Etikettarkiv: Powermetal

Shadowquest – Armored IV Pain

Armoured IV PainARTIST: SHADOWQUEST
TITEL: Armoured IV Pain
RELEASE: 2015
BOLAG: Egen utgivning
BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

 

Powermetal är verkligen inte min starka sida, men när Ragnar Widerberg – strängarbetare i kanske mer kända WITHERSCAPE – nämnde att han hade ytterligare ett band där han fullständigt kunde leva ut sitt intresse för JUDAS PRIEST och tidiga HELLOWEEN så var jag ju tvungen att kolla in bandets debutskiva som släpptes tidigare i år.

Och, banne mig, om detta inte är helt ok. Jag misstänker att gillar man powermetal som den lät när HELLOWEEN var som bäst då kommer man gå igång mer än vad jag gör. Hantverksskickligheten är det då sannerligen inget fel på, och även om jag inte går igång fullständigt på allt bandet gör, så bjuder “Armoured IV Pain” på flera gediget utmejslade låtar. Live Again är en skönt gungande och kraftfull låt med en fint hantverkad och allsångsvänlig refräng. Midnight Sun har fint, tungt riffande och rent episka undertoner, Reach Beyond The Dream har gött köttande på bastrummorna från Ronny Milianovicz och får mig att stundtals tänka på AVANTASIA.

Genomgående njuter jag av det fina gitarrarbetet från Peter Huss och Widerberg. Även om det sannerligen inte peakar på originalitetsskalan så är hantverket när det gäller att lira oantastligt skivan igenom. Det gäller även det njutbara keyboardspelet av Kaspar Dahlqvist och basspelet av Jari Kainulainen. Sångaren Patrik Johansson (även i BLOODBOUND) levererar en bra och solid insats – han har det rätta krämet och det erforderliga registret för denna typ av musik.

Summa summarum: “Armoured IV Pain” är en bra skiva som visserligen inte kommer få världen att ändra sin bana, men som i sina bästa stunder övertygar en konfirmerad dödsmetallyssnare som undertecknad att stampa takten. Gott så.

Alpha Tiger – Beneath The Surface

ARTIST: Alpha Tiger
TITEL: Beneath The Surface
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är kul med skivor som tvingar undertecknad att faktiskt revidera sin uppfattning om en viss subgenre. Prick så är det med ALPHA TIGERs ”Beneath The Surface” som med mycket övertygande låtar får mig att tänka att det kan finnas guldkorn även inom powermetallen.

Det enda bandet jag med emfas har hävdat har något att erbjuda inom denna extremt tjo- och tjimmiga gren av metallträdet var HELLOWEEN under åren då Kiske var med i bandet. ALPHA TIGERs musik klingar otroligt synkroniserat med sina landsmäns. Släng in lite inspiration från AVANTASIA och IRON MAIDEN och du kommer rätt nära hur bandet låter.

Och det är faktiskt så att jag ser otroligt mycket fram emot att se bandet på Wacken i sommar för att se om de är lika bra live som på platta. I synnerhet är jag sugen på att höra om sångaren Stephan Dietrich klarar av de där extremt höga tonerna som han avlossar ständigt och jämt på plattan.

Själva spelskickligheten är inget ALPHA TIGER har problem med. Visst, de ligger inte på DRAGONFORCEs nivå, men å andra sidan kan tyskarna skriva låtar som avfärdar DRAGONFORCEs dito med lätthet. För det är sprängfyllt med bra låtmaterial på ”Beneath The Surface”. Förutom det i vanlig ordning fullständigt onödiga introt (när ska band fatta att det är en styggelse?) så bjuder samtliga låtar på verkligt imponerande verkshöjd. Jag märker att jag faktiskt tar bandet på allvar – och det är ett stort erkännande från undertecknad ska ni veta – vilket har resulterat i en sådan mängd lyssningar att jag har svårt att tro att med undantag från ”Keeper Of The Seven Keys part II” så har ingen powermetalplatta fått samma cirkulation i anläggningen som ”Beneath The Surface”.

ALPHA TIGER har helt enkelt lyckats skapa en skiva som bjuder på powermetal med substans – en ganska stor bedrift om ni frågar mig – och visar på ”Beneath The Surface” att de verkligen är ett band att räkna med. Det ska, faktiskt, bli mycket intressant att se vad bandet lyckas åstadkomma på nästa platta.

Alestorm – Black sails at midnight

Alestorm_-_Black_Sails_at_MidnightARTIST: Alestorm
TITEL: Black sails at midnight
RELEASE: 2009
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Mats Manhammar

ALESTORM, alla hamnkrogars fasa, återvänder med svarta segel i midnattens timma. Frågan är bara om fansen orkar med ännu en ölindränkt seglats.

Jag måste erkänna att jag blev glatt överraskad av bandets debutskiva “Captain Morgan’s Revenge” som, trots de minst sagt töntiga texterna, innehöll medryckande låtar som Over the Seas, titelspåret och den underbara Nancy the Tavern Wench. Den sistnämnda är ett år senare fortfarande bofast i min MP3-spelare. Jag upplevde också en underhållande (om än ruskigt otajt) spelning med bandet under förra årets Wacken Open Air. När de enda utövarna av musikstilen true Scottish pirate metal nu återvänder med sitt andra släpp (det tredje om man räknar in ep:n “Leviathan”) är en hel del sig likt, fast lite sämre. Albumöppnaren The Quest är lite sämre än tidigare nämnda Over the Seas, skivans bästa låt Keelhauled är lite sämre än Nancy the Tavern Wench osv. Christopher Bowes pratsång är ännu lite falskare och ännu lite mer prat än sång. Då hjälper det inte att det stjäls friskt från temat till Pirates of the Carribean i instrumentala stycket No Quarter. Jag kommer på mig själv med att fundera över om världen verkligen behöver mer pirate metal, trots att genrens mästare RUNNING WILD kastar ankar för gott i sommar. Klart är i vart fall att något måste hända för att det här konceptet ska kunna överleva ett album till. När så plattans sista spår, den schlagerdoftande Wolves of the Sea, börjar ljuda i högtalarna känner jag att jag nog har hört låten någonstans förut. Texten är riktigt erbarmligt dålig och efter en blick i det medföljande häftet och ett snabbt besök på Wikipedia inser jag att det är en cover på Lettlands kalkonbidrag till förra årets Eurovision Song Contest. Ridå.

/Mats Manhammar