Etikettarkiv: 5/10

Skivor

Alestorm – Black sails at midnight

Alestorm_-_Black_Sails_at_MidnightARTIST: Alestorm
TITEL: Black sails at midnight
RELEASE: 2009
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Mats Manhammar

ALESTORM, alla hamnkrogars fasa, återvänder med svarta segel i midnattens timma. Frågan är bara om fansen orkar med ännu en ölindränkt seglats.

Jag måste erkänna att jag blev glatt överraskad av bandets debutskiva ”Captain Morgan’s Revenge” som, trots de minst sagt töntiga texterna, innehöll medryckande låtar som Over the Seas, titelspåret och den underbara Nancy the Tavern Wench. Den sistnämnda är ett år senare fortfarande bofast i min MP3-spelare. Jag upplevde också en underhållande (om än ruskigt otajt) spelning med bandet under förra årets Wacken Open Air. När de enda utövarna av musikstilen true Scottish pirate metal nu återvänder med sitt andra släpp (det tredje om man räknar in ep:n ”Leviathan”) är en hel del sig likt, fast lite sämre. Albumöppnaren The Quest är lite sämre än tidigare nämnda Over the Seas, skivans bästa låt Keelhauled är lite sämre än Nancy the Tavern Wench osv. Christopher Bowes pratsång är ännu lite falskare och ännu lite mer prat än sång. Då hjälper det inte att det stjäls friskt från temat till Pirates of the Carribean i instrumentala stycket No Quarter. Jag kommer på mig själv med att fundera över om världen verkligen behöver mer pirate metal, trots att genrens mästare RUNNING WILD kastar ankar för gott i sommar. Klart är i vart fall att något måste hända för att det här konceptet ska kunna överleva ett album till. När så plattans sista spår, den schlagerdoftande Wolves of the Sea, börjar ljuda i högtalarna känner jag att jag nog har hört låten någonstans förut. Texten är riktigt erbarmligt dålig och efter en blick i det medföljande häftet och ett snabbt besök på Wikipedia inser jag att det är en cover på Lettlands kalkonbidrag till förra årets Eurovision Song Contest. Ridå.

/Mats Manhammar

 

Skivor

Agoraphobic Nosebleed – Agorapocalypse

ARTIST: Agoraphobic Nosebleed
TITEL: Agorapocalypse
RELEASE: 2009
BOLAG: Relapse

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Jonas Andersson

Vad får du om du sammanför en trummaskin med crust-/grindgitarrer och toppar det hela med tre vansinniga galningar med strupförstörelse som största hobby. Jo, AGORAPHOBIC NOSEBLEED. Och för detta behövs ett nytt ord, för kaos räcker inte.

Den tunga insikten som slår mig när jag hör detta är att jag inte riktigt är så hård som jag trodde. Det här är helt klart för extremt för mig, ändå så är ”Agorapocalypse” ett återhållsamt album om man blickar mot vad bandet tidigare knåpat ihop. På ”Altered States of America” samsades 100 låtar på 22 minuter, här är det 13 låtar på 29 minuter. Skivan är faktiskt ganska rik på variation (allt är relativt), Hung from the Rising Sun har en härlig punkkänsla över sig (och även ett snyggt SLAYER-minande mittsolo), i Question of Integrity så sänks tempot och ett trumsolo (på trummaskin!) får också plats. Även Timelord Two går i ett makligt tempo och det är först här jag uppskattar musiken på allvar. När det grindas på som mest i låtar som Ex-Cop och Agorapocalypse Now så får jag enbart huvudvärk.

Coolt att bandet finns, men något större fan får de inte i mig. Tyvärr.

/Jonas Andersson

Skivor

Darksun – The Dark Side

Lämna en kommentar

darksun2007ARTIST: Darksun
TITEL: The Dark Side
RELEASE: 2007
BOLAG: F C Metal

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

Spanska DARKSUN – som egentligen är halva bandet NÖRTHWIND, släpper sitt tredje album – som egentligen är deras andra album. Fast på engelska. Låter det lite rörigt? Inte så farligt. Bandet bildades 2002 efter att NÖRTHWIND splittrats vilket resulterade i de båda banden DARKSUN och VEDAVAL. DARKSUNs debutalbum, ”El Legado”, gavs ut 2004, och 2006 kom plattan ”El Lado Oscuro”. Föreliggande album, ”The Dark Side”, är en översättning till engelska och nyinspelning av ”El Lado Oscuro”.

Plattan börjar med en mässande uppläsning, följt av ett pampigt instrumentalt intro. Därpå följer en rad spår med mycket bra musik. Men, och det är ett stort men, så fort sångaren, Dani González Suárez, öppnar munnen faller det hela. Tyvärr. Det låter inte bra. Dessutom ger engelskan ett taffligt intryck, rimmen faller platt. Mycket ”…forever, now or never…” och ”..for another, my blood brother”.

Jag blir alltså som besviken en bit in i varenda låt. Det börjar så bra, men så kommer sången och då fallerar det igen. Om detta är power metal så är det i alla fall inte mycket till ”power” i González Suárez röst. Bäst klarar sig således de låtar som bygger mycket kring körer och instrumenten, bland annat storslagna orgel-, blås- och stråkinslag som i Elegy-Part 1-Confrontation. Del 2 av elegin ska bäras av sångarens röst, och då går det som det går – igen. Medan Part 3 klarar sig bättre med sina köravsnitt. I Prisoners of fate vågar sig sångaren på att pröva lite andra röstlägen vilket genast gör det hela mer intressant, och Echos of the Past håller nästan ända fram…

”Värst” blir det i det avslutande korta stycket Legend, med piano och sång som bärande element. Det enda försonande med den är att det snart tar slut. Nej, jag vill inte orda mer om detta.

Således, ”The Dark side” av DARKSUN är en platta som kanske vore bättre ogjord. Kanske gör sångaren mer rättvisa åt den spanska versionen? Bra låtmaterial och kompetenta musiker dras ner av tyvärr, tyvärr, ibland rent usel sånginsats. Ändock gör sångaren en del bra saker och tillsammans med den bitvis riktigt sköna musiken ska de i alla fall ha betyg 5/10.

/BiblioteKarin