Etikettarkiv: 8/10

Gathering Of Kings – Discovery

ARTIST: Gathering Of Kings
TITEL: Discovery
RELEASE: 15/5 2020
BOLAG: RN Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med projekt som involverar ett helt sjok med sångare så kan det gå lite hur som helst – GATHERING OF KINGS listar inte mindre än 5 sångare på ”Discovery” som kom ut i mitten av maj – men med tanke på hur mycket jag har svängt angående AVANTASIA så var jag inte alltför avskräckt.

Det finns mycket att säga om GOK, och den vision som Ron och Nina Dahlgren har med projektet. Att paret älskar PHENOMENAs första tre plattor torde de flesta känna till vid det här laget. Och de lyckas verkligen förvalta sin besatthet till att skriva riktigt bra låtar, som är tydligt inspirerade av PHENOMENA, men ändå inte dikeskör i blind fandyrkan.

Letar ni efter rejäl dos death metal, ja, då ska ni inte ge ”Discovery” en enda lyssning. Det här är extremt melodiös hårdrock med enbart rensång. Visserligen har Rick Altzi en något raspigare stämma än de andra sångarna, men extremt är detta knappast. Extremt är däremot GOKs helt magiska besatthet vid catchiga melodier. Oftast funkar detta helt förträffligt. Jag minns fortfarande hur i det närmaste salig jag blev när jag hörde From A Whisper To A Scream första gången, och den låten är fortfarande en favorit med sina rent fantastiska körstämmor och sköna sväng.

”Discovery” kan inte sägas utgöra zenit i mänskligt skapande, men hantverket är så grymt bra och genremässigt att det blir betydligt mycket mer än bara en stunds trevlig underhållning. Låtarna och leveransen är helt enkelt alldeles för bra för att de inte ska fastna i skallen. Med den förträffliga produktionen så blir skivan dessutom en ren present för öronen.

Sinira – The Everlorn

ARTIST: Sinira
TITEL: The Everlorn
RELEASE: 26/6 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag ser att SINIRA kommer från Nacogdoches som ligger i Texas tänker jag direkt på filmen ”Charlie Wilson’s War” som handlar om kongressledarmoten Charles Wilson som var en av arkitekterna bakom att ryssarna fick däng i Afghanistan. En av hans bidragsgivare besöker honom för att protestera mot att det har blivit snack om en julkrubbas placering i just Nacogdoches. På många sätt känns det bra för egen del att SINIRA finns i just Texas, om inte annat för att vara en nagel i ögat på det jag förknippar Texas med: reaktionär kristendom, vapen och en allmänt inskränkt syn på det mesta.

Det andra jag tänker på är att SINIRA har lyssnat sjukt mycket på DISSECTION, ett faktum som infinner sig snabbt när Where Starlight Does Not Shine, en låt som är en njutning från början till slut. Faktum är att ”The Everlorn” som helhet är en till stora delar magisk skiva, under förutsättning att man inte förväntar sig några enorma framsteg i utveckling av den melodiska black metal som den har sett ut sedan starten av subgenren. Just med tanke på detta är ”The Everlorn” en enda stor gosefilt i en tillvaro som kanske ter sig dyster.

Bakom SINIRA står en enda person, Knell, som spelar alla instrument och sjunger samt gör allt annat. Med tanke på detta är ”The Everlorn” både resultatet av en singulär artistisk vision, och ett fint bevis på att anpassa mål efter medel – dock kan jag säga att de instrumentella insatserna inte går av för hackor. Gitarrspelet är effektivt och oerhört stämningsskapande, trumspelet ligger åt det hastigare hållet vilket jag uppskattar och produktionen är mycket bra.

Att jag ens upptäckte SINIRA var en ren slump – ett klick på Bandcamp. Som ni förstår av betyget är jag ganska glad över detta.

Ensiferum – Thalassic

ARTIST: Ensiferum
TITEL: Thalassic
RELEASE: 10/7 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

”Epic Folk Metal” står det under genre på Metal Archives sida om finska ENSIFERUM. Första gången jag läste detta så måste jag erkänna att jag stönade inombords. Som ni förstår av betyget så hämtade jag mig från min första reaktion, som jag villigt erkänner var en helt felaktig sådan. Det finns såklart saker på ”Thalassic” som jag inte sväljer rakt av – de två bonusspåren är i mina öron helt onödiga, och förtar faktiskt från den riktigt angenäma upplevelse som skivan erbjuder.

Att ENSIFERUM gillar sitt symfoniska anslag blir snabbt tydligt med fina instrumentala och oerhört – är ni med – episka inledningen Seafarer’s  Dream. Och bandet fläskar visserligen på rejält i vissa låtar, men lyckas hela tiden hålla det väldigt smakfullt och väl avvägt. Till och med när bandet går all folk som i Midsummer Magic så görs det med en sådan sjukligt väl utvecklad känsla för fängslande melodier att jag faktiskt köper det. För övrigt är det helt otroligt hur mycket olika element de lyckas få in i den låten, trots att den bara är 3:42 minuter lång.

De mer renodlade metallåtarna Rum, Women, Victory (liiite cringevarning på den titeln) och Run From The Crushing Tide är så fruktansvärt beroendeframkallande – likt hela skivan för övrigt – att jag har spelat både låtarna och skivan på repeat sedan igår. Inslagen från Pekka Montins, ny i bandet på sång och keyboard sedan i år, rensång är helt otroligt bra, och jag njuter i fulla drag när han släpper på fullständigt i just Run From The Crushing Tide. 

Jag kan faktiskt inte minnas senast jag blev så glatt överraskad av en skiva som jag blir av ”Thalassic”. Den har alla kännetecken som präglar verkligt bra finska band – en sådan makalös känsla för melodier fyllda med vemod, men också en tydlig jävlar anamma som går som en röd tråd genom skapandet.

”Thalassic” är en fenomenal skiva från ett band som sannerligen vet vad de sysslar med, och den förtjänar att upptäckas av många. Kolla in den!