ARTIST: Faith No More
TITEL: Sol Invictus
RELEASE: 2015
BOLAG: Ipecac Records
BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch
Hand upp hur många som tycker att “Angel Dust” är en magisk skiva? Som ni förstår av frågan så tycker jag det. Jag vet att just den skivan framstår som den kanske starkaste i FAITH NO MOREs diskografi, och att det är en skiva från ett band som många har ett förhållande till som kanske inte är alldeles självklart.
FAITH NO MORE var under den första delen av sin karriär den där bångstyriga, provocerande, eklektiska, irriterande och fullständigt ljuvliga orkestern som gillade att testa sin publik. Jag köpte bandets “Introduce Yourself” när jag var 12 och blev förbryllad och fascinerad på samma gång. Med “Angel Dust” beseglades min kärlek till bandet permanent, och jag var bedrövad att jag inte såg bandet innan de lade ner verksamheten 1998 i en storm av likgiltighet och cynism. Jag trodde, helt ärligt, att bandet var dött.
Det är därför ingen liten sak i min bok att det nu föreligger en skiva som på ett fullständigt underbart sätt krokar i den eran när bandet var som bäst.
“Sol Invictus” är en skiva där FAITH NO MORE låter som jag vill att de ska låta: gränslösa. De testar infall och krumsprång på självklara vis. Här finns loungeartad musik, avig musik, tung musik, filmisk musik, brötig musik – allt sammanfogat till en musikalisk och, faktisk, konstnärlig uppvisning som får mig att förstummat le från början till slut. Mike Patton kanske ni frågar? Han gör en gjuten insats på vad han gör bäst: sjunger som Mike Patton. Det gläfs, ropas, gnys, och gastas på ett sätt som ingen annan sångare gör.
“Sol Invictus” är en skiva som visar att FAITH NO MORE är tillbaka. Ta mig satan om de inte är det!
