Alla inlägg av Martin Bensch

Live

Live: Watain

ARTIST: Watain
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 29 oktober, 2010

Inget band kan som WATAIN med emfas hävda att de just nu förkroppsligar black metal-genren. Med kompromisslöshet och stor integritet har bandet karvat ut en trovärdighet som inga andra band har just nu. 2007 års ”Sworn To The Dark” och årets makalösa giv ”Lawless Darkness” har med rätta befäst gruppen som banérförarna för satanistisk black metal i DISSECTIONs efterföljd.

Att säga att jag hade skyhöga förväntningar på bandets konsert är att underdriva – aldrig förr har jag sett fram emot att bli golvad, hänförd och chockad av en konsert som denna. Och jag blir inte besviken. Bara den scenrigg som bandet använder sig av, med mycket levande eld och kadaver, förstärker bara intrycket att det är något mycket större än ett framförande av låtar som kommer att vräkas ut över den stora publiken på KB. När bandet väl går på är det med en seriositet och en hårdhet som begeistrar – jag kommer på mig själv med att rysa till tonerna av inledande Malfeitor. Rent låtmässigt ligger tonvikten på material från senaste släppen – tre låtar förutom Malfeitor; Reaping Death, Total Funeral och favoriten Wolves Curse från ”Lawless Darkness” blästrar trumhinnorna denna kväll. I övrigt märks låtar som Satan’s Hunger, Legions Of The Black Light, The Serpent’s Chalice och titellåten från förkrossande ”Sworn To The Dark”. Bandets övriga diskografi, ”Casus Luciferi” representeras av Devil’s Blood, och ”Rabid Death’s Curse” av On Horns Impaled. Dessutom klämmer bandet in en cover av BATHORY i form av Sacrifice. Samtliga låtar framförs med en sådan kraft och enighet att jag inte kan göra annat än kapitulera – Erik Danielssons sång är kraftigt förstärkt av reverb, liksom trummorna bitvis, vilket gör att den tempelliknande känslan förstärks än mer – ljudbilden är något som jag flera gånger noterar. Den tekniker som rattade in det ljudet lyfter jag verkligen på hatten för – enda invändningen jag har är att jag skulle vilja ha mer tydligt anslag på bastrummorna, annars är ljudet klockrent.

Att WATAIN är mer än ett band blir denna kväll uppenbart – detta är ren urkraft genom musik som är ämnad för att skaka om, beröra, chocka inte för sakens skull utan för att det ingår i en väldigt noggrant genomtänkt idé. WATAIN är ett smart band som innan de går upp på scen vet vad de vill förmedla och hur de ska göra det. Nonexistent är det mellansnack som kan fördärva en konsert i andra bands fall – WATAIN pumpar på oftast utan detta, och sägs det något är det i stil med ”En bitter och hård sanning – av intet är du kommen, intet skall du åter bli” – och för en gångs skull känns yttrande av detta slag totalt rätt.

Är man överhuvudtaget intresserad av black metal har man koll på WATAIN. Vill man ha en visning av vad denna musikgenre är i sin renaste form just nu har man inte råd att missa WATAIN live – så mycket närmare kärnan i denna kaosartade musikstil kan man inte komma för tillfället. Det visade bandet med emfas igår på KB.

 

 

Skivor

Animals As Leaders – Animals As Leaders

Lämna en kommentar

ARTIST: Animals As Leaders
TITEL: Animals As Leaders
RELEASE: 2009
BOLAG: Prosthetic Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag skrev recensionen av FLESHWROUGHTs ”Dementia/Dyslexia” stötte jag på bandnamnet ANIMALS AS LEADERS där Navene Koperwies är live/sessionstrummis.

Bandets självbetitlade debut från 2009 är annars totalt sett en enmansshow från multiinstrumentalisten Tosi Abasin som även lirar i REFLUX. Och tro mig när jag säger att han kan spela! För lyssnare som gillar progressiv musik kan jag utlova en stunds ren lyssnarglädje i famnen på Abasins ljudlandskap. För er som gillar mer rakt på kanelenmetal kan musiken på ”Animals As Leaders” nog te sig lika irriterande som att det börjar klia på näsan när man bär på något man absolut inte kan sätta ner just i det ögonblicket. För lyssnare som gillar Steve Vai, CYNIC och DREAM THEATER kan jag rekommendera denna skiva.

