ARTIST: Nasum
LOKAL: Pumpehuset, Köpenhamn
DATUM: 21 september, 2012
NASUMs avslutningsturné nådde igår Pumpehuset i Köpenhamn och till en väldigt hängiven publiks acklamationer visade bandet att det blir i stort sett omöjligt att putta bort bandet från grindcoretronen efter det att turnén har nått sitt slut om cirka en månad.
Det är inte bara det att ljudet är perfekt, leveransen klanderfri, interaktionen med publiken som gör att konserten krossar. Bandet har ju en gedigen låtkatalog att ösa ur – Scoop, Relics, Shadows, Corrosion, Fury, The Black Swarm, The Circle Of Defeat, och Inhale/Exhale är några av pärlorna som golvar mig fullständigt. Och bandet ser verkligen ut att ha så oerhört roligt på scen. Keijo Niinimaa på sång blir till och med så till sig att han hoppar ner i publiken! Att karln som till vardags huserar i ROTTEN SOUND klarar av att fortsätta sjunga mitt inne i en moshpit är imponerande.
Konserten har ett bra och massivt flöde – att bandet verkligen har fått upp ångan är uppenbart – och det finns inga döda stunder. Det är nånting som fler band borde tänka på faktiskt. Jesper Liveröd, Jon Lindqvist och Urban Skytt verkar ha prick hur kul som helst – det är idel leenden och flörtande med publiken. Anders Jakobssons sammanbitna ansiktsuttryck säger dock det mesta om vad grindcore handlar om – lössläppande av vrede. Ska man döma av trummisens rent makalösa rens så finns det fortfarande kvar en hel del ilska över sakernas tillstånd i världen i bandet. Det blir tydligt när Niinimaa dedikerar The Smallest Man till Mitt Romney. Låtens första vers inleds med orden ”you’re such a whore” och vrålas ut med en våldsam övertygelse.
Det enda jag har att anmärka på är att bandet inte kör min absoluta favoritlåt The Engine Of Death men detta är som ni förstår en radanmärkning då konserten uppfyllde mina högt ställda förväntningar med råge.
Konserten saknar också det momentum som göteborgsgiget hade. Bandet tar ibland lite för gott om tid på sig mellan låtarna för att den rätta frenesin ska infinna sig. Låtmässigt bjuder inte konserten på några överraskningar. BEHEMOTH öppnar på sedvanligt manér med Of Fire And The Void, fortsätter med Demigod som levereras med en brutal övertygelse som jag verkligen gillar. Likadant är det med Conquer All som har fått en helt ny innebörd nu såklart, och har ett slut som, för att parafrasera WeRock-kollegan Fredrik Sandberg, inte gör ont. Slaves Shall Serve och Decade Of Therion är ju också habila låtar – men numera känns det som om man hört dessa väldigt många gånger. Några nya låtar hade varit högst önskvärda – framför allt en annan avslutande låt än Lucifer. Kan kan i ärlighetens namn inte förlika mig med att bandet kör denna låt sist. Den är visserligen mycket bättre än covern på TURBONEGROs I Got Erection – men i alla fall jag vill ha ett riktigt rivjärn till låt som avslutar. Shemhamforash hade varit optimalt tycker jag.