Italienska MANDRAGORA SCREAM är för många svenska metalfans måhända en ganska ny bekantskap. Det var därför med viss nyfikenhet som WeRocks utsände tog sig an frågestunden med bandets vokalissa Morgan Lacroix och dess gitarrist Terry Horn.
WR: Först och främst, med tanke på att WeRock är en metalsite – skulle ni betrakta MANDRAGORA SCREAM som ett metalband? I mina öron finns det definitivt vissa metal-element i er musik, men även en del inslag av elektronika och lättare gothpop. Kommentarer till det?
TH: Tja, alltså, vi bryr oss inte så mycket om det där med etiketter, utan försöker bara uttrycka oss genom att använda ett sound vi gillar. Varje gång vi komponerar en låt är det ett experiment. Vi smälter samman beståndsdelar från många olika stilar, men på ett naturligt sätt. Det är lite som alkemi, kan man säga.
WR: Låter spännande. En sak som i alla fall är säker är att ni har odiskutabla goth-influenser, både musikaliskt och i era texter. Varifrån får ni den mesta inspirationen? Är det huvudsakligen från andra band, och i så fall vilka, eller finns det andra källor till inspiration så som böcker eller filmer som kittlar er kreativa nerv
TH: För egen del lyssnade jag mycket på progressiv rock när jag var yngre och har även spelat den stilen i många år. Nuförtiden sitter jag också i ledningen för ett italienskt musikbolag och lyssnar därför på mycket olika slags musik. Jag har även studerat musik vid ett italienskt konservatorium, och jag tror att alla dessa intryck bidrar till min inspiration. När det gäller texterna brukar Morgan finna inspiration och idéer i dekadensens poesi.
WR: Dekadensens poesi, minsann. Låt oss gå in på ert senaste album, ”Volturna”, och se vad som influerat er på just den här plattan. Precis som fallet är med flertalet av era tidigare verk så är detta en konceptplatta. Är det bara en slump att ni brukar hamna där, eller finns det en medveten tanke bakom?
TH: Nej, det är ingen slump, vi komponerar alltid konceptplattor! Det är vårt sätt att arbeta; varje skiva är som en bok eller en film. Ungefär som med många av banden från 70-talet, du vet.
WR: Visst. Personligen tycker jag 70-talets musik är cool, så jag har inga invändningar! “Volturna” är ert andra konceptalbum där bakgrundsstoryn har ett vampyrtema. Har ni en specifik fascination inför just vampyrer, eller är det bara det att temat passar så bra in i gothkulturen rent generellt?
ML: Här spelar säkert mitt moldaviska ursprung en påtaglig roll, mycket för att mina förfäder i generationer har sysslat med esoterism, alkemi och utövandet av magi. Eftersom det är en gåva som ges vidare från generation till generation, varför skulle jag vara den första vampyr som bryter kedjan? Att utöva magi i allting jag gör faller sig tämligen naturligt för mig, men det som verkligen gör mig lycklig är vetskapen om att jag en dag kan få möjligheten att instruera min avkomma!
WR: Okeeej… Om vi dröjer oss kvar vid ”Volturna”, kan det möjligen få vissa att höja på ögonbrynen när de ser att ni valt att inkludera en cover på CHERs Bang Bang på skivan. Det framstår kanske som en smula udda för ett band med er musikaliska inriktning. Hur kommer det sig att just den låten plockades med?
ML: Helt enkelt för att det är en låt som jag och Terry verkligen älskar. Vi hade egentligen velat framföra den redan under Gothica Festival i Ungern 2006, men fick lägga ner idén då det den gången inte fanns nog med tid att repa in den.
WR: Ja, jag får säga att just Bang Bang är ett av spåren på plattan som jag personligen tycker funkar bäst, så idén var inte så tokig. En sista fråga angående ”Volturna”: Om man läser recensioner av skivan på nätet, snubblar man här och var över åsikten att verket kanske låter en aning för likt sina föregångare. Här undrar jag dels vad ni har för kommentar till det, samt också ifall ni tror att framtida släpp från MANDRAGORA SCREAM kommer att bryta ny musikalisk mark?
TH: Vanligen brukar vi inte bry oss om vad kritiker har att säga. Som jag sade tidigare så försöker vi bara hitta ett sound vi gillar, och experimentera med musiken likt alkemiska mixturer. Vi vill helst inte peka ut en bestämd riktning för skivan innan låtarna är färdigkomponerade. Det är först då vi väljer hur vi vill ”klä” vårt verk.
WR: Det låter väl sunt, kan tyckas. Nu måste jag få ta upp en annan sak jag undrar över. ”Volturna” är er femte skiva, och hemma i Italien verkar ni vara ett ganska välkänt namn. Jag får dock erkänna att jag tror ni är relativt okända här uppe i Norden. Vad tror ni det kan bero på; finns det någon skillnad i sinnelag hos nordbor och sydeuropéer som ligger till grund för detta, eller är det en enkel fråga om promotion?
ML: Jag tror faktiskt att det handlar om promotion. Vi hade en del strul med vårt första skivbolag, som på grund av kontraktsbråk inte gjorde något bra jobb för oss. Under flera år fick vi lita till enbart oss själva för PR, men nu när vi ligger under Massacre Records verkar saker och ting ha förändrats till det bättre. När det sedan gäller uppfattningen om oss från nordbor, fick vi när vi spelade i Sverige en hel del uppskattning från fansen till THE 69 EYES.
WR: Ja, berätta lite om det! Ni är ju i skrivande stund precis på sluttampen av en europaturné med just nämnda THE 69 EYES. Har ni under den turnén besökt några för er nya länder, och hur har upplevelsen varit?
TH: Att turnera Europa runt med THE 69 EYES är fantastiskt! Vi har aldrig förut turnerat så länge och i så många länder, vilket är roligt. Varje gång vi går upp på scen försöker vi vara oss själva, och kommunicera våra idéer till publiken. Vi försöker verkligen lägga all vår energi på att få folk att uppskatta showen, vilket kräver att man tror på det man gör. Om man litar på att det man gör är bra, kan folk förstå och uppskatta ens insats även om de inte gillar musiken i sig så mycket.
WR: Det är sant; ett gott hantverke brukar uppskattas oavsett. Apropå saker som uppskattas, förresten. MANDRAGORA SCREAM har precis inlett ett samarbete med klädmärket Silver Dagger. Berätta lite om varför; är det enbart för att ni verkligen gillar deras kläder, eller spelar ekonomiska aspekter in?
TH: Jag tycker att deras sortiment är riktigt snyggt. Vi gillar verkligen deras kläder, men vi får se upp med de amerikanska storlekarna – de är alldeles för stora, ha ha!
WR: …har ingen kommentar till det. Innan vi rundar av den här intervjun skulle jag vilja tacka er för att ni tagit er tid att svara på WeRocks frågor, och önska er lycka till med framtida företag. Jag skulle vilja avsluta med följande fråga: Vem är den sexigaste vampyren – Dracula eller Anne Rices Lestat?
ML: Oooh, det var en tuff fight… Jag säger Lestat! Tack även till er på WeRock!
