Alla inlägg av Robert Gustafsson

Nervosa – Perpetual Chaos

ARTIST: NERVOSA
TITEL: ”Perpetual Chaos”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Brasilianska NERVOSA har under hela sin existens varit ett av de hårdast arbetande banden. Tunréplanerna har lika ofta sett ut som om en epilektiker ritat färdvägar på kartan under ett anfall som en planerad struktur till världsherravälde, och att slugga runt i allehanda världsdelar har aldrig skrämt tjejerna så länge de fått stå på scen och, på ren engelska, kick some ass. Kanske var det detta hårda arbetsschema som fick bandet att krackelera i april under nådens år 2020? Det är kanske mindre intressant – det viktiga är att det är samma arbetsmoral som fått bandets musikaliska motor Prika Amaral (gitarr) att anta utmaningen på samma sätt som hon närmat sig allt annat.

Spotta i näven. Stirra motgångarna stint i ögat. Rekrytera ett helt nytt band i form av Diva Satanica (sång), Mia Wallace (bas) och Eleni Nota (trummor). Ge sig in i studion. Jobba hårdare. Spela… hårdare.

”Perpetual Chaos” är inte den mest varierade skivan du någonsin kommer att höra, men det är heller inte meningen. SLAYER är facit, och precis som dessa amerikanska legender går det ut på att hålla sig till grundformulan men ändå vara relevant, och där lyckas NERVOSA visa att man fortfarande är att räkna med. Spår som Guided By Evil, People Of The Abyss, Time To Fight eller sista låten Under Ruins är finfina thrash/döds-låtar att bråka med närmaste granne till.  Inga svaga spår finns, och den enkla variation som kommer av exempelvis Erik ”AK” Knutsons (FLOTSAM AND JETSAM) gästspel i Rebel Soul räcker gott för min del.

Knäckande hårt, detta. Precis som man vill!

Frozen Soul – Crypt Of Ice

ARTIST: FROZEN SOUL
TITEL: ”Crypt Of Ice”
RELEASE: 2021
BOLAG: Century Media Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Det här är en skiva för dig som gillar dödsmetall i rakt nedstigande led från BOLT THROWER (vem gör inte det, kanske du undrar – men det finns säkert sådana också..), och vill ha det perfekta soundtracket till den vinter som håller vårt avlånga land fångat för tillfället. FROZEN SOUL må vara från i sammanhanget varma Forth Worth i Texas (jag lovar, reser du till Dallas och landar där så är det proppfullt med militärer som är stationerade i just Forth Worth så kanske kommer krigsreferensen därifrån?), men alla låtar på ”Crypt Of Ice” är just iskalla.

I dryga 39 minuter levererar kvintetten en imponerande debut där låtarna har titlar och teman som Arctic Stranglehold, Encased In Ice, Merciless och Crypt Of Ice. Det är hårt och grovt mangel som kittlar såväl tarm som ryggrad och lovar gott för framtiden. Century Media har kanske en blivande guldklimp i rostern här, då Chris Bonner & Michael Munner (gitarr), Chad Green (sång), Samantha Mobley (bas) och Matt dennard (trummor) tycks ämnade för stora ting.

Lyssna och kolla in FROZEN SOUL!

 

Armored Saint – Punching The Sky

ARTIST: ARMORED SAINT
TITEL: Punching The Sky
RELEASE: 2020
BOLAG: Metal Blade Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ska man skriva en recension av mer eller mindre legendariska ARMORED SAINT så är det antagligen lika bra att lägga korten på borden direkt: jag är oerhört svag för när John Bush sång ges utrymme för det episka, och det dröjer inte längre än refrängen på öppningslåten Standing On The Shoulders Of Giants förrän gåshuden reser sig på armarna.  Det är galet mäktigt, och drar mot höga höjder!

Efterföljande skiva är sedan ganska ojämn, framförallt initalt. Spår som The End Of The Attention Span, Do Wrong To None eller Lone Wolf är bra, men har såväl hög- som lågpunkter, Joey Vera (bas), Phil Sandoval (gitarr) och Gonzo Sandoval (trummor) är ett tajt band som vill så mycket att det skiner igenom. Ibland blir det liksom för mycket, och egentligen skulle den här skivan ha vunnit på att skäras rejält. Mer lean. Snålare. Men det glömmer man bort när refrängen på ex Lone Wolf kommer på. Eller de två mest kompletta låtarna Missile To Gun respektive  Fly In The Ointment, det är kort sagt två klassiska ARMORED SAINT-låtar som får lyssnaren att komma ihåg fornstora dagar.

Betyget? Ständigt ökande. Betygsåttan delas ut efter en 8-10 varv med plattan. Vem vet hur detta slutar…?