Kategoriarkiv: Live

Live

Live: Dying Fetus, Job For A Cowboy, Cerebral Bore

Lämna en kommentar

ARTIST: Dying Fetus, Job For A Cowboy, Cerebral Bore
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 26 september 2012

Rensmästarna DYING FETUS headlinar ett imponerande turnépaket som just nu drar runt på våra breddgrader – och med tanke på vad bandet presterade på Getaway i somras var detta en spelning jag hade sett fram emot en hel del.

CEREBRAL BORE

Det börjar oerhört bra – CEREBRAL BORE är ett groteskt tajt och imponerande band. Bandets tekniska döds imponerar verkligen på mig, och att bandet tydligt visar på den där famösa hungern som ofta utmärker band på väg upp gör bandets konsert bara än bättre. Under bandets korta, man lirar bara 5 låtar, står jag alltsomoftast med hakan planterad vid golvet i häpnad, inte så mycket över teknikaliteten bandet uppvisar, utan på grund av sångerskans Simone Pluijmers rent fenomenala vokalinsats. Angela Gossow – eat your heart out säger jag bara. Det ska bli mycket intressant att följa detta gäng i framtiden.

Setlista:
Maniacal Miscreation
Horrendous Acts of Iniquity
Entombed in Butchered Bodies
The Bald Cadaver
24 Year Party Dungeon

JOB FOR A COWBOY

Jag har sett JOB FOR A COWBOY tre gånger vid det här laget – och jag kan utan att dra för stora växlar på faktumet – konstatera att bandet funkar hur bra som helst varannan gång. För att nu bespara er mödan att leta upp de övriga recensionerna så var bandet mycket bra förra gången – vilket ger vid handen att gårdagens gig inte kvalar in som en speciellt upplyftande upplevelse. För det första är ljudet inte direkt lysande. Av någon anledning använder trummisen, Jon Rice, inte några overheadmickar.

Visserligen slår karln hårdast ikväll så att höras är inga problem – men ljudbilden blir helt enkelt fel. Detta drar ner upplevelsen för mig. Bandets setlist kan jag å andra sidan inte klaga på – Entombement Of A Machine sammanflätad med Embedded som inleder kvällen är en rak höger i solar plexus i publiken som verkar uppskatta bandets övningar. Men jag saknar det där extra engagemanget – det lyfter inte för mig förrän i näst sista låten Knee Deep då hela bandet taggar till lite extra – men jag tvingas konstatera att denna gång lämnar JOB FOR A COWBOY mig inte helt nöjd.

Setlista:
Entombment of a Machine / Embedded
Imperium Wolves
Unfurling a Darkened Gospel
Regurgitated Disinformation
Children of Deceit
Knee Deep
Constitutional Masturbation

DYING FETUS

Kvällens headlinare DYING FETUS öppnar med låten som gett turnén sitt namn – From Womb To Waste. Det är stenhårt, snortajt och prick lika statiskt på scen som på spelningen på Getaway. Hur mycket publiken än röjer och skriker med behåller sångaren/gitarristen John Gallagher ett ganska uttråkat ansiktsuttryck konserten igenom. Och jag stör mig på det, för alldeles oavsett om låtarna liras med osviklig precision och kraft är det inte för mycket begärt att avkräva bandet lite bättre publikkontakt än orden allright motherfuckers som inleder varje låtpresentation av den brutalt svettande basisten/sångaren Sean Beasley.

Låtvalet är dock topnotch – att man plockat upp finfina Skullfucked och Tearing Inside The Womb gör att jag drar på smilbanden, och samtliga låtar liras, precis som förväntat, med en grym tajthet. Men det räcker liksom inte hela vägen, för känslan av ett band som slår ur underläge som jag tyckte fanns under bandets gig på Getaway då man gick på klockan ett på natten samtidigt som MANOWAR lirade på stora scenen, den känslan infinner sig inte. Och det är en detalj som kan tyckas liten, men som jag tror hade kunnat lyfta konserten något snäpp. Nu får jag prick det jag förväntar mig (vilket ju inte är helt dumt), men ganska få överraskningar.

Setlista:
From Womb To Waste
Schematics
Your Treachery Will Die With You
Procreate the Malformed
Subjected to a Beating
Skull Fucked
Tearing Inside the Womb
Invert the Idols
Fornication Terrorists
In the Trenches
Homicidal Retribution
Pissing in the Mainstream
Kill Your Mother/Rape Your Dog

Live

Live: Nasum

Lämna en kommentar

ARTIST: Nasum
LOKAL: Pumpehuset, Köpenhamn
DATUM: 21 september, 2012

NASUMs avslutningsturné nådde igår Pumpehuset i Köpenhamn och till en väldigt hängiven publiks acklamationer visade bandet att det blir i stort sett omöjligt att putta bort bandet från grindcoretronen efter det att turnén har nått sitt slut om cirka en månad.

