Skivor

Horisont – About Time

ARTIST: Horisont
TITEL: About Time
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Är det inte lustigt egentligen, att  den platta där HORISONT låter sin retro-smältdegel omfamna fler influenser än någonsin, kanske även är den där de till slut hittar mest av sin egen unika identitet?

Det borde egentligen spreta, för det blinkas till höger och vänster åt allehanda klassiska akter inom rockhistorien. Här samsas STATUS QUO-minnande blueskomp med discorytmer, elektrifierat THIN LIZZY-riffande med 80-talsflörtande synthar, gitarrharmonier som luktar tidiga SCORPIONS med innerligt desperat sång á la Ian Gillian, det lugna titelspårets tydliga SANTANA-vibb med fotstampande driv värdigt THE HELLACOPTERS, så som det i refrängerna hos  Electrical och bästa spåret Without Warning.

Ja, ni fattar, det finns en påtaglig musikalisk spännvidd på ”About Time”. Samtidigt lyckas göteborgarna knyta ihop säcken till en tillräckligt homogen helhet, ett sound som helt enkelt låter… tja, HORISONT. Definitioner och referenser åsido, så är väl kanske det viktigaste att det låter bra. Det svänger mest hela tiden, men omväxlande genom att glättigt stryka medhårs och skavande stryka mothårs. Hela tiden finns det dock en distinkt nerv och energi närvarande, vilket tilltalar.

Enda genuint udda fågeln är det svenskspråkiga numret Letare, där de klassiska rock-vibbarna för ett ögonblick samsas med svensk proggrock-historia, och jag kommer att tänka på en ung Pugh Rogefeldt. Eller, ja, det vill säga om Pugh hade haft en omisskännligt göteborgsk dialekt… Låten är dock genuint bra, och jag tror att detta vågspel från HORISONTs sida bidrar till att stärka deras varumärke snarare än att stjälpa det. Just spännvidden av väl kombinerade influenser är trots allt det som lyfter ”About Time”, och gör plattan till ett kvitto så gott som något på att retro-genren fortfarande har puls!

Skivor

Persefone – Aathma

Lämna en kommentar

ARTIST: Persefone
TITEL: Aathma
RELEASE: 2017
BOLAG: Vicisolum Productions

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att säga att ”Aathma” har varit hett efterlängtad av undertecknad hade varit en underdrift. Jag kan helt uppriktigt säga att detta är skivan jag mest sett fram emot under 2017. Och kanske är detta inte så konstigt då jag tyckte att det andorranska bandets förra skiva, ”Spiritual Migration”, var så bra att jag satte den som den bästa skivan överhuvudtaget mellan 2006 och 2015.

Samtidigt så har jag faktiskt bävat lite för att lyssna på ”Aathma” just med tanke på hur mycket jag gillar PERSEFONEs övriga diskografi, men det tog inte speciellt lång tid för mig att inse att ”Aathma” är en skiva som står sig väl jämfört med bandets övriga plattor.

”Aathma” är en matig skiva, inte bara tidsmässigt där den klockar in på strax över en timme, utan så fylld med infall och ystra krumsprång att det trots att jag lyssnat på skivan säkert mer än 20 gånger, känns som jag upptäcker nya saker hela tiden. Imponerande.

Det finns gott om låtar som sticker ut lite extra, även om jag starkt vill trycka på att ”Aathma” är en skiva som vinner på att lyssnas igenom som helhet. Rent lysande Prison Skin, Spirals Within Thy Being och Stillness Is Timeless är dock alldeles för bra för att jag inte ska nämna dessa specifikt.

Om vi pratar rent spelmässigt så känner jag mig väl omhändertagen av PERSEFONE. Det hörs att bandets medlemmar kan traktera sina instrument, men det handlar aldrig om att skrytspela utan alltid om att göra det som låtarna vinner på. Att bandet tagit fasta på detta också när det gäller de tre gästartister som medverkar på skivan ska ses som ett styrketecken då dessa är Paul Masvidal från CYNIC och DEATH,  Merete Soltvedt  och Öystein Landsverk från LEPROUS och dessa visserligen tar plats, men de tar inte över fullständigt på bekostnad av låtarna de medverkar på.

Roligt är att skivan också har fått en alldeles ypperlig produktion av Jens Bogren som gör att det är en audiell högtidsstund att lyssna på ”Aathma”.

Jag är klart imponerad av ”Aathma” som jag tycker är en skiva som hör till de starkaste i bandets diskografi. Riktigt lika bra som ”Spiritual Migration” är den inte, men bra mycket starkare än rätt mycket annat. Kolla in den.

Skivor

Firewind – Immortals

Lämna en kommentar

ARTIST: Firewind
TITEL: Immortals
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Förra året var doom-året vad mig anbelangar. Ska 2017 bli året då jag knarkar ner mig på power metal? Om jag ska utgå från hur bra ”Immortals” av FIREWIND är så ska jag inte vara sämre än att säga att det kan mycket väl bli så!

Det här är en skiva som underhåller något så fruktansvärt med bra låtar, helt galet shredspel och en överhängande känsla av att alla inblandade verkligen kan sitt hantverk.

FIREWIND är Gus G, gitarrist åt Ozzy Osbourne, skuta att styra, och han har gjort det med en frenesi som visar att här saknas det sannerligen inte arbetskapacitet. ”Immortals” är skivan att kolla in om du vill ha power metal som förutom att bjuda på gott om knuten i näve i luften, alternativt vinden i håret metal lyfts något så otroligt av den mannens gitarrspel. Visst, gillar du musik med mer nyanser och mer tillbakadraget spel så kommer du sannolikt att avsky ”Immortals”, för det hålls inte igen när det gäller teknik och shred, eller ostighet för den delen.

I mångt och mycket har den här skivan en hel del gemensamt med ett annat verk som handlar om samma sak: kung Leonidas slag mot perserna i slaget vid Thermopyle 480 f. Kr som det gjordes en film på för tio år sedan – ”300”. Det var verkligen en film som med stora överdrifter delade publiken i en grupp som älskade filmen och en som avskydde den med stor avsky. De stora gesterna, överdrifterna, de stora orden – filmmakarna tog i så det räckte och blev över. Och lite så är det faktiskt med ”Immortals”, med den stora skillnaden att jag inte har alls svårt med att ta FIREWIND på allvar. Det finns helt enkelt tillräckligt med bra grejer på den här skivan för att jag utan att begå nåt våld alls på  mig själv kan rekommendera den som en riktigt bra power metal-skiva.

Worship the Riff!