Kategoriarkiv: Live

Live

Live: Morbid Angel

Lämna en kommentar

ARTIST: Morbid Angel
LOKAL: Amager Bio, Köpenhamn
DATUM: 12 december, 2012

Det är något visst med MORBID ANGEL. Jag pratar då såklart inte om det rent förfärliga magplasket ”Illud Divinum Insanus” som renderade i en sådan mängd sågningar att bandet nog inte kan ha mått riktigt bra av det, utan att bandet fortfarande har en del superkrafter att ta fram när det gäller konserter.

David Vincent är, i brist på bättre ord, en riktig entertainer. Fylld av självförtroende och jävlar anamma leder han bandet på ett sätt som är oerhört fint att se. Jag tänker då främst på hans scenmanér som skiljer sig ganska mycket åt från hur death metal-frontmän brukar agera på scen – det knixas och stolpas fram på ett helt eget sätt. Och det både låter och ser svinbra ut. Manglet som matas fram från Amager Bios scen är faktiskt riktigt kul att se och höra på. Setlistemässigt är det inga förändringar från giget på Copenhell för två år sedan.

Det hade kunnat vara prick hur tråkigt som helst. Om det inte hade varit för att trummisen Tim Yeung trampar sönder en av sina bastrumpedaler i Rapture. Han går till och med fram till micken och säger att pedalen har gått sönder och att han måste låna en pedal av NILEs George Kollias för att kunna fortsätta giget. Och det verkar vara precis det bandet behöver, för när väl den nya pedalen är dit-riggad är det som om incidenten har satt en blåslampa i häcken på hela bandet. Maze Of Torment fullständigt vräks ut över publiken som är nog så villig att hjälpa bandet upp ur svackan. Det är magiskt bra. Att bandet sedan kör tre låtar från ”Illud…” i följd spelar liksom ingen roll i sammanhanget eftersom de avslutande låtarna Angel of Disease, Chapel of Ghouls, Dawn of the Angry, Where the Slime Live, och God of Emptiness fullständigt blåser bort all tävlan denna kväll. Och då ska man ändå betänka att de andra banden denna kväll heter NILE och KREATOR.

Jag har sällan upplevt en liknande upphämtning överhuvudtaget faktiskt, och sammantaget levererar MORBID ANGEL ett gig som imponerar något rent makalöst. Då är jag fullt beredd att köpa att det inte är några förändringar i setlistan. MORBID ANGEL visade ikväll att de fortfarande är ett band att räkna med i allra högsta grad.

 

Live

Live: Opeth

Lämna en kommentar

ARTIST: Opeth
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 29 november, 2012

OPETH – igen?! Jo, jag vet, vi har ju skrivit en del om detta band. Inte mindre än fyra gånger i livesammanhang. Kan det inte räcka nu? Ett rent subjektivt svar på denna fråga är ju, såklart, nej. Inte när man ligger på den rent vansinniga nivå som OPETH de facto gör.

För är det nåt man vet att man kommer få när man går på en konsert med OPETH så är det kvalitet. I allt. Idag när vilka lallare som helst kan åstadkomma en bra skiva i studion så är det så oerhört skönt att veta att det fortfarande finns musiker som sätter hantverket i centrum. Det gäller förmågan att skriva låtar som dräper, det gäller det rent utomordentliga ljudet som levereras, och det gäller den rent überjävliga kompetensen att lira brallorna av den stora publiken som var på KB igår.

Om ni såg bandet på förra turnésvängen då bandet endast spelade låtar med rensång och kanske drog er för att gå på gårdagens konsert på grund av detta faktum – då tycker jag synd om er. För nu är growllåtarna tillbaka i setlisten med kraft – redan som andra låt drar OPETH igång Ghost Of Perdition. Gåshud? Jajemensan! Vad gäller setlisten så är det en del nyheter. Ja kanske inte om man sett bandet de senaste fem gigen – då bjuder bandet inte på speciellt många överraskningar. För oss andra så är det synnerligen roligt att se att lågoddsare som White Cluster från ”Still Life” spelas med en övertygelse som imponerar. Jag har faktiskt aldrig hört den låten live så jag uppskattar den extra mycket.

Lika kul är det att se både tidigare nämnda Ghost Of Perdition som Reverie/Harlequin Forest från ”Ghost Reveries” åter i setlisten. Jag har inget alls att klaga på vad gäller låtvalet, även om det såklart alltid kommer finnas låtar som det hade varit kul att höra. Lyxproblem minst sagt – och något förväntat då OPETH har låtar av rysansvärd kvalitet så att de med lätthet hade kunnat spela i ca 10 timmar utan att det hade gått slentrian i liret.

OPETH fastställer sin rent makalösa nivå med gårdagens gig – precis så som jag hade förväntat mig. Tråkigt? Inte en chans då Mikael Åkerfeldt är prick så ironiskt kul som han brukar vara. Det är oerhört befriande med en frontman som är så totalt avslappnad med sin publik som Åkerfeldt är. Det är nästan som att bevittna ett samtal mellan två personer. Och det är, i all sin tramsighet, oerhört kul.

