Etikettarkiv: Nordvis Records

Skivor

Jordfäst – Hädanefter

Lämna en kommentar

ARTIST: Jordfäst
TITEL: Hädanefter
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Nordvis

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Långt, längre, för långt? Ofta kan en riktigt lång låt vara en både bärande och berikande beståndsdel för helheten i ett album. Men finns det någon gräns för när det trots allt ändå blir för långt? Nja, det tycker nog i alla fall inte JORDFÄST som på sitt debutalbum består oss med exakt två spår, drygt 18 respektive 14 minuter långa. Och det funkar finfint!

Min nyfikenhet på bandets musik triggades igång redan av det lekfulla användandet av orden i bandnamn och låttitlar; jordfäst är inte ett ord som ofta används i denna form, som ett verb i imperativ, utan ses oftare i olika former av substantivet jordfästning. Ena spåret heter Hädanförd vilket väl är att se som en adjektivform av hädanfärd, möjligen en egenskapad form. Jag tolkar det ungefär som ”förd bort från livet”. Det andra spåret heter Buren av loppor, också en titel jag uppskattar och som kan locka till många olika associationer. Liksom lyriken som helhet.

Musiken då? Ja, musiken har sin grund i svartmetall och är både melodisk och välproducerad utan att vara alltför välpolerad, råheten i mer traditionell black metal tillåts delvis bestå. Det är mörkt och melankoliskt på ett både spännande och behagligt sätt. Viss folkmusikkänning finns här och var men den slår aldrig igenom på något avgörande sätt utan är mer av en aning. De två långa spåren är vart och ett nog musikaliskt varierade för att hålla mitt intresse fångat hela skivan igenom – gång på gång.

Bandets två medlemmar härstammar från Småland men är för närvarande lokaliserade till Malmö respektive norska Tromsö. Elis är multimusiker och låtskrivare medan Olof står bakom lyriken och även framför merparten av sången. Texterna berättar om digerdöden, om människans litenhet gentemot naturen och om dåtidens umbäranden. I Hädanförd får vi en berättelse om häxförföljelserna och några av dess värsta konsekvenser. Mycket elände helt enkelt och detta som en uppfriskande kontrast till det vikingaheroiserande som ibland förpestar genren när nordens tidiga historia ska berättas. Väl värt att lägga tid på att ta till sig lyriken alltså.

Bandet säger sig redan nu ha material för ett kommande album och det blir något att se fram emot. Sammantaget är debutalbumet ”Hädanefter” en alltigenom angenäm bekantskap och JORDFÄST ett band jag mycket gärna hör mer av.

 

Skivor

Bhleg – Ödhin

Lämna en kommentar

ARTIST: Bhleg
TITEL: Ödhin
RELEASE: 15 januari 2021
BOLAG: Nordvis

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Charmigt, mörkt och ständigt underhållande. BHLEGs tredje album “Ödhin” visar sig ha gott musikaliskt gry med mycket variation inom och mellan de sex spåren. Var för sig är kanske inte alla spåren lika starka men helheten skopar undan allt eventuellt tidigt motstånd. Här finns råhet och desperation, mystik och andlighet, dov svärta och skönhet. Inte mindre än två av sex spår är instrumentala, Gyllen Gal och avslutande Drömmen Om Vårdträdet – och jag vill inte ens klaga på detta. Allt gjuts så fint samman att helheten blir högst intagande.

Slukad Sol är både det längsta och mest innehållsdigra spåret och en låt som väl representerar alla delar av albumet. Det grova, det mjuka, det folkloristiska och de starka stråken av traditionell svartmetall. Andra spår har sin viktpunkt i någon eller flera av dessa fållor, med intressanta detaljer som i Gyllen Gal där en tupp faktiskt gal och Vyss med sitt hotfullt framviskade ”vysss!” i inledningen. Spåret Alyr III är också den en låt som så att säga innehåller allt, utan att det är splittrande.

