Etikettarkiv: 4/10

Skivor

Broken Hope – Omen Of Disease

Lämna en kommentar

ARTIST: Broken Hope
TITEL: Omen Of Disease
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag förra i september förra året kollade in DECREPIT BIRTH i New York var BROKEN HOPE ett av de andra banden som lirade den kvällen. Det var stor uppståndelse över att BROKEN HOPE hade startat upp igen. I alla fall tyckte de andra banden det.

BROKEN HOPE är ett av många band som efter en framgångsrik första sejour mellan 1988-2001 stötte på patrull, bland annat därför att bandets dåvarande trummis Ryan Stanek tyckte att det var en bra idé att ta pengarna för beställd merch och lägga i egen ficka och för att i likhet med så många andra death metalband ha svängdörrar för medlemmar på olika positioner.

Men nu är alltså bandet på banan igen – ”Omen Of Disease” är bandets första skiva sedan inte så framgångsrika ”Grotesque Blessings” från 1999. Har mycket förändrats? Ja, scenen ser ju väsentligt annorlunda ut – musikaliskt har dock inte mycket hänt i BROKEN HOPEs värld. Det är fortfarande plattan i mattan och brutal dödsmetall som gäller.

Jag måste dock undra – hade vi brytt oss om ”Omen Of Disease” om bandet inte hade haft sin historia att luta sig tillbaka mot? Att ha varit med så att säga i början av death metalscenen är, faktiskt, en stor del av varför detta band nu får så mycket uppmärksamhet. För musikaliskt finns det så många skivor som är synnerligen mycket bättre än denna.

Jag tycker redan efter 3 genomlyssningar att detta är, faktiskt, en ganska tråkig och stel skiva. Det räcker inte för mig att musiken är hård och brutal – har du inte låtmaterial som sticker ut så kommer jag att tappa intresset. Då hjälper det inte att sångaren Damian Leski har en synnerligen rå sångleverans. Hans sångstil blir förresten även den tjatig i längden.

Nä, jag tror ni förstår varthän det barkar? ”Omen Of Disease” är en skiva som inte skiljer sig från så många andra dussinskivor i dödsmetallträsket.

Skivor

Abigail Williams – Becoming

Lämna en kommentar

AbigailWilliams2012ARTIST: Abigail Williams
TITEL: Becoming
RELEASE: 2010
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

Norge har haft en stor betydelse på dagens black metal-scen, vilket är väldigt påtagligt i ABIGAIL WILLIAMS musikaliska uttryck. Stundtals glömmer man helt bort det faktum att bandet faktiskt hör hemma i Los Angeles, USA. Sluter du ögonen kan du nästan se ett typiskt nordiskt skogsbetäckt vinterlandskap istället för en strand med svajande palmer. Den utveckling som inleddes på förra given ”In The Abscence Of Light” har dragits till sin spets på nya alstret ”Becoming” med en mer primitiv ljudbild, enklare låtkonstruktioner, keyboarden har fått ännu mindre utrymme och ett kraftigt reverbljudande growl.

”Becoming” bandets tredje giv inleder starkt med låten Ascension Sickness. Elegant uppbyggd med en snygg inledande akustisk melodi varvat med matande gitarriff och furiösa trummor. De fem följande spåren kommer tyvärr inte upp i dessa kvalitéer. Trots att det finns ett fåtal mäktiga passager och då främst i avslutande sjutton minuters eposet Beyond The Veil känns merparten av albumet oinspirerande och som en enda lång transportsträcka.

Det tenderar ofta att gå till överdrift när man skall försöka framstå som så ”true” som möjligt. Detta uttryck som har fått en ganska säregen betydelse just i black metal-sammanhang. Inom alla ytterligheter vad det nu må vara har en benägenhet att dra till sig alla möjliga sorters kufar. Original som gör allt för att leva upp till den bild som de vill förmedla. Typiska exempel som att använda den sämsta micken studion har att erbjuda under en inspelning. Bo i en koja i skogen i ett helt år innan inspelningen för att komma närmare naturen och komma i rätt sinnesstämning. Eller vad sägs om att gräva ner sina scenkläder i marken innan en livespelning för att utstyrseln skall få den där rätta dödsodören. Det finns otaliga historier som nästan får en komisk lyster över sig men ack så imponerande vad folk är villiga att genomgå för att leva upp till myten. Nu kan inte ABIGAIL WILLIAMS anklagas för att var alls så extrem som många av sina influensrika föregångare. Däremot gillar jag inte det uttryck som bandet anammat i och med ”Becoming”. Produktionen är för kaosartad, den finess som fanns i låtskrivandet tidigare är som bortblåst och detta på bekostnad av helhetsintrycket. Jag gillade förra given ”In The Abscence Of Light” skarpt och den cirkulerar fortfarande periodvis i skivspelaren, därför känner jag således en stor besvikelse då ”Becoming” inte ens spelar i samma liga.

/Henrik Nygren

Skivor

All Shall Perish – This Is Where It Ends

Lämna en kommentar

ARTIST: All Shall Perish
TITEL: This Is Where It Ends
RELEASE: 2011
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att det verkligen frestar på att lyssna på deathcore är jag inte den förste att upptäcka misstänker jag. Inte för att musiken är speciellt svårtillgänglig, utan för att man så snabbt tröttnar på musiken, som alltsomoftast verkar vara stöpt i samma mall. Detta gäller även ALL SHALL PERISHs nya platta som visserligen bjuder på gött lir, men som jag ledsnar ganska snabbt på.

I mycket har det att göra med att jag tycker att skivan är alldeles för lång, 12 låtar, vilket i detta fall är 4 för mycket. Men mest har det att göra med att musiken blir efter cirka 10 genomlyssningar så förbannat tråkig att lyssna på. Det tas i, det spelas fort, det breakdownas så till den milda grad att man blir lack, det sjungs om hur fruktansvärt påfrestande livet är. Jösses vad man har hört allt detta förut, och i sådana mängder att jag stänger av efter ett tag.

Jag misstänker att min aversion mot ”This Is Where It Ends” har att göra med att jag faktiskt har hört alltför mycket deathcore för att tycka att ALL SHALL PERISH faktiskt har något nytt att komma med, för trots att musikerna lirar på i föredömlig god stil så berör verkligen inte musiken nämnvärt.

Nä, detta är inte min kopp te överhuvudtaget även i fall jag misstänker att ALL SHALL PERISH kommer att nå intresserade lyssnare trots detta. Gott så.