Etikettarkiv: Century Media

Skivor

Dark Funeral – Where Shadows Forever Reign

Lämna en kommentar

imageARTIST: Dark Funeral
TITEL: Where Shadows Forever Reign
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är lätt att tycka om ett band som DARK FUNERAL. De har varit med länge, kämpat sig igenom grava svårigheter med gamla skivbolag, tappat medlemmar och levererat black metal som stringent har legat på en bra nivå.

Jag kom in på bandet i höjd med “Attera Totus Sanctus” en skiva som anses vara diskografins svagaste – i alla fall om vi väljer att tro Metal Archives.

Nya given markerar avstamp med ny sångare i Heljarmadr som ju har att fylla Emperor Magus Caligulas skor och nytt skivbolag.

Och det låter fortfarande stämningsfyllt om bandet – låt vara att Dominators trummor låter lite för torra för min smak.

Bäst är bandet i sjukt stämningsfulla As One We Shall Conquer, piskande The Eternal Eclipse och avslutande titellåten. Även om de andra låtarna är bra, sticker de tre ut lite extra i mina öron.

Gitarrarbetet från Lord Ahriman och Chaq Mol är riktigt bra med intressanta harmonier och det känns som om bandet har fått lite av en nytändning.

Heljarmadrs sång är bra, utan att helt golva mig.

Sammantaget är “Where Shadows Forever Reign” en bra skiva som stundtals imponerar utan att fullständigt golva mig.

Skivor

Miasmal – Tides Of Omniscience

Lämna en kommentar


TidesARTIST: Miasmal
TITEL: Tides Of Omniscience
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Göteborgarnas sympatiska death metal slog an en sträng hos mig vid tiden för släppet “Cursed Redeemer” för två år sedan. Jag har tagit god tid på mig att recensera senaste skivan “Tides Of Omniscience” och den har fått en försvarlig mängd spelningar.

Jag kan nöjt konstatera att bandet bestående av trummisen Björn, basisten Ruben, gitarristen Magnus och sångaren/gitarristen Pontus verkar ha fått upp ångan rejält – för inte bara är bandets musik sympatisk – den har fått en bra dos pondus sedan sist. Muskligt och bredbent riffande Venomous Harvest är en slagfärdig dänga där bandet verkligen visar vad de är kapabla till.

Ett genomgående gediget solospel gör att jag drämmer till med en betygsåtta – här är en av anledningarna till att jag tycker att skivan håller verkligt hög klass – hantverkskunnande inom detta fält (och då pratar jag om att säga mycket med sitt lir utan att överdosera och tråka ut lyssnaren) är något som jag vill premiera.

Att låtarna ligger på en stringent bra och hög nivå är såklart också starka skäl till att “Tides Of Omniscience” trycker på rätt knappar för mig.

Om du gillade “Cursed Redeemer” så kan jag i det närmaste garantera att du kommer uppskatta “Tides Of Omniscience”.

Skivor

Entombed A. D. – Dead Dawn

Lämna en kommentar


Dead DawnARTIST: Entombed A. D.
TITEL: Dead Dawn
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Här kommer den obligatoriska inledningen. Detta är den andra skivan från ENTOMBED A. D. och den elfte skivan från ENTOMBED. Så, kan vi gå vidare nu? Bra.

Jag uppskattade “Back To The Front” en hel del – den visade på en aningens revansch efter en utdragen och icke frivillig paus på skivfronten för bandet. Att bandet nu har fått upp ångan och pressar ur sig ett album så här snart är kanske en sak vi ska vänja oss vid.

En del förhandssnack har gällt att bandet nu, minsann, har med en ballad på skivan – Hubris Fall. Men att spela långsamt innebär inte att det automatiskt blir en ballad. Hubris Fallär dessutom en ganska dålig låt totalt sett och vid sidan av As The World Fell ett av de svagare spåren på skivan.

Bättre är då Midas In Reverse som är en verkligt käftsmäll till öppnare, Total Death med det klassiska greppet att yla titeln på låten innan gitarrsolot och Down To Mars To Ride (högst märklig titel för övrigt).

Ni som förväntar er att bandet skulle låta annorlunda får nog leta efter helt andra band. Det här gänget låter på ett visst sätt, och skriver låtar på ett visst sätt – och de kan göra det eftersom de har en bra och hög lägstanivå för att i vilket fall prestera en handfull verkligt bra låtar på varje skiva. Det som sticker ut är Olle Dahlstedts trumspel som jag tycker är helt enastående. Öppnaren Midas In Reverse är så späckad med snygga fills – vilket för övrigt gäller majoriteten av låtarna – och piskande driv att jag baxnar. Dahlstedt lirar alltid för låten, men tillåter sig själv att visa att här lirar en intelligent batterist som vet exakt hur han kan och ska sockra lyssnarens öron.

“Dead Dawn” är en något sämre skiva än “Back To The Front”, och till de klassiska skivorna från 1990-talet krymper den till än mindre dimensioner. Men, vi pratar om ett band som har varit med förr och som när de verkligen får till det smäller så oerhört många andra band på fingrarna. Med andra ord – “Dead Dawn” är en skiva värd att kolla in, men förvänta er inte att få höra något banbrytande.