ARTIST: Soilwork
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 27 oktober, 2007

Lönehelg och metal verkar vara en alldeles lysande kombination – KB i Malmö är väldigt välfyllt när Helsingborgsbandet Soilwork går på scen, och hettan är påtaglig i lokalen såväl som på scen. Gruppens senaste giv Sworn to a great divide har fått blandade recensioner, men jag finner det ändå märkligt att gruppen anförda av sin obändige sångare Björn ”Speed” Strid endast väljer att köra ”Exile” denna kväll. Detta faktum, plus det att bandet inte kör några extranummer, är det enda som drar ner betyget något – för det Soilwork som står på scen ikväll är så ursinnigt bra att konserten helt klart hamnar på top 5 av de jag varit på i år. Det är så totalt fantastiskt att se hur bra kommunikationen mellan bandet och publiken fungerar. Björn ber oss hoppa – vi hoppar. Björn besvär oss att sjunga med – vi vrålar. Björn kräver circlepits – publiken levererar. Det är helt enkelt omöjligt att inte dras med i den förödande leverans Helsingborgsbandet står för. Bland låtarna – av vilka jag säkert har glömt, vilket är lätt hänt när man glömmer block och penna hemma – blir jag gladast av att bandet kör ”The chainheart machine” – för fy helvete vilken bra låt det är! Refrängen med texten ”I rise you fall” är bara så vansinnigt klockren att jag i det närmaste får frispel av den. Resten av den i mina och säkert många andra i publiken alltför korta setlisten bjuder även den på högkvalitativ melodiös metal i form av ”Follow the hollow”, ”As we speak” får representera Natural born chaos. Vi får ”One with the flies”, utsökta ”Distance”, ”Nerve”, ”Stalemate” samt titellåten ”Stabbing the drama” från bandets näst senaste platta och kanske den som gjorde det möjligt för bandets medlemmar att äntligen leva på musiken.

Enskilda musiker då? Förvisso är det ett band som står på scen, men som vanligt kan jag ju inte avhålla mig från att prata trummisar. När det dessutom är überliraren Dirk Verbeuren som hanterar stockarna kan ju läget vara sämre, eller hur? Jag har gillat de trummisar som Soilwork har använt sig av innan – men i den i Kalifornien bosatte holländaren har man gjort ett riktigt kap. Dirks lir är tajt, furiöst och sprängfullt av coola fills, och ikväll driver han bandet som en galen dilligenskusk on a stampede – och om någon enskild musiker skall hyllas extra ikväll är det han. Enskilda medlemmar åsido – det Soilwork jag beskådar ikväll är en enhet av tajthet, precision och fetröj och jag märker att trots att det har gått några timmar sedan konserten får jag fortfarande gåshud och jag glömmer att min nacke ömmar efter vissa med hårdrockare förknippade rörelser under konsert.