Etikettarkiv: 2025

Skivor

Crash Nomada – Innan mörkret faller

Lämna en kommentar

ARTIST: Crash Nomada
TITEL: Innan mörkret faller
RELEASE: 28 mars 2025
BOLAG: Transnational Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie Schenström

Det här är ett efterlängtat album från Sveriges mesta globala folk-punkband! Tre år har gått sedan senaste plattan och fyra år mellan albumen dessförinnan. CRASH NOMADA strösslar inte ny musik över oss. Å andra sidan håller låtarna från de tidigare albumen fortfarande och bandet ger oss alltid mycket att med glädje återkomma till, i musik som lyrik. Så också med albumet ”Innan mörkret faller”.

Melodierna böljar vilt i olika musikaliska världar med allt från punk och folkmusik till utflykter i hårdare rock och mjukare balladtoner. Så verserat att det, på pappret, kunde verka splittrande men det behövs bara några få sekunder av en låt för att höra att ja, detta är omisskännligen CRASH NOMADA.

Dragspel och fiol är beständigt bärande delar i bandets musik, ibland mer framträdande, ibland något mindre men alltid just där och då det gör sig som bäst för helheten. Mathilda Sundin (även i ELVIRA BIRA) tillkom som basist efter den självbetitlade plattan 2018 och bidrar även alltmer som sångare och låtskrivare. Hennes varierade sångstil är här ett fantastiskt komplement tillsammans med ordinarie sångaren Ragnar Bey, inte minst i duetten Trasiga och i avslutande Tusen platåer.

Texterna knyter an till varandra som en helhet, ibland med bärande fraser återkommande i olika spår som till exempel ”aska i din mun”, ”vi är oförstörbara” och ”flyktlinjer djupt inom oss”. Filosofer, barnboksfigurer och författare från olika tider gör varandra sällskap och inspirerar till den lustfyllda och sinnrika lyriken. De kraftfulla och glädjesprittande låtarna har också alltid ett stråk av melankoli, samtidigt som de mörkaste och mest melankoliska kompositionerna ändå nånstans lyses upp av människokärlek och hopp.

Vi är alla vilse och trasiga i en ganska oförsonlig värld men – ”kanske är det du som kan rädda mig”. Ensam är väldigt sällan stark. Vi är bara människor och vi gör så gott vi kan. Och det vi kan, det gör vi tillsammans. ”Innan mörkret faller” är ett album som ger allt vi kan önska av CRASH NOMADA. Kärlek, melankoli, glädje och engagemang – och medryckande musik som gör att du vill både hoppa, studsa, skratta, djupfilosofera och tillsammans med andra fortsätta kämpa för ett bättre liv i en bättre värld. Vi behöver detta.

Skivor

Fanalo – Fanalo

Lämna en kommentar

ARTIST: Fanalo
TITEL: Fanalo
RELEASE: 28/2 2025
BOLAG: Klonosphere Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Fanalo är en fransk gitarrist som, fram tills nu, gått mig helt förbi. Han har ett gediget CV, både som musiker och som lärare. Och det märks, för gitarrarbetet är något som det verkligen slår gnistor om på den här skivan, och hade jag satt betyg på enbart det så hade det blivit högsta betyg.

Det börjar löjligt bra med Tribes som är en låt som jag säkert lyssnat på 25 gånger, och njutit storligen varje gång. Gitarrspelet är något som lyfter hela skivan, men framför allt den här låten något så extremt. Det låter så lekande lätt – riffen sitter där de ska, och här finns ett förträffligt sväng som inte gör ont alls. Lägg till att Fanalo har en grym ton i sin gitarr och det blir ett fantastiskt resultat.

Härligt road-trippiga Moon är nästan bagatellartad i sitt uttryck, men det är svårt att värja sig mot hur hantverket går bortom detta. Jag gillar verkligen hur keyboards används i denna låt, den får ett drömskt uttryck som jag uppskattar.

”Fanalo” är en genuint sympatisk skiva, det rent instrumentella spelet lämnar ytterst lite att anmärka på. Det är när det kommer sångare in i bilden som det börjar skava på fel sätt. Och då är det inte så att det är dåliga sångare vi pratar om – vi har till exempel Jeff Scott Soto med här – men låtkvalitén droppar radikalt i och med att texterna är, ska vi säga, inte direkt lysande. Jag har verkligen försökt tänka bort dessa, men den enda låten jag lyckas göra detta med är Die To Live, och då enbart för att den låten är så otroligt mäktig med symfoniska inslag som inte går av för hackor.

”Fanalo” skulle kunna vara en så mycket bättre skiva, men som det är nu så kan jag inte sätta mer än en sjua på den, och det består så oerhört mycket på att jag verkligen gillar gitarrspelet på den här skivan, så pass mycket att jag vill kolla in Fanalos tidigare eskapader.

Skivor

K L P S – K L P S

Lämna en kommentar

ARTIST: K L P S
TITEL: K L P S
RELEASE: 7/3 2025
BOLAG: These Hands Melt

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om ni tycker att ni känner igen detta bandets namn lite vagt så har ni rätt. K L P S kallade sig tidigare KOLLAPS\E, och ja, vi har kollat in detta band från Helsingborg sedan tidigare. Att bandet nu, ytterligare, krånglar till det med en ny variant på sitt namn är nästan det enda negativa jag har att säga om detta skivsläpp.

Förra given som vi kollade in hette ”Phantom Centre”, och den var helvetiskt bra, så pass bra att jag drämde i med en betygsnia. Referensnamn som CULT OF LUNA och IF THESE TREES COULD TALK nämndes, och dessa referenser håller fortfarande tycker jag.

”K L P S” är betydligt mer genomarbetad än föregångaren, och det är såklart en bidragande orsak till att betyget är så pass högt. Det som jag tycker är bättre är att Daniel Wallenborgs sång är fruktansvärt jämn och hög i leveransen. Fullpackad med samma desperata anslag som på första plattan är det en sann njutning att lyssna på hans gastande.

Musikaliskt finns här en hel del intressant utveckling, för även om mycket känns välbekant och tryggt, så överraskar bandet mig en del. Öppningslåten Subverse är galet frenetisk i introt. Desperat rytmiskt kanske det skulle gå att beskriva det. Jag hade gärna sett att  K L P S gjort mer av detta, för annars föredrar bandet att hålla sig i mellantempots malande regioner. Inledande trion Subverse, Katarsis och Tribulation är fruktansvärt bra. Låtarna försänker mig ner i ett tillstånd som jag gärna är kvar i. Melankolin och vemodet dominerar, men blir aldrig sorgsen utan jag upplever musiken som märkligt tröstande. Om ”Phantom Centre” fångade er uppmärksamhet, så är ”K L P S” skivan som håller er kvar – den har vuxit för varje genomlyssning för mig. Kolla in den.