Skivor

Dawn Of Ouroboros – The Art Of Morphology

Lämna en kommentar

ARTIST: Dawn Of Ouroboros
TITEL: The Art Of Morphology
RELEASE: 30/3 2020
BOLAG: Rain Without End Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är vanskligt att spela atmosfärisk black metal med progressiva inslag. Att få till rätt balans mellan dessa olika element är så pass svårt att de flesta band slinter på hanen och skjuter över målet. Men när det funkar så kan det bli i stort sett magiskt.

DAWN OF OUROBOROS tar sitt namn från det väsen som av Platon beskrevs som den första levande varelsen, och brukar anses som en symbol för integration och assimilering av det motsatta. Och namnet är passande för det här debuterande bandet från Oakland i Kalifornien då deras musik sannerligen är kontrastrik och mångbottnad. Här finns gott om klassiska inslag som bruk av piano och väldigt vackra melodiska passager som effektfullt ställs mot mer matiga inslag av svärtad döds. Ofta funkar det väldigt bra – jag går igång på låtar som Lunar Cathexis och oerhört maffiga Spiral Of Hypnotism som har ett avslutande parti som är så satans bra! Som bäst är skivan när gitarristen Tony Thomas får släppa på sin vurm för episka och svävande gitarrsolon – han ligger på exakt rätt nivå för att inte glida över i rena excesser, och har dessutom en fin känsla för melodier som jag verkligen uppskattar.

Trots att ”The Art Of Morphology” är DAWN OF OUROBOROS debutplatta så känns den extremt genomarbetad och till stora delar magisk, trots att bandets musik innehåller delar som jag har stött på i andra sammanhang. ”The Art Of Morphology” visar på ett band som inte bara klarar av att bemästra dessa – den är en skiva som verkligen ger mersmak. Jag skulle inte bli förvånad om den här skivan kommer att göra många glada och hamna på ett försvarligt antal årsbästalistor när 2020 ska summeras.

Skivor

We Sell The Dead – Black Sleep

Lämna en kommentar

ARTIST: We Sell The Dead
TITEL: Black Sleep
RELEASE: 2020
BOLAG: e-a-r Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

WE SELL THE DEAD är tillbaka med sitt andra album, och för oss som även har debuten ”Heaven Doesn’t Want You… And Hell Is Full” under bältet är det tydligt att sidoprojektet nu verkligen hittat sin form. Niclas Engelin (gitarr), Apollo Papathanasio (sång), Jonas Slättung (bas och sång), Oscar Nilsson (trummor) och Petter Olsson (keyboard) lyckas smälta samman sina digra musikkarriärer i diverse band och genrer till en helhet på ett väldigt bra sätt här. Bandnamnet kan vilseleda, för det som serveras är melodisk hårdrock med en oerhörd känsla. Det lutar mer mot pop än elakheter och dödsmetall – lyssna på Carved In Stone som ett gott exempel.

Personligen är det här en växande skiva. Redan från första lyssningen gillade undertecknad en del av de uppenbara spåren så som titelspåret och Across The Water, men det är något med plattans hela väsen som gör att jag fortsatt lyssna på den – och baske mig om inte hela skapelsen vecklat ut sig till ett helt pärlband av favoriter! Hour Of The Wolf, River In Your Blood eller majestätiska och melankoliska avslutningen Shallow Grave är bra exempel på låtar som rört sig från ”bra” till ”oumbärliga”, och i speltid har plattan som helhet konkurrerat ut de flesta sedan den kom.

Betyget lutar uppåt, överraskar jag mig själv med att konstatera. Det här är kanske inte nyskapande, men det är innerligt och ruggigt bra!

Skivor

Sweven – The Eternal Resonance

Lämna en kommentar

ARTIST: Sweven
TITEL: The Eternal Resonance
RELEASE: 2020
BOLAG: Ván Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Vissa skivor vet man från första låten att man kommer att gilla den. Så förhåller det sig med SWEVENs debutskiva ”The Eternal Resonance”. Nu vet jag att det är en hel massa av er som tänker att Sweven, var inte det MORBUS CHRONs sista skiva? Jo, och dessutom – det är Robert Andersson som står bakom bandet SWEVEN – MORBUS CHRONs huvudsaklige låtskrivare.

SWEVEN känns som en helt logisk fortsättning på den musikaliska resa som Andersson påbörjade i MORBUS CHRON. Det känns däremot som att SWEVEN tar ut svängarna på ett betydligt mer vidlyftigt sätt än MORBUS CHRON som ju verkligen stod för något eget inom svensk dödsmetall.

”The Eternal Resonance” formligen vibrerar av skaparlusta, och det är inte utan att jag förundras över hur bra den här skivan är, och att jag fortfarande hittar nya saker att upptäcka efter mer än 20 lyssningar. Här finns de oerhört vackra, hemsökande vilsamma partierna i snart sagt varenda låt som skickligt kontrasteras mot den minst sagt underbart murkna sången. Det finns en genomgående balans – en röd tråd om ni vill – som gör att jag som lyssnare känner mig väldigt väl omhändertagen. Bäst är det när en låt som Visceral Blight sveper in på plats 7 av 8 och fullständigt mejar ner allt motstånd med sin vackra desperation. De sista 2 minuterna i den låten är så euforiskt bra att jag får gåshud varenda gång. Och det på en plats då de flesta skivor brukar varva ner.

Överhuvudtaget känns SWEVEN som ett band där kommunikation betyder väldigt mycket. Andersson, Isak Koskinen Rosemarin och Jesper Nyrelius lirar verkligen som ett band, en enhet som vet vad de vill med sin musik.

Jag är som ni förstår helt golvad av ”The Eternal Resonance” som helt ärligt är det bästa jag hittills har hört under 2020. Kolla in den, för helvete.

Worship the Riff!