Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Chine – Immanent

Lämna en kommentar

imageARTIST: Chine
TITEL: Immanent
RELEASE: 2016
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Modern dödsmetall från Helsingborg, och ett band jag har kollat in tidigare, CHINE som imponerade rejält med förra plattan från 2012 “Betray Your Own Kind”.

Nya plattan “Immanent” både fortsätter och utvidgar det som bandet företog sig på “Betray…”. Det är fortfarande rejält tekniskt och relativt tillkrånglat vilket bandet alltid varit bra på. Om jag jämför de två senaste skivorna skulle jag säga att “Immanent” appellerar mer till intellektet än magen.

Inledningen är bra. Jag är ingen fan av intron, så att jag faktiskt gillar Cephalophore ska ses som ett gott tecken. Det är tillräckligt maffigt i riffet i den sparsmakade ljudbilden för att jag ska gå igång innan Floating brakar loss. Detta är en verkligt bra låt som visar på bandets styrkor på ett ypperligt vis. Jesper Sunnhagen visade redan på “Betray…” vilken suverän trummis han är. Nu plockar han fram ett sväng och en känsla för att värdera när han ska blästra på och när han ska vara mer sparsmakad. Helt underbart!  Riffen i Floating signerade Adde Weis och Jokke Pettersson är rejält tajta. Det gäller genomgående på skivan, men de kommer fram lite extra här.

Även efterföljande Behind The Vivid Light är en riktigt bra låt som har en fin tyngd och bra sväng. Nye sångaren  Ola Svensson levererar dessutom en brutalt köttig vokal insats som imponerar.

Även Sky tycker jag att jag vill lyfta fram. Det supertajta interlockingarbetet som Sunnhagen-Weis-Pettersson bjuder på här är ljuvligt att lyssna på för ett teknikfreak som undertecknad.  Avslutande titellåten är även den mycket imponerande.

Invändningar då? Jo, såklart har jag några. Sett till den rent tekniska insatsen så klagar jag inte. CHINE visar, igen, att de är ett band som vet hur instrument ska trakteras. Även låtmässigt bjuds vi på rejäla toppar. För när bandet får till det som i ovan nämnda låtar då är de suveräna. Men jag känner ändå att som helhet betraktat är “Immanent” något svagare än “Betray Your Own Kind”.

“Immanent” är en skiva som jag tycker du ska kolla in om du gillar modern, välljudande dödsmetall.

Live

Live: Black Sabbath på Copenhell

Lämna en kommentar

ARTIST: Black Sabbath
LOKAL: Copenhell
DATUM: 25 juni 2016

Black Sabbath visade varför gammal är äldst, och tyngst, sent igår på Copenhell. 

Black Sabbath var bäst. Så skulle jag kunna sammanfatta kvällens avslutande konsert.

Jag hade sett bandet två gånger med Ronnie James Dio på sång. Där och då var jag helt övertygad om att jag inte skulle få uppleva bandet bättre.

Kvällens avslutande konsert är en av många i bandets The End-turné, en avslutande runda innan bandet slutar turnera, och jag kan inte tänka mig en värdigare avslutning än den vi fick se på Copenhell igårkväll.

För det första är ljudet helt klockrent, för det andra är setlisten i stort sett en enda räcka av triumflåtar, för det tredje spelar BLACK SABBATH magiskt bra. Och det inbegriper även Ozzy som har en bra kväll. Visst, det finns många vida bättre sångare rent tekniskt sett, men Ozzys känsla och scennärvaro gör att det strålar om honom.

Att det börjar regna märker jag knappt, och jag blir så till mig över hur bra BLACK SABBATH är att jag helt glömmer att fotografera bandet!

Enda temposänkarna,  om uttrycket tillåts om ett band som har gjort tyngd till ett honnörsord, är ett onödigt trumsolo av Tommy Clufetos och Dirty Women som faller platt mot låtar som Snowblind, Iron Man och Fairies Wear Boots. 

Jag är djupt imponerad av BLACK SABBATH som trots att de i det närmaste står still på scen, fullständigt knockar både mig och den mycket stora publiken med en värdig, tung och välljudande konsert.

Live

Live: Tribulation på Copenhell

Lämna en kommentar

ARTIST: Tribulation
LOKAL: Copenhell
DATUM: 25 juni 2016

Sveriges mest oortodoxa death metalband – Tribulation – i fullt solljus, kan det funka? 

TRIBULATIONs musik kräver viss hängivenhet och att gå på i starkt solljus är kanske inte helt optimalt för bandet från Arvika. Dock övertygar bandet ganska ordentligt på basis av sin stora proffessionalitet ochen stark övertygelse på sitt låtmaterial. Inledande Strange Gateways Beckon har ett fint driv och är en bra öppningslåt.  Jonathan Hultén på gitarr är hårt sminkad och verkar redan från början ha gått in i en parallell verklighet. Hans rent sanslösa lir är helt omöjligt att stå emot.

image

Bandet lider lite av att gitarrerna inte kommer fram speciellt bra, vilket är synd då TRIBULATION har riktigt snygga stämmor som inte kommer till sin rätt i den trum- och basstinna ljudbilden.

Som gig betraktat är det ett helt okej sådant men elitnivåerna som bandet är kapabelt till når det inte på långa vägar.