Nordvis Produktion som ger ut albumet är baserat i ”Norrbottens skogar” och har företrädesvis band som, på ena eller andra sättet, har knytning till nordisk – inte nödvändigtvis norrländsk dock – natur och mytologi. Det kan vara mer traditionell black metal-band men också rena folkvisetoner och allt däremellan. BHLEGs duo är således baserad i västsverige men uppges ha gemensamt ursprung i orten Ale (därav återkommande låttiteln Alyr) i sydligaste landsänden.

Medlemmarna i BHLEG är sparsmakade med sina framträdanden och håller hårt i sitt textmaterial. Inga spelningar vad jag kan utröna och inte heller hittar jag lyriken, vare sig till denna eller tidigare album, på webben. Gott så, det är såklart helt upp till bandet och får respekteras. Andlighet, mystik och integritet tycks vara honnörsorden för de två medlemmarna under beteckning L. respektive S. som föredrar att bibehålla sin anonymitet.

Sammanfattningsvis kan skivan ”Ödhin” kanske kännas lite avig och rentav splittrad vid första lyssning. Men det finns alla anledning att låta detta ta sin tid, det visar sig ge mycket god utdelning.

<

Skivor

Sons Of Crom – The Black Tower

ARTIST: SONS OF CROM
TITEL: “The Black Tower”
RELEASE: 2017
BOLAG: Nordvis Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Svensk/finska duon SONS OF CROM är tillbaka med sitt andra album “The Black Tower”, något som fick den här hobbyskribenten att bli lite till sig i trasorna och paxa recensionsrätten här på WeRock  snabbare än en alkis går in på Bolaget en måndagmorgon. Anledningen? Jag gillade debuten “The Riddle Of Steel” skarpt, men fann den också en aning… luddig i kanterna stundtals, och efter att ha följt med och läst en del innan den här releasen så var känslan att bandet skulle kliva upp ett pinnhål avseende låtskrivandet. Kombinerar man det med bandets signum musikaliskt (man rör sig någonstans i skärningspunkten mellan BATHORY runt “Hammerheart” och “Twillight Of The Gods”-eran och klassisk heavy metal, samtidigt som man har en skvätt folkmusik i mixen) så har man med andra ord goda förutsättningar för en kanonplatta.

Och det får man.

Inledande Steps Of Doom är filmiskt snygg och syftar just till att ge en introduktion (lite på samma sätt som avslutande Rebirth Of The Sun knyter ihop allt) innan man serverar ett par riktiga dunderlåtar. In Fire Reborn är hårdaste låten på skivan, Fall Of Pandemonium förmodligen bästa. Den sistnämnda har ett riff som är rent av löjligt bra i all sin enkelhet. Singeln Black Wings Up High är trevlig, och i Summoning The Starborn rör sig SONS OF CROM mellan headbangervänlig heavy metal till vackra black metalslingor. I mixen finns sen lågmälda och stämningsfulla Legacy och Viiminen Laki, och det är helt tydligt att herrar Janne Posti och Iiro Sarki verkligen fått till det förmågan att skriva låtar. Det är mer distinkt, det är mer solitt och på det hela enklare att ta till sig än på föregångaren. En referens som dyker upp medan man lyssnar är… MANOWAR (!). Alltså tidiga MANOWAR, fram till “Fighting The World” ungefär – fast på ett bra sätt. Då man lyckas ha det där lite kärva soundet i sin heavy metal. Gissningsvis är det för att SONS OF CROM har sina rötter i Haparanda och enligt egen utsago spenderar mycket tid med “de fem B:na som regerar: Bach, Beethoven, Beatles, Black Sabbath och Bathory”.

Är du ute efter en konceptskiva (den här handlar om hur man söker sanningen mellan livet och det som kommer efter om jag förstår saken rätt) som får dig att vilja spela luftgitarr och digga? Då är SONS OF CROM och deras “The Black Tower” ett givet val för dig!