Etikettarkiv: 7/10

Eternal Champion – Ravening Iron

ARTIST: Eternal Champion
TITEL: Ravening Iron
RELEASE: 6/11 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om man ska kunna komma undan med ett omslag som det som pryder ”Ravening Iron”, så får man se till att man lirar old school heavy metal, och vill drömma sig tillbaka till 1980-talet då dylika omslag var omfattande till antalet. ETERNAL CHAMPION lirar episk heavy metal, och de gör det så pass bra att betygsjuan åker fram med illa dold iver.

Tack och lov är musiken inte ett dugg cringeig, för det här bandet från Texas vet vad de sysslar med. Med ett drivet gitarrarbete ser de till att hålla mitt intresse uppe nästan hela skivans speltid. Första låten på plattan A Face In The Glare är så helvetiskt episk att jag har tokdiggat den sedan första lyssningen. Det är inte det att ETERNAL CHAMPION gör något särdeles originellt, men deras hantverk är så skickligt utfört att det funkar fullt tillräckligt med Blake Ibanez och Nujon Powers gitarrspel och Jason Tarpeys sång för att skivan ska kännas rolig att lyssna på. Att bandet verkligen tror på vad de gör uträttar storverk för skivan, för annars hade textrader som At dawn we strike, rend mail and flesh, stack the slain, climb the gate, burn the altar down kunna falla platt till marken.

Gillar man episk heavy metal så ska man kolla in ETERNAL CHAMPION, de är betydligt mer charmiga än mycket annat inom genren.

Pyramaze – Epitaph

ARTIST: Pyramaze
TITEL: Epitaph
RELEASE: 13/11 2020
BOLAG: AFM

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte svårt att tycka om danska PYRAMAZE. Det här gängets musik är svårt sympatisk, som en blandning av EVERGREYs croonande, power metaldriv och lagom mycket progressiva tongångar.

Och ”Epitaph” är en skiva som är till bredden fylld med sjuka hooks och är mycket svår att få ur skallen, det kan jag helt ärligt säga. Visst, originaliteten är i det närmsta obefintlig, men jag kan inte klaga på att mycket av det bandet gör bra känns så fantastiskt hemtamt att det är omöjligt att inte gilla det.

Första låten som jag hajar till vid är Steal My Crown som kombinerar gitarrspel med keyboards på ett mycket fint sätt. Gillar man inte keyboards i sin metal, då ska man hålla sig borta från den här skivan – för oss andra är det ett sant nöje att höra hur bandet använder sig av Jonah Weingartens kompetens.

”Epitaph” är fullpackad med refränger som jag som refrängfreak sannerligen inte kan klaga på – försök att få refrängen i Birds Of Prey ur skallen när ni hört den – det är nästan omöjligt. Att sångaren Terje Harøy har en stämma som sitter som hand i handske för att släppa på i refrängerna skadar inte heller.

”Epitaph” är som ni förstår en skiva som är lätt att tycka om – många bra låtar, fantastisk produktion och en tydlig känsla av gott hantverk gör att betygssjuan åker fram utan vidare omsvep.

Black Crown Initiate – Violent Portraits Of Doomed Escape

ARTIST: Black Crown Initiate
TITEL: Violent Portraits Of Doomed Escape
RELEASE: 7/8 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

”Violent Portraits Of Doomed Escape” kan vara en av de mest välljudande skivorna jag hört under hela 2020, och jag har hört en hel del musik från i år – som de flesta av oss. Gitarrtonen fullständigt dräper, sången ligger så fruktansvärt bra i mixen, basen anpassad likaså. Bastrummorna kan vara – högst märkligt – för starka, men resten av trummorna låter extremt snygga.

Tredje plattan från BLACK CROWN INITIATE som har höjt anten för varje skiva är en i många stycken djupt sympatisk skiva. Det är inte bara insatserna från de enskilda medlemmarna som får mig att höja på ögonbrynen flertalet gånger – låtmaterialet ligger även det på en till stora delar väldigt bra och jämn nivå. Gillar man välpolerad progressiv death metal av amerikanskt snitt så är sannolikheten stor för att man kommer uppskatta den här skivan.

För egen del så är det just detta som skaver något – detta är aningens för välpolerat – vilket kan låta konstigt med tanke på att jag verkligen inte har något emot välljudande metal alls. Men det finns något i BLACK CROWN INITIATEs musik som inte får mig att uppskatta den förbehållslöst, i brist på annat så känns den aningens för trygg för att jag ska känna att detta är något jag kommer återvända till flera gånger under året.

Likväl så finns här helt fantastiska låtar – bäst är bandet när de släpper fram gitarristerna Ethan McKenna och Andy Thomas. Jösses vilka underbara solon, slingor och riff de herrarna är kapabla till! Rensången från Thomas är också helt fantastisk, och BCI ser till att skämma bort oss med finfina refränger till stora delar.

”Violent Portraits Of Doomed Escape” är en fin skiva som kommer att gå hem hos många, och det finns betydligt sämre skivor är denna – kolla in den om ni gillar välpolerad progressiv death metal av amerikanskt snitt. Gillar ni underjordisk death metal kommer ni tycka att den här skivan inte är något att ha.