På tal om DREAM THEATER, en sak som har fått mig att distansera mig från det bandets musik är att jag steg för steg har tröttnat på sångaren James LaBries stämma – i fallet ANIMALS AS LEADERS är risken för att man ska tröttna på sångarens röst lika med 0 då skivan är helt instrumental. Tråkigt? Inte en chans, då det finns gott om faktorer som gör att skivan är en ren njutning. Man får skira gitarrstämmor, brötspel, rytmiskt sett mycket intressanta grejer – och allt förpackat i en produktion som ger gåshud.

För mig personligen ligger musiken inom de parametrar som gör att jag ska finna den intressant utan att bli för introvert – många progressiva band tar i så till en milda grad att när man har kommit till låt nummer fyra är man så utmattad av mängden toner att man inte kan ta in mer. ”Animal As Leaders” rymmer 12 stycken musik, som trots att de aldrig går över 7 minuter, är späckade med precis den mängd riff, taktbyten och tonartsförändringar som man som lyssnare orkar ta in.

Snart sagt varenda låt på skivan innehåller grejer som jag gillar, men mest gillar jagCAFO, Inamorata, Tempting Time och Soraya – låtar som fullkomligt ångar av kreativt skriven musik och fruktansvärt läckert gitarrspel.

”Animal As Leaders” är en vansinnigt bra skiva som om jag hade vetat om dess existens 2009 hade hamnat högt upp på årsbästalistan det året.

Skivor

Allegaeon – Fragments Of Form And Function

Lämna en kommentar

ARTIST: Allegaeon
TITEL: Allegaeon – Fragments Of Form And Function
RELEASE: 2010
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Väntan är över – två år sedan ALLEGAEON släppte sin självbetitlade EP har det blivit dags för fullängdsdebuten. Med tanke på hur bra EP:n var hade jag ganska högt ställda förväntningar på bandet från Fort Collins i Colorado – och några lyssningar senare kan jag konstatera att bandet inte heller denna gång gör mig besviken.

Visserligen spelar bandet inte helt originell musik – gudarna ska veta att det dräller av band inom den melodiösa dödsmetallfåran bandet har valt att verka i, men det spelar mindre roll då ALLEGAEON är ett gäng som både kan hantera sina instrument och skriva låtar som håller för många genomlyssningar.

Mest imponerande är dock spelförmågan – framför allt imponerar gitarristerna Ryan Glisan och Greg Burgess som anställer veritabla orgier under solon så bländande framförda att lyckan är total. Resten av bandet är inte sämre – trummisen Jordan Belfast är tajt, stabil och gör en hel del riktigt snygga grejer på sitt instrument. Hans samspel med basisten Corey Archuleta är bra och stabilt. Sångaren Ezra Haynes har en skön, raspig growlstämma som jag inte kommer att tröttna på i första taget.

För oss som har hört EP:n (har man inte gjort det finns den tillgänglig på Spotify) känns det som om just den skivan indikerade att ALLEGAEON inte är ett av de band som kan få ur sig 4 bra, starka låtar men inte så mycket mer – och jag skulle inte bli förvånad om bandet har betydligt mer material liggande än de 10 låtar som finns på ”Fragments Of Form And Function”. Snart sagt varenda låt på skivan innehåller element som gör att jag gillar dem, antingen om det rör sig om ett snyggt solo, bra sångleverans, glödande truminsatser eller bara riktigt snygga melodier. Den enda låten som jag tycker att skivan kan vara utan är Burgess soloprestation i Biomech – Vals No. 666 som visserligen är oklanderligt framförd (konstigt vore det annars då Burgess är skolad vid musikkonservatoriet i Cinncinati) men som verkligen inte passar in bland det betydligt hårdare materialet.

Gillar man melodiös dödsmetall som bjuder på musikalitet utöver det vanliga vågar jag påstå att man kommer gilla ”Fragments Of Form And Function” även om det som tränger ut ur högtalarna inte är helt originell musik.