Det är inte bara det att ljudet är perfekt, leveransen klanderfri, interaktionen med publiken som gör att konserten krossar. Bandet har ju en gedigen låtkatalog att ösa ur – Scoop, Relics, Shadows, Corrosion, Fury, The Black Swarm, The Circle Of Defeat, och Inhale/Exhale är några av pärlorna som golvar mig fullständigt. Och bandet ser verkligen ut att ha så oerhört roligt på scen. Keijo Niinimaa på sång blir till och med så till sig att han hoppar ner i publiken! Att karln som till vardags huserar i ROTTEN SOUND klarar av att fortsätta sjunga mitt inne i en moshpit är imponerande.

Konserten har ett bra och massivt flöde – att bandet verkligen har fått upp ångan är uppenbart – och det finns inga döda stunder. Det är nånting som fler band borde tänka på faktiskt. Jesper Liveröd, Jon Lindqvist och Urban Skytt verkar ha prick hur kul som helst – det är idel leenden och flörtande med publiken. Anders Jakobssons sammanbitna ansiktsuttryck säger dock det mesta om vad grindcore handlar om – lössläppande av vrede. Ska man döma av trummisens rent makalösa rens så finns det fortfarande kvar en hel del ilska över sakernas tillstånd i världen i bandet. Det blir tydligt när Niinimaa dedikerar The Smallest Man till Mitt Romney. Låtens första vers inleds med orden ”you’re such a whore” och vrålas ut med en våldsam övertygelse.

Det enda jag har att anmärka på är att bandet inte kör min absoluta favoritlåt The Engine Of Death men detta är som ni förstår en radanmärkning då konserten uppfyllde mina högt ställda förväntningar med råge.

Live

Live: Decrepit Birth

Lämna en kommentar

ARTIST: Decrepit Birth
LOKAL: Gramercy Theater, New York
DATUM: 11 september, 2012

Jag har faktiskt bara en enda invändning vad gäller DECREPIT BIRTHs konsert – den är på tok för kort. 30 minuter för detta fantastiska band är i snålaste laget, men blir ett tydligt exempel på vilken idioti det är att ha sju band på en och samma kväll. Och detta sätts i tydlig relief när inga av de andra banden som håller samma kvalitet som bandet från Kalifornien. Och då är det ändå OBITUARY som headlinar – men bandet var minst lika sömnigt som på Getaway tidigare i sommar.

DECREPIT BIRTH har en, om ni frågar mig, imponerande låtkatalog trots att bandet endast har släppt tre fullängdare. Den senaste, ”Polarity” höll världsklass.

Bandet sätter ribban högt direkt med The Infestation. Redan från första låten blir två saker tydliga – trummisen Sam Paulicelli släpper på ett sådant brutalt piskrens att jag tappar hakan, och sångaren Bill Robinson har genomgått en total transformation från killen som var lugnet själv vid bandets merchbord till att vara en synnerligen arg och gastande kille. Du glade säger jag bara. Mannens röst inger helt klart respekt.

Det jag verkligen gillar med bandets musik är att trots att den till största delen lutar åt det brutala hållet ändå bjuder på synnerligen läckra detaljer, och då framför allt i gitarrspelet. Matt Sotelo och Chase Fraser njuter verkligen av att traktera sina instrument. Detta blir tydligt i The Resonance, en låt som verkligen får publiken att gå batshit crazy för nu kommer crowdsurfingen igång på allvar, och vakterna får slita hårt för att fånga upp folk som kommer hastigt nerdimpande – underbart.

Publiken är förresten med från start – att bandet är populärt i staterna är märkbart och gör det bara än roligare att vara på plats för att beskåda spektaklet. Att säga att jag har en innerlig önskan att bandet gör en headlinerunda på våra breddgrader hade varit att underdriva – det jag såg på Gramercy Theater denna kväll övertygar mig bara ytterligare om att DECREPIT BIRTH är ett band som man bör hålla ögonen på om man gillar teknisk dödsmetall. Det är inte bara låtmaterialet som övertygar – leveransen är supertajt och framförandet sker med en grym övertygelse. Att detta bara var stopp nummer tre på turnén gör att jag tror att bandet kan höja sig ytterligare snäpp ju längre turnén varar.

DECREPIT BIRTH gör denna kväll ingen hemlighet av att de är ett band som vet vad de sysslar med – jag går från teatern oerhört imponerad. Gott så.