Kategoriarkiv: Listor

Hot or not? – Mars 2022

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Requiem
ARTIST: In Aphelion
VALD AV: Amelie
Martin: Med tanke på att jag gav IN APHELIONs platta en 9:a i betyg, så förstår ni att jag går igång på detta som fan. Requiem är en oerhört vacker och vemodigt drabbande låt. Detta är stekhett.
Robert: Stekhett, detta. IN APHELION ger såhär nära inpå albumsläppet alla vibbar för att kunna placera sig högt högt på årsbästalistor men samtidigt kan i alla fall jag inte låta bli att tänka… ”kopia, eller bara slående likheter”?  Alltså, just denna låt då, inte albumet som helhet. Lyssna på SKOGEN och deras låt I Döden från 2014 så förstår du varför tankarna finns där…
Fredrik: Vackert, effektfullt och med bra tryck i produktionen. Sen hade just det här spåret nog ändå mått bra av någon ytterligare platå- eller tempoväxling, det blir aaaningen jämntjockt i längden. Men visst är temperaturen ganska hög, det är den.

LÅT: Katabasis
ARTIST: Persefone
VALD AV: Fredrik
Amelie: Det finns större PERSEFONE-fans än jag i vårt gäng och till en början upplever jag detta som splittrat med för mycket växlingar hit och dit i sång och musik. Men det hjälper att ge låten tid. Härligt intro och ett distinkt genomförande trots variationen. Gillar också det där unset av orientaliskt sound som ändå inte tar över. En låt som växer och värmer gôtt.
Martin: Som främste banérförare för PERSEFONE i redaktionen kommer det kanske som en överraskning att jag ställer mig lite ljummen till Andorras tveklöst mest intressanta band i denna låt. Igenkänningen är stor, och kanske är det just detta som gör att det inte känns lika angeläget som förr? Det bränner inte till på samma intensiva sätt som tidigare. Men, detta är ändå bra, ja, bättre än så oerhört mycket annat som jag lyssnar på.
Robert: Andorras metal-stoltheter släpper nytt, och ger lite som vanligt lite dåligt samvete. Varför? Jo, detta är nämligen bra (framförallt vinner låten mer mark för varje spelning) men jag vet redan nu att det finns stor risk att jag kommer att sortera bort bandet för vidare lyssning till förmån för annat som ligger på skivdiskarna denna vår. Och PERSEFONE är ju egentligen värda så mycket mer!

LÅT: Sulphur Fire
ARTIST: Kvaen
VALD AV: Martin
Robert: Dyngbra och hetare än svavelelden! Omgångens bästa låt (?) och en självklar uppföljare till Jakob Björnfots debutplatta ”The Funeral Pyre” från 2020. Black metal-året 2022 artar sig till att bli episkt.
Fredrik: Mäktigt! Ger mig associationer till gamla hederliga SACRILEGE, samt till scenerna ur LOTR när Urûk Hai föds fram ur gyttjan, då denna härligt råa black metal-pärla hade utgjort ett ypperligt soundtrack till det. Bra fart på glöden här, omgångens bästa alster!
Amelie: Debuten 2020 ledde till en hel del uppmärksamhet och stor förväntan nu inför andra albumet. Med de tre singlar som släppts, senast då denna, är den enda ”förändringen” en förstärkning av Kvaens sound och av produktionen. Just låten Sulphur Fire känns som den naturliga förlängningen av debuten ”The Funeral Pyre”. Detta är riktigt, riktigt hett!

LÅT: Poster Child
ARTIST: Red hot Chili Peppers
VALD AV: Robert
Fredrik: Den här låten är jättebra – om syftet är ett distinkt påslag av stresshormoner. Pepparfrukterna har gjort en mängd högkvalitativ musik, men det här stycket drar verkligen naglarna på min själs griffeltavla på helt fel sätt. Det finns en och annan snygg gitarr- och orgelslinga, och basliret är rätt skönt, men helhetsintrycket blir ändå mest plojigt och enerverande. Detta går fetbort.
Amelie: Det är i såna här situationer jag känner mig lite dum och undrar – vad är det jag inte fattar? Robert förvarnade men vad hjälper det. Har verkligen försökt men orkar nu inte plåga mig igenom fler varv. Okej, de kan rabbla namn och rimma jääättemånga rim men vad mer finns där? Hopplöst lamt och riktigt trist. Kan inte värma en myra ens, iskallt.
Martin: Låter resten av plattan så här så blir det tummen ner. Maken till alibilåt! Jag blir arg, för RED HOT CHILI PEPPERS är kapabla till så oerhört mycket bättre grejer. Var är det besinningslösa svänget? Det tunga gunget? Ja, inte här i alla fall.

