Skivor

Haeresis – Si Vis Pacem Para Bellum

Lämna en kommentar

ARTIST: Haeresis
TITEL: Si Vis Pacem Para Bellum
RELEASE: 10/10 2025
BOLAG: Vendetta Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ibland får jag en känsla vid första genomlyssningen av en skiva som direkt säger att jag kommer att gilla skivan riktigt ordentligt. Den känslan infann sig inte många sekunder in när jag drog igång Haeresis ”Si Vis Pacem Para Bellum” (Om du vill ha fred, förbered dig på krig – löst översatt).

Detta är fullängdsdebuten för det här tyska bandet, och det är en övertygande stark debut. Gillar du post-black metal, då kan jag nästan lova att du kommer uppskatta den här skivan.

Med bara 4 låtar och en speltid på strax över 40 minuter – ja ni fattar, det är långa låtar så det bara smäller om det. Men ändå så kan jag inte säga att jag upplever någon av låtarna som överdrivet lång. De flödar fram på ett nästan skrattretande fint sätt.

Inledande Echoes Of Ashes smyger igång med ett skirt, nästan fragilt, intro innan sångerskan Christin släpper löst ett illasinnat tjut som skickar ut mig i omloppsbana. Jag älskar verkligen hur bra sången är på den här plattan. Den ger ytterligare en känslomässig dimension av desperat skönhet till skivan.

Även om bandet räknar sin hemvist till black metal – och således blästrar på utav bara fan mest hela tiden – så är samtliga låtar känslomässigt drabbande och, framför allt, balanserade med rikligt med smäktande melodiska slingor. Den rena mäktigheten i en låt som I Who Repel All Light  är ett bra exempel på detta. Precis när jag tror att bandet inte kan vräka på mer, ja, då lägger de såklart in ytterligare en växel som får mig att baxna.

Produktionsmässigt är ljudbilden en ren dröm. Jag måste dyrka hur M. S. trummor låter, så til den milda grad att jag sitter och önskar mer rullningar på pukorna. Gitarrerna ligger i exakt rätt isande register och maler på med massiva mattor. Oerhört svårt att inte gå igång på detta.

”Si Vis Pacem Para Bellum” är en skiva som jag kan lyssna på om och om igen, och då jag säkert har plöjt den mer än 30 vändor och ändå inte känner mig mätt på den – ja då fattar ni att jag verkligen gillar den här skivan. Om Haeresis presterar så här bra på debuten, då sätter de en satans press på sig redan nu inför framtida släpp. Detta kan vara en av årets starkast drabbande skivor. Kolla in den.

 

 

Skivor

Death By Horse – Liminal State

Lämna en kommentar

ARTIST: Death By Horse
TITEL: Liminal State
RELEASE: 19/9-2025
BOLAG: Cortex Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Fredrik. A

Efter släppet av Death By Horse första skiva “Reality Hits Hard” var endast kärnan (Tommy, gitarr och Jahna, sång) av bandet kvar. Fast beslutna om att fortsätta göra musik och driva bandet vidare, hittade de Linus, trummor och Michael, bas. Detta har givit bandet bra energi till att dem nu har släppt andra skivan “Liminal State”.

Singlarna It’s Alright och Nightcrawler gav oss en fin försmak på vad som skulle komma med “Liminal State”. Hit-känsla med stark integritet och en gnutta humor. Efter ett par lyssningar så känns albumet som en gjuten helhet, men innehåller också starka låtar som kan stå för sig själva. Jag fortsätter att nynna på Damaged One efter skivans slut.

Som sjätte låt på skivan har Death By Horse valt att spela in en cover av Cortex-låten The Freaks. Bandet lyckas med konststycket att göra sin egen grej av låten och den känns självklar på albumet.

Låtmaterialet på “Liminal State” är jämfört med sin föregångare “Reality Hits Hard” inte lika spretigt. Men tro för guds skull inte att skivan är tråkig. Nä, jag tycker bara att bandet har samlat sitt sound och finslipat sitt uttryck.

Death By Horse har en stor tillgång i sångerskan Jahna Lund. Hon har en attityd som är punk medan hon har en stämma som får mig att tänka på stora röster från Alanis Morisette och Dolores O’Riordan (The Cranberries). Samtidigt skriver hon lyrik om existentiell ångest, om att inte (vilja) passa in och om att allt en dag kommer bli bättre. Det känns som att hon menar varje ord och det berör mig på djupet.

“Liminal State” är ett rakt och distinkt album. Det bjuder på mycket attityd, djupa känslor, melodi och starka låtar. Death By Horse känns självklara på den svenska punkscenen och har kvalitéer som skulle kunna ta dem längre. Det ska bli kul att följa bandets utveckling nu när de har både skiv- och bokningsbolag i ryggen.

Skivor

Year Of The Goat – Trivia Goddess

Lämna en kommentar

ARTIST: Year Of The Goat
TITEL: Trivia Goddess
RELEASE: 12/9 2025
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med ett omslag som var lite lockande, men också en smula frånstötande, och med ett bandnamn som jag sett i förbigående men inte fäst mig vid tryckte jag igång ”Trivia Goddess” för ganska exakt två veckor sedan. Nu vill jag bara säga – fan ta er Year Of The Goat!

Bandet från Norrköping har nämligen lyckats göra en skiva som satt sig så till den milda grad i hjärnbarken att låtar poppat upp i skallen på jobbet, strax innan jag ska till att somna, när jag vaknat under natten och när jag har cyklat hem från jobbet. Och det har varit både underbart och fruktansvärt.

Jag hade inte hört en ton av det här bandet innan denna skiva, och nu får det ju bli att kolla upp resten av diskografin, för detta är riktigt bra, tungt svängande och sprakande ockult rock som sannerligen ger mersmak.

Lyssna bara på svänget i titellåten! Det är ju stört omöjligt att inte gilla detta, och även om jag gillar denna låt som bara den så finns det låtar som jag uppskattar än mer och som skjuter ut skivan i stratosfären.

Skulle jag välja ut två låtar som de två bästa så blir det tveklöst Mét Agwe som handlar om en varelse som har sin hemvist inom voodoo, specifikt Haiti och som ses som en varselse knuten till havet och King Of Damnation. Den första har både ett tungt bluesigt sväng och rent magiskt bra sång där bandet släpper på utav bara fan. Lägg till detta gitarrspel som får det att vattnas i munnen.

Den andra är ännu tyngre, men med bibehållen bluesighet, och bandet jobbar så skickligt med att sänka och höja intensiteten att det är svårt att tröttna på att lyssna på skivan.

Överlag är ”Trivia Goddess” en skiva som det är svårt att slita sig ifrån. Att skriva musik som är av denna kvalitet hade räckt för många band, men det jag verkligen uppskattar med Year Of The Goat är att de är så bra sångare – här finns två huvudsångare som levererar totalt, och ett helt koppel med bakgrundssångare som lyfter sången än mer.

”Trivia Goddess” är en fantastiskt bra skiva som jag tvivlar på att jag kommer slita mig helt ifrån. Den excellerar i sväng och hantverkskicklighet på ett så påtagligt sätt att om man gillar band som med lätthet och ackuratess lyckas få musik som känns så hemtam att ändå verka så fräsch som här – ja då har man en skiva att se fram emot här. Kolla in den.

Worship the Riff!