika extreme metal-genrer. Det melodiskt flödande finns kvar, medan de symfoniska inslagen har tonats ner något. Lika fångande melodier som tidigare, men i lite naknare sound. Jag gillar det.

Albumet inleds med en kortare introlåt, Pale Flames On The Horizon, som övergår nästan omärkligt i plattans näst längsta spår, åttaminuters Hinterland. Redan här sätts standard med växlande tyngre partier och vackert gitarrplock. Därpå följande Dance of the Eternals är ett mjukt tvåminuters instrumentalt spår, innan förstasingeln Windwards tar vid. Även nästkommande låt Pillars of the Sky har släppts som singel och detta är ett vackert vemodigt stycke med text om sökande och längtan. Påföljande The Silvan Shrine befinner sig i samma stämningsläge, även om känslan är att det ljusnar något så här när den stora resan närmar sig sitt slut, i alla fall musikaliskt med både pianospel (av Danny Oakhil) och akustisk gitarr. Sista spåret, Emerald Crossroads avslutar resan i samma höga stil som övriga låtar. Stämningsfullt, känslosamt och skärande vackert. Jag blir djupt berörd av musiken likasom av texterna på denna platta.

Lyriken, i allt skrivet av sångaren Nephente, är mörkt och melankoliskt smärtfylld rakt igenom. Det finns en naturlig harmoni i texterna vilket gör att det känns som om stroferna bara legat någonstans och väntat på att plockas upp och presenteras i lämplig musikalisk omgivning. Flödet i konceptalbumets lyrik bidrar till denna illusion av bedräglig enkelhet. Detta är ordkonst. Poesi. Det finns mer av vemod och naturlyrisk känsla, än av det becksvarta mörker man annars alltsomoftast finner i musik av det här slaget. Nephente använder sitt instrument, rösten, i bred variation alltifrån dödsgrowl till black metal-skrik. Ingen egentlig rensång, men med hest viskande stämma i de mer artikulerade partierna, i t.ex. Pillars of the Sky och avslutande Emerald Crossroads.

Vi som följt NETHERBIRDs musikaliska resa under ett antal år kan glädja oss åt återkomsten och hoppas just att bandet med ”The Grander Voyage” också bara inlett denna den större resan och att den får fortsätta länge än. Detta är NETHERBIRDs bästa album hittills, med låtar som i stort sett allihop når upp till det allra bästa bandet gjort tidigare (tänk The Weight of Vapour eller A Shadow In the Garden of Darkness). En verklig fullträff av NETHERBIRD denna gång alltså, och det är med uppriktig respekt och glädje jag delar ut en betygsnia för ”The Grander Voyage” .

Ages – The Malefic Miasma

ARTIST: Ages
TITEL: The Malefic Miasma
RELEASE: 2015
BOLAGBlack Lodge

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

AGES ”Malefic Miasma” bjuder, i en mäkta imponerande debut, på svårartat beroendeframkallande musik i den melodiska black metal-skolan. Detta ger mig känningar av band som ENSLAVEMENT OF BEAUTY (och mycket bättre än så kan det inte bli i min bok) och även 90-talets DARK TRANQUILLITY, i t ex Abscent Tribulation. Jag älskar inte allt förbehållslöst (men nästan!), t ex pratsången som förekommer här och där lämnar mig relativt oberörd, men ajaj vad det slår an i andra fall, som t.ex. i inledande At The Behest Of Reason, skönt mullrande Apotheosis eller gunget  i Ardent Storm.

AGES bildades 2011 och består idag av vokalist och gitarrist Andreas ”Hvergelmer” Olander och trummisen Daniel ”Eldhrimnir” Beckman, båda tidigare i bl.a. MAGOG och EVANGELI, band som lades ner efter några demoinspelningar under 00-talet. Via Youtube konstaterar jag att MAGOG tycks ha spelat en råare black metal medan EVANGELI, som levde fram till 2008, har ett sound mer melodiskt och mer likt dagens AGES. Basisten Brice Leclercq kompletterar uppställningen. Leclercq som tidigare spelat i en nästan oräknelig massa namnkunniga band på den mörka skalan, såsom DISSECTION (2004-2005), NIGHTRAGE (fram t.o.m. albumet ”Sweet Vengance” 2003) och som livemedlem i SATYRICON. För att nämna några.

De 41 minutrarna ”The Malefic Miasma” består i känns aningen snålt tilltaget för ett fullängdsalbum kan en tycka, och jag längtar redan, och hoppas, att bandet snart ska producera nytt material. Men gladeligen låter jag plattan snurra ytterligare ett varv och njuter musikens skarpslipade skönhet än en gång.

Jag vet inte när jag senast, om alls någonsin, gett en debutplatta så här högt betyg, men tvekar inte att dela ut en betygsnia till detta alster, och att samman med det spå bandet en ljus och ärofull framtid. För egen del spår jag AGES och ”The Malefic Miasma” i mina högtalare både ofta och länge framöver.