Hot or not? – Ukraina-special

Denna upplaga är en extra-insatt runda med nysläppt metal endast från Ukraina. WeRock är ingen politisk sajt, men självklart går även våra tankar till Ukrainas frihetskamp och den tragik som nu drabbar alla ofrivilligt inblandade i striderna. Därav denna musikaliska tribut till vår europeiska granne.

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?


LÅT: Поклик могил
ARTIST: SVRM
VALD AV: Amelie
Martin: Svårt att värja mig mot den fantastiska stämningen i den här låten. SVRM är så oerhört skickliga på att få till exakt rätt melankoli för att jag ska tappa alla koncept och tokdyrka. Svinbra!
Robert: Detta är kanske min ultimata förutfattade bild av musik från Ukraina: stämningsfull black metal med lite smårisig produktion. Det är dessutom bra, och en sån där låt som bara växer för varje lyssning. Riktigt bra!
Fredrik: Stämningsfull, vackert mollklingande men ändå tillräckligt skavig black metal. Låten lider lite av att produktionen känns tämligen lågbudget, vilket tar ner intrycket något. Ändå klart godkänt, ett trivsamt mörker här.


LÅT: Fever Touch
ARTIST: Mist Tower
VALD AV: Fredrik
Amelie: Stoner rock/metal är egentligen inte alls min grej men visst är det ett gäng duktiga musiker som utför det här och sångarens insats är definitivt imponerande i sitt slag. Mer än en ljummen upplevelse blir det dock inte det här musikbadet.
Martin: Jag gillar verkligen svänget som det här gänget har. Artem Matiyenko har en fantastiskt bra röst som jag inte kan få nog av. Mittenpartiet funkar inte lika bra, men hade detta skalats av så hade det blivit toppbetyg. Nu blir det en stark hetta, men inte vulkanvarmt.
Robert: Va? Detta låter stundtals som om WOLFMOTHER rökt på lite och fastnat i fuzz-träsket, och det svänger stundtals riktigt bra. Omgångens svagaste låt, vilket säger mer om den ruggiga kvalitén vi ser i denna specialare – för det här är bra.


LÅT: The Nocturnal One
ARTIST: Drudkh
VALD AV: Martin
Robert: DRUDKH är sannolikt det mest namnkunniga bandet från Ukraina, med en diger backkatalog. Det är också ett band som i stort sett aldrig gjort en svag skiva, och The Nocturnal One är mer av det man väntar sig: dyngbra och stämningsfull black metal. Omgångens bästa låt, månne?
Fredrik: Ganska skön mix av driv, desperation och luftig atmosfär. De sex minuterna kanske något i överkant, sett till mängden variationsrikedom under spårets gång. Men även här klart godkänt, det är stämningsfullt och behagligt.
Amelie: Det här är ett av de ukrainska band jag lyssnat på tidigare och de har också varit aktiva i närmre två decennier. DRUDKHs svärtade metal är mycket tilltalande och det är behaglig fart och fläkt över The Noctunal One. Detta är definitivt hett!


LÅT: Vimy Ridge
ARTIST: 1914
VALD AV: Robert
Fredrik: Köttigt! Här snackar vi svulstig ångvälts-döds med en härligt kompakt känsla. De kulturella pretentionerna lyser i stor utsträckning med sin frånvaro, men vad gör väl det när hantverket är så här pass gott? I god konkurrens mitt favoritbidrag denna runda.
Amelie: Musiken är under lupp och vi ska inte ventilera krig här, varken äldre eller nyare, men det har aldrig varit mitt favorittema inom metal. Med det sagt är detta stycke musik en riktigt trevlig svärtad death/doom med skönt driv. God temp på detta!
Martin: Lite av en slam dunk från Rober, för detta är ju kusligt bra och engagerande. Att innehållet i lyriken ges ytterligare pregnans av det rådande kriget i Ukraina gör att det är omöjligt att inte gå igång på detta.

