Kategoriarkiv: Live

Live: Darkane

ARTIST: Darkane
LOKAL: The Tivoli
DATUM: 4 april, 2009

Helsingborg som metalstad gör mig förundrad ibland. Lördagens (4/4) konsert med DARKANE gör att jag ställer mig frågande om folk inte vet att de har chansen att se ett av landets bästa band som dessutom inte ger så många konserter i sin hemstad. The Tivoli borde vara fullpackat till sista plats av headbangande metalheads – men är det dessvärre inte.

Anförda av Jens Broman äntrar bandet scenen och öppnar med Impetious Constant Chaosett, om du frågar mig, verkligt starka korten från senaste släppet ”Demonic Art” och redan här blir det påtagligt hur otroligt spelskickligt bandet är. En tre månader lång turné med SOILWORK i USA har gjort sitt till att finslipa tajtheten för varenda låt bandet framför denna kväll sitter som en smäck: Convicted, Execution 44, Demonic Art, Secondary Effects, Emanation Of Fear, Leaving Existence – alla är de kanonlåtar som borde få vilken publik som helst att gå bärsärkargång av glädje.

Men publiken på The Tivoli är inte med på noterna – längst fram står det två rader, sedan är det ett tomrum i mitten av golvet framför scenen, och därefter står nästa klunga – och detta drar såklart ner upplevelsen. DARKANE är dock rutinerade nog att bara plöja på, trots att de i mina ögon förtjänar ett bättre bemötande och uppslutande av sin hemmapublik. Om jag nu hade haft som uppgift att recensera publiken hade jag inte gett godkänt, för bandets insats har jag inget att anmärka på. Det blir trots detta ett medelbetyg eftersom få andra musikgenres kräver publikens energiska medverkan som metal, för att bli en riktig höjdare.

Live: Opeth

ARTIST: Opeth
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 18 februari, 2009

När OPETH stegar upp på scenen ungefär 21.15 öppnar de med Heir Apparent och Ghost of Perdition. Det är, om du frågar mig, en helvetes inledning som försätter i alla fall undertecknad i extas. Jag har sett OPETH mest på festivaler, då de endast har fått runt en timme och en kvart på sig att spela – kvällens konsert varar i drygt två timmar. Inte ens ett förband har de tagit med sig, vilket bara är skönt eftersom den stora publiken tycks vilja stanna hela kvällen och betitta landets absolut bästa band.

Mikael Åkerfeldt, Opeth. Bild: Martin Bensch

I mångt och mycket påminner publikens beteende om en jazzpubliks – solon eller särskilt snygga partier applåderas och folk står relativt stilla för att vara på en metalkonsert. Visst, hornen syns då och då och det headbangas, men för det mesta verkar folk helt hypnotiserade av det fantastiska låtmaterial som de serveras. ”Watershed” står i centrum – bandet hämtar tre låtar till setlisten, Lotus Eater, Hessian Peel och Heir Apparent, från förra årets mästerliga platta vilket är helt okej med mig.

Rent utstrålningsmässigt finns det en hel del band som piskar OPETH men få andra band har samma fruktansvärda kvalité på sina låtar – när de drar igång Deliverance börjar jag nästan böla av glädje. Godhead’s Lament, The Leper Affinity, och Night And The Silent Water – ja ni begriper att rent låtmässigt var detta en fruktansvärt bra konsert.

Mikael Åkerfeldt bjuder dessutom på vansinnigt roligt mellansnack – det är syrligt sardoniskt nästan hela tiden;
Jag har haft ett riktigt jobb en gång. Bytte däck.
Paus.
Och nu gör vi det här.

På samma fruktansvärt roliga sätt fortsätter det hela kvällen. Ska jag hitta något att anmärka på så är det att Martin Axenrots 16-delar på bastrummorna inte alltid är helt tajta – men det känns lite småsurt med tanke på allt fantastiskt han gör bakom trummorna i låt efter låt. Framför allt framstår OPETH som ett band med en oerhört hög grad av samspelthet – detta faktum plus en makalös låtskatt att ösa ur gör att en konsert med OPETH alltid är en oerhörd upplevelse.

Mikael Åkerfeldt, Opeth. Bild Martin Bensch

 

 

Live: Soilwork

ARTIST: Soilwork
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 12 december, 2008

SOILWORK KulturBolaget, Malmö 2008-12-12

Hur märker man att ett band gör sista spelningen på en turné? Jo, genom att en ganska tuff kille som sångaren Björn ”Speed” Strid tjoar och flamsar ganska mycket, samt att basisten Ola Flink med jämna mellanrum ställer sig på monitorerna, hissar upp basen i brösthöjd och vickar överdrivet med höfterna. Samt att denne även har en tröja med en bild av Dolly Parton på sig.

Jag har sett SOILWORK ganska många gånger vid det här laget, men jag har aldrig sett bandet så lekfullt som denna kväll på KB. Det går dock aldrig ut över musiken som spelas lika tajt som vanligt. Bandet inleder med Sworn To A Great Divide från plattan med samma namn, kanske inte min favoritlåt från bandets numera ganska digra låtkatalog, men ändå en rätt ok öppning – riktigt bra blir det dock redan med låt nummer två – As We Speak är en låt jag alltid gillat och dess mäktiga intro gör att jag verkligen drar på smilbanden. Låtvalet denna kväll var genomgående helt ok – bäst var i mitt tycke fantastiska The Chainheart Machine och One With The Flies.

Björn Strid, Soilwork. Foto: Martin Bensch

Förra gången jag såg SOILWORK resulterade det i att jag tyckte att det var den bästa konserten jag bevittnade det året – riktigt de höjderna når bandet inte upp till ikväll, mycket på grund av ovan nämnda flamsighet. Det verkar de runt 15 stycken ganska unga killarna som tar varje chans att starta moshpit, tycka spelar någon roll – de öser oavsett.

Det är även hur kul som helst att se Peter Wichers tillbaka på scen med det band han lämnade på grund av för mycket turnérande för ett antal år sedan – och som han trivs! Han spelar med full kraft, och med en uppenbar spelglädje.

Sammantaget en helt ok kväll med SOILWORK – men de kan så oerhört mycket bättre än vad jag upplevde på KB i fredags kväll

Peter Wichers, Soilwork. Foto: Martin Bensch