Etikettarkiv: 7/10

The Night Flight Orchestra – Aeromantic

ARTIST: The Night Flight Orchestra
TITEL: Aeromantic
RELEASE: 2020
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I vissa hänseenden är det lätt att avfärda ett band som THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA som ett band som verkligen inte tillför något annat än en stunds förströelse utan någon som helst originalitet. Och visst, TNFO har ett utmärkande drag – det är ett band som kanske lite mer än andra band existerar för att medlemmarna ska kunna skapa ett band som är så totalt 80-talsdyrkande att David Coverdale borde få provision på bandets skivor.

Om det nu inte hade varit så att vi både har ett behov som bandet faktiskt fyller, och att de stundtals får till låtar som är riktigt bra.

”Aeromantic” är bandets femte platta. Spontant känner jag att den är minst 4 låtar för lång – någon i bandet borde ha haft sinnesnärvaro att vara strängare vid urvalsprocessen av låtar. Nu känns låtar som Servants Of The Air  Curves, Transmissions, Carmencita Seven och Sister Mercurial som ren utfyllnad, och det är synd när resten av skivan består av bra, och i vissa fall riktigt bra, låtar.

Den första rejäla drapan är Divinyls som jag har älskat förbehållslöst sedan jag hörde den som singel. Med ett fett driv och en refräng att dö för så tycker jag, fortfarande, att det inte bara är den bästa låten på skivan – den är en av TNFOs allra bästa låtar överhuvudtaget.

Överhuvudtaget älskar jag hur bandet lyckas få till ett sväng genom i stort sett hela plattan. När detta dessutom paras ihop med en episk känsla som gjord för att köra bil till (om en nu skulle vilja det) som i Golden Swansdown då blir det ju magiskt.

Som vanligt skämmer bandet bort oss med solida insatser från samtliga musiker – Björn Strid sjunger med ett löd som såklart imponerar, vilket också gäller Anna-Mia Bonde och Anna Brygård. Det vore en nåd att stilla bedja om att släppa fram dem mer på kommande plattor, och då i rollen som leadsångare. David Andersson och Sebastian Forslund lyfter många av låtarna till skyhöga nivåer med sitt gitarrspel medan kompet bestående av Sharlee D’Angelo på bas, Jonas Källsbäck på trummor och Richard Larsson på keyboard visar hur bra det blir när kompet lirar som ett instrument.

Gillar man THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA sedan innan så kommer ”Aeromantic” bli ytterligare en skiva att njuta av – låt vara med vissa förbehåll.

God Dethroned – Illuminati

ARTIST: God Dethroned
TITEL: Illuminati
RELEASE: 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag fick sådan sjuka associationer till Dan Browns bok ”Änglar och Demoner” när jag såg titeln till holländska GOD DETHRONEDs senaste album. Och det väckte en ganska obehaglig känsla, då Dan Brown är en högst medelmåttig författare med vurm för konspirationsteorier av religiös karaktär.

Och i ärlighetens namn tyckte jag att holländarna inleder den här skivan ganska lamt – versen i titellåten gillar jag fortfarande inte – men resten är tack och lov så oerhört mycket bättre.

Efter det minst sagt episka arbetet med hela tre skivor på temat Första Världskriget är det kanske inte så konstigt att GOD DETHRONED återvänder till mer välbekanta och traditionella ämnen för dödsmetall. Det gastas om förstörda glorior, Beelzebubs ande, Satans avkomma, Horus – ja ni fattar. Och även om textmaterialet är traditionellt så funkar det utan att störa. Jag begär liksom inte episk poesi av ett dödsmetallband.

Även musiken är traditionell, men satan vilket ställ det är allt som oftast. Satan Spawn ger mig både vibbar av MORBID ANGEL och hemtam death metal av skandinaviskt snitt.

Att hantverket sköts skickligt rakt igenom och med övertygelse är det som höjer ”Illuminati” över rätt många death metalskivor. Det finns aspekter av skivan som känns lite skavande, men som helhet så är detta riktigt nöjsam och bra dödsmetall. Att produktionen är fint organisk – jag gillar hur Michiel van der Plichts trummor låter, och gitarrljudet är fint köttigt – gör att lyssningen blir njutbar.

”Illuminati” släpps fredagen den 7/2, och gillar man GOD DETHRONED sedan innan så kommer man gilla denna skivan också. Alla andra bör kolla in den för dess fina hantverk och fina ställ.

 

Midnight – Rebirth By Blasphemy

ARTIST: Midnight
TITEL: Rebirth By Blasphemy
RELEASE: 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det rent groteskt fula omslaget till ”Rebirth By Blasphemy” fick mig att undra vad i hela helvetet MIDNIGHT vill med sin musik. Dessbättre att omslaget – i det här fallet – inte reflekterar enmansbandets kapacitet att skriva bra musik.

Kombinationen mellan black och klassisk speed metal funkar riktigt bra. Det är ärligt, innerligt menad musik utan speciella åthävor. Och det är gjort med en tydligt blinkning till det gyllene 1980-tal som många förknippar med en storhetstid för metallen.

Här står referenserna som spön i backen: spontant tänker jag på tidiga IRON MAIDEN, MOTÖRHEAD och METALLICA när jag lyssnar. Allt är gjort med ett helvetiskt schvung som bara förstärks ju mer jag lyssnar på skivan. En sådan sak som att jag faktiskt gillar Jamie ”Athenar” Walters sång efter 5 lyssningar, trots att den sannerligen är yxig, är ett gott tecken på att ”Rebirth By Blasphemy” är en skiva som växer vid varje lyssning.

Letar du efter introspektiv musik då kommer du sannolikt att avsky den här plattan. Som en rak, rå och ärligt menad partyplatta funkar den alldeles utmärkt.