Alla inlägg av Fredrik Sandberg

Skivor

Night – Soldiers of Time

Lämna en kommentar

ARTIST: Night
TITEL: Soldiers of Time
RELEASE: 2015
BOLAG: Gaphals

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Linköpings NIGHT tar ett fint kliv med sin andra fullängdare ”Soldiers In The Night”, tycker jag. Där den självbetitlade debuten var så angelägen om att hylla heavy metal från tidigt 80-tal att det blev inskränkande och till stora delar kostade bandets egna identitet så släpper man nu ramarna en aning och låter bredare influenser komma in i musiken. På köpet får man dessutom mer av en egen själ, och det märks genom skivan. Det är mer akustiskt (antagligen för att bandet enligt egen utsago skrivit mycket av materialet just så), samtidigt som man har lyckats bibehålla melodin i centrum.

Det luktar, kort sagt, lika mycket 70-tal och klassiska rock’n’roll och hårdrocksakter från den tiden som det luktar klassisk heavy metal från 80-talet.

Det är bra. Det blir dynamiskt och intressant.

Bandet i sig, låt oss för recensionens och illusionens skull kalla dem vid sina artistnamn, består av Burning Fire på gitarr och sång, Midnight Proppen på gitarr och Highway Filip på bas. Man har lånat in Martin Hjerstedt på trummor, och allesammans utgör en fin samspelt enhet. Det märks att man gnuggat vägar en hel del, för trots att detta givetvis är en producerad och polerad sak så finns en glädje och ett samförstånd som märks tydligt. Låtmaterialet är dessutom överlag starkt, såväl varierat som jämnt. Personliga favoriten är Ride On om jag ska tvingas nämna en, men det känns rätt orättvist mot spår som Across The Ocean, Towards The Sky, Secret War och Power. Kanske att jag finner de lite mer tillbakalutade spåren intressantare än de mer bombastiska överlag, och det har antagligen att göra med att jag tycker NIGHT får ett mer personligt anslag sådana gånger.

Oavsett – detta är en fin skiva som känns helt given när det är dags att spela musik till grillandet och slappandet i sommar. Tummen upp!

Skivor

Marduk – Frontschwein

Lämna en kommentar

ARTIST: Marduk
TITEL: Frontschwein
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

SCEN 1: En erövrad by någonstans i östra Europa. Den gyttjiga bygatan är överöst med ett gytter av fasadsten och träbjälkar från de sönderbombade husen, och här och var bland bråten sticker förvridna, blodstänkta lemmar fram. Det bleka, disiga dagsljuset skyms av tjocka, svarta rökdimmor från de spridda eldar som fortfarande brinner bland ruinerna. En kolonn med tyska Tiger-pansarvagnar mullar fram längst gatan. Kropparna av fallna fiendesoldater mals längre ner i gyttjan under larvfötternas förkrossande tyngd, och för de få överlevande bybor som kikar fram bakom svedda gardiner tycks det som om inget någonsin kommer att kunna rå på dessa metallbestar. SOUNDTRACK: 503.

SCEN 2: Ett Berlin i ruiner. Sovjetiska trupper rensar staden i en frenetisk iver att vara först med att hissa sin fana över ett slaget Tysklands mark. Våldsamma närstrider pågår bland stadens gränder och hus, och mången soldat möter sitt öde spetsad av bajonettens blad eller med skallen krossad efter ett vildsint slag med soldatspaden. Det blod som inte sugs upp av stendammet på den sönderskjutna stadens gator sipprar sakta ner i gatubrunnarna, allt medan civilbefolkningen desperat försöker gömma sig undan Röda Arméns skoningslösa vedergällning. Det är lönlöst – hämndens timme är obönhörligen slagen… SOUNDTRACK: Thousand-Fold Death.

Ovanstående två scenerier säger kanske inte så mycket om de tekniska greppen på MARDUKs nya alster, WWII-tematiska ”Frontschwein”, men kanske kan de ändå förmedla den poäng jag vill göra? Sagda poäng är att östgötarna på ett ypperligt sätt berättar en historia, förmedlar en stämning. Skivan är (åtminstone för vana MARDUK-lyssnare) kanske inte vansinnigt nyskapande, men den är synnerligen effektiv. Det erbjuds distinkta kast mellan blytung ångest, som i nämnda 503, Wartheland eller Nebelwerfer, och hypersnabb brutalitet som i Thousand-Fold Death, Africa eller Falaise – Cauldron Of Blood, men den röda tråden är just förmågan att måla bilder på lyssnarens näthinna.

Det är inga vackra bilder som målas, för krigets vansinne lidande och död känns hela tiden påtagligt närvarande, men det är bilder som är värdiga ett anrikt black metal-band som MARDUK. ”Frontschwein” är sannolikt deras starkaste giv på länge, och när dess tongångar rullar ut ur högtalarna krossar de – likt de tyska Tiger-pansarvagnarna – tämligen obehindrat allt eventuellt motstånd. En skiva för årsbästalistan, redan nu? Ja, det tror jag absolut.

 

Övrigt

At The Gates – bäst då eller nu?

Lämna en kommentar

Att AT THE GATES över huvud taget vågade sig på att ge ut en ny platta 19 år efter klassiska mästerverket ”Slaughter Of The Soul” (1995) måste betecknas som modigt. Det nya alstret,  ”At War With Reality” (2014), togs dock emot väl av såväl kritiker som fans – men någonstans kan man ändå ana att mången gammal death metal-räv ändå håller det föregående släppet som omöjligt att slå…?

Tanken här är inte att försöka skriva någon på näsan med min uppfattning, utan bara att bolla upp frågan i luften: Vilken version av AT THE GATES är egentligen bäst – den från 90-talet eller den från här och nu?

Här nedan återfinns två videoupptagningar från bandets konsert på hemmaplan i Göteborg (Trädgår’n) i höstas, i form av låtarna Blinded By Fear och The Circular Ruins. Den förra från ”Slaughter…” och den senare från ”At War…”. Jag vet vad jag tycker – men vilken av låtarna tycker du funkar bäst live?