Hot or not? – Februari 2022

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Tamashii No Houkai
ARTIST: Ibaraki
VALD AV: Fredrik

Amelie: Detta älskar jag! Matt Heafy från TRIVIUM i sitt nya projekt IBARAKI och under sitt hela japansk-amerikanska födelsenamn Matthew Kiichi Heafy. Norska Ihsahn producerar och medverkar här med ett gitarrsolo men det är Kiichi som står för det vokala rakt igenom, läckert. Hade någon beskrivit projektet för mig innan hade jag kanske skakat på huvudet men detta ska tas in rakt genom öra och hjärta. Glödhett!
Martin:  Bra – slår Heafys huvudband TRIVIUM med hästlängder. Har närvaro, känsla och ett engagemang som är svårslaget i mitt tycke. Jag är inte helt tagen av partiet med rensång, men hatar det inte heller. Blandat för mig – ljummet med dragning till varmt.
Robert: Detta var härligt! utan att ha koll på bandet och dess bakgrund sedan innan konstaterar jag att musiken är skönt tung och ilsken – det är bara rensången jag egentligen inte kommer överens med – och det var nog bra. Hade jag i förväg vetat att det var TRIVIUMS Matt Heafy som stod bakom det hela hade risken för snabbt avfärdande varit överhängande. Där ser man hur det kan bli när ens förutfattade meningar utmanas!

LÅT: Hate Über Alles
ARTIST: Kreator
VALD AV: Robert

Fredrik: Jag och den här typen av mittenfåre-metal har väl egentligen vuxit isär över åren, och det är sällan nuförtiden jag hör thrash som verkligen kittlar min musiknerv. Jag kan inte påstå att KREATOR lyckas fullt ut här, de heller, men man måste ge dem att de skruvat ihop en ruggigt trallvänlig refräng. I den turboladdade avslutnings-versionen av denna refräng är drivet väldigt påtagligt och svårt att värja sig mot, stilpoäng för det.
Amelie: Nja… alltså, de tyska thrashlegenderna har egentligen aldrig varit min grej, även om jag imponerades av KREATORs scenframträdande när jag såg dem på Skogsröjet för några år sedan. Hårt röj även i denna låt men jag saknar något av känsla och närvaro. Ljumt.
Martin: Det går, oftast, att lita på KREATOR. Detta är klart habilt – tvåtakten sitter som en keps. Det är också lätt att sympatisera med budskapet i låten. Lite väl tryggt är det – vi har alla hört detta förut – men det är svårt att inte stampa takten till detta ändå. Ljummet med dragning mot varmt.

LÅT: The Howling
ARTIST: Watain
VALD AV: Amelie

Martin: Härligt att höra att WATAIN verkar ha återfunnit sin något falnande glöd. Bra driv, och bra stämning! Jag gillar det episkt storslagna, och låter resten av skivan så här så blir jag svårt nyfiken på att höra mer. Infernaliskt varmt!
Robert: Det är onekligen så att WATAIN har ledartröjan inom svensk black metal, och trots att det var ett tag sedan bandet släppte nytt så märks det direkt att detta är speciellt. Elitserien i elakheter och piskande black metal, liksom. Bådar riktigt gott för plattan, detta – hett så det förslår!
Fredrik: Det är nästan så jag skulle vilja ogilla detta, bara för att vara anti, givet att alla metalheads som anser sig ha något slags cred verkar dyrka marken WATAIN går på. Men det är nu (tyvärr?) svårt att inte gilla ”The Howling”, då det är en härligt elak och mörk black metal-pärla med all den råa desperation och kyliga brutalitet man kan önska sig av en black metal-låt. Riktigt bra, således.

LÅT: Of Clarity And Galactic Structures
ARTIST: The Spirit
VALD AV: Martin

Robert: Kommande skivan med THE SPIRIT är en av de skivor jag personligen ser mest fram mot, givet hur hejdundrande bra de två första skivorna varit. Så pass att jag medvetet undvikit att lyssna på denna förstasingel för att spara hela upplevelsen till senare – och av detta blev det iom Martins val intet. Dagens i-landsproblem, helt enkelt. Tur då att Of Clarity And Galactic Structures är sådär dyngbra att det bara ökar peppen inför första april när fullängdare nummer 3 från tyskarna släpps. Bästa låten i en bra omgång!
Fredrik: Det man möjligen kan hålla emot denna sju-och-en-halv-minuters mangling är att låten är aningen schizofren. Första halvans traditionellt råa black metal byts under andra halvan mot något som mer minner om MY DYING BRIDE eller PARADISE LOST i sitt melankoliskt långsamma malande. Men vad spelar det egentligen för roll, när bägge halvorna håller ypperligt hög klass? En riktigt stark låt, som motsvarar de högt ställda förväntningarna på THE SPIRIT.
Amelie: Jag var inte riktigt med på båten när kollegerna hyllade fram THE SPIRIT till andraplatsen på den gemensamma topplistan 2020. Men nu är jag här! Och njuter av bandets extreme metal, svärtad döds, eller hur vi vill benämna det. Lite långt och tradigt i andra halvan av låten men jag ser fram emot tredje fullängdaren nu i april. Hett om än något avsvalnande.