Mest nöjd är jag över den episka versionen av Deliverance som är en av mina absoluta favoritlåtar av bandet. Ska jag hitta något att anmärka på är det att det blir lite väl uppenbart att det kommer spelas extranummer. Men om man likt OPETH kommer ut och avslutar med Blackwater Park då blir detta endast en radanmärkning.

Setlista:
The Devil’s Orchard
Ghost Of Perdition
White Cluster
Hope Leaves
Deliverance
Hessian Peel
Häxprocess
Reverie/Harlequin Forest
Blackwater Park

Live

Live: Dying Fetus, Job For A Cowboy, Cerebral Bore

Lämna en kommentar

ARTIST: Dying Fetus, Job For A Cowboy, Cerebral Bore
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 26 september 2012

Rensmästarna DYING FETUS headlinar ett imponerande turnépaket som just nu drar runt på våra breddgrader – och med tanke på vad bandet presterade på Getaway i somras var detta en spelning jag hade sett fram emot en hel del.

CEREBRAL BORE

Det börjar oerhört bra – CEREBRAL BORE är ett groteskt tajt och imponerande band. Bandets tekniska döds imponerar verkligen på mig, och att bandet tydligt visar på den där famösa hungern som ofta utmärker band på väg upp gör bandets konsert bara än bättre. Under bandets korta, man lirar bara 5 låtar, står jag alltsomoftast med hakan planterad vid golvet i häpnad, inte så mycket över teknikaliteten bandet uppvisar, utan på grund av sångerskans Simone Pluijmers rent fenomenala vokalinsats. Angela Gossow – eat your heart out säger jag bara. Det ska bli mycket intressant att följa detta gäng i framtiden.

Setlista:
Maniacal Miscreation
Horrendous Acts of Iniquity
Entombed in Butchered Bodies
The Bald Cadaver
24 Year Party Dungeon

JOB FOR A COWBOY

Jag har sett JOB FOR A COWBOY tre gånger vid det här laget – och jag kan utan att dra för stora växlar på faktumet – konstatera att bandet funkar hur bra som helst varannan gång. För att nu bespara er mödan att leta upp de övriga recensionerna så var bandet mycket bra förra gången – vilket ger vid handen att gårdagens gig inte kvalar in som en speciellt upplyftande upplevelse. För det första är ljudet inte direkt lysande. Av någon anledning använder trummisen, Jon Rice, inte några overheadmickar.

Visserligen slår karln hårdast ikväll så att höras är inga problem – men ljudbilden blir helt enkelt fel. Detta drar ner upplevelsen för mig. Bandets setlist kan jag å andra sidan inte klaga på – Entombement Of A Machine sammanflätad med Embedded som inleder kvällen är en rak höger i solar plexus i publiken som verkar uppskatta bandets övningar. Men jag saknar det där extra engagemanget – det lyfter inte för mig förrän i näst sista låten Knee Deep då hela bandet taggar till lite extra – men jag tvingas konstatera att denna gång lämnar JOB FOR A COWBOY mig inte helt nöjd.

Setlista:
Entombment of a Machine / Embedded
Imperium Wolves
Unfurling a Darkened Gospel
Regurgitated Disinformation
Children of Deceit
Knee Deep
Constitutional Masturbation

DYING FETUS

Kvällens headlinare DYING FETUS öppnar med låten som gett turnén sitt namn – From Womb To Waste. Det är stenhårt, snortajt och prick lika statiskt på scen som på spelningen på Getaway. Hur mycket publiken än röjer och skriker med behåller sångaren/gitarristen John Gallagher ett ganska uttråkat ansiktsuttryck konserten igenom. Och jag stör mig på det, för alldeles oavsett om låtarna liras med osviklig precision och kraft är det inte för mycket begärt att avkräva bandet lite bättre publikkontakt än orden allright motherfuckers som inleder varje låtpresentation av den brutalt svettande basisten/sångaren Sean Beasley.

Låtvalet är dock topnotch – att man plockat upp finfina Skullfucked och Tearing Inside The Womb gör att jag drar på smilbanden, och samtliga låtar liras, precis som förväntat, med en grym tajthet. Men det räcker liksom inte hela vägen, för känslan av ett band som slår ur underläge som jag tyckte fanns under bandets gig på Getaway då man gick på klockan ett på natten samtidigt som MANOWAR lirade på stora scenen, den känslan infinner sig inte. Och det är en detalj som kan tyckas liten, men som jag tror hade kunnat lyfta konserten något snäpp. Nu får jag prick det jag förväntar mig (vilket ju inte är helt dumt), men ganska få överraskningar.

Setlista:
From Womb To Waste
Schematics
Your Treachery Will Die With You
Procreate the Malformed
Subjected to a Beating
Skull Fucked
Tearing Inside the Womb
Invert the Idols
Fornication Terrorists
In the Trenches
Homicidal Retribution
Pissing in the Mainstream
Kill Your Mother/Rape Your Dog