Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Aversed – Erasure Of Color

Lämna en kommentar

ARTIST: Aversed
TITEL: Erasure Of Color
RELEASE: 21/3 2025
BOLAG: M-Theory Audio

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Melodisk döds – genren där många är kallade, men få är utvalda? Så kanske det var innan, men jag tycker att på senare år så har genren sett en pånyttfödelse som har gjort den gott. Inte minst med band som numera vet att det inte räcker med att härma Arch Enemy, Soilwork eller tidiga In Flames om du vill skapa musik som räcker mer än bara för stunden.

Aversed är ett band som har lärt sig läxan, och de gör det än mer imponerande med tanke på att stora delar av bandet är utbildat vid musikhögskolan Berklee. Detta hade kunnat få bandet att spåra ut fullständigt med att visa exakt hur fenomenala de är på sina instrument.

Istället får vi en skiva i ”Erasure Of Color” som är sjukligt varierad, fullpackad med känsla både för hantverket och som har låt efter låt som höjer sig betydligt över genomsnittet. Lägg till detta en rent makalös sånginsats av Sarah Hartman som ledigt växlar mellan olika sorters growl och bedövande rensång.

Ni har ett ypperligt exempel på vad som gör Aversed så bra i ovanstående låt, ett stycke musik så pass förträffligt att jag inte kunde låta bli att tycka att detta är en av årets hittills starkaste låtar. Energin, intensiteten och drivet är ju helt makalösa inslag i en låt som får tanken att sväva fritt i total njutning.

Och det tar ju inte slut med det – vill ni ha köttigt sväng och totalt rens i en och samma låt? Inga problem? Dra bara igång Inexorable så har ni den biffen kirrad.

”Erasure Of Color” är en skiva som jag har spelat om och om igen, och jag har inte tröttnat på den än. Snarare är det så att jag drar mig från att spela den mer, då den tar lyssnartid från andra skivor som jag kanske borde lyssna på. Kolla in den.

Skivor

Lik – Necro

Lämna en kommentar

ARTIST: Lik
TITEL: Necro
RELEASE: 18/4 2025
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Nästan fem år har vi fått vänta på att LIK har skapat ett nytt album, och med tanke på hur bra föregångaren ”Misanthropic Breed” var så har väntan varit seg. Det gick en rysning genom kroppen av förväntan när jag såg promon till ”Necro” dimpa ner i mejlkorgen.

Som ni förstår av betyget är detta en skiva som håller minst lika hög klass, och det på samtliga fronter. Återigen är det Lawrence Mackrory som styrt upp ljudet, och det går att konstatera att när det gäller den här typen av death metal så är han ett givet val. Maken till utmejslad köttighet som omsluter låtmaterialet, ja det är ju en ren njutning och rent audiellt är ”Necro” en av de mest välljudande skivor jag hört på hela året.

Medlemmarnas enskilda insatser är fruktansvärt bra. Tomas Åkviks sång, herrejävlar! Bara där har vi en insats som är värd många pengar – tydligheten i growlet är ju rent magisk. Precis som på alla LIKs plattor är det det drivna gitarrljudet som sticker ut. Likadant är det här, och även om riffen är av det fetare slaget så väver bandet in ack så snygga slingor. Kompet från trummisen Chris Barkensjö och Jonas Antman på bas är som ett instrument. Nämnde jag hur föredömligt basen ligger i ljudbilden?

Låtarna håller fin och framför allt jämn nivå. Jag går svinhårt igång på när bandet lägger sig i den massiva tvåtakten, och det händer ofta, men lika gärna när de kopplar in ett härligt grovt sväng som i Morgue Rat, en låt som redan från början var en favorit och som har fortsatt att hålla fortet som en personlig favorit många lyssningar senare.

Det jag har gillat med alla LIKs skivor är att bandet så tydligt älskar sin stockholmdöds, och vågar visa detta, utan att kännas stagnanta i kravet de ställer på sig själva att skriva riktigt bra låtar. Det blir aldrig trist att lyssna på ”Necro”. Snarare är detta en skiva som, om man uppskattar dylik musik, det är otroligt lätt att spela om och om igen.  Kolla in den.

Skivor

K L P S – K L P S

Lämna en kommentar

ARTIST: K L P S
TITEL: K L P S
RELEASE: 7/3 2025
BOLAG: These Hands Melt

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om ni tycker att ni känner igen detta bandets namn lite vagt så har ni rätt. K L P S kallade sig tidigare KOLLAPS\E, och ja, vi har kollat in detta band från Helsingborg sedan tidigare. Att bandet nu, ytterligare, krånglar till det med en ny variant på sitt namn är nästan det enda negativa jag har att säga om detta skivsläpp.

Förra given som vi kollade in hette ”Phantom Centre”, och den var helvetiskt bra, så pass bra att jag drämde i med en betygsnia. Referensnamn som CULT OF LUNA och IF THESE TREES COULD TALK nämndes, och dessa referenser håller fortfarande tycker jag.

”K L P S” är betydligt mer genomarbetad än föregångaren, och det är såklart en bidragande orsak till att betyget är så pass högt. Det som jag tycker är bättre är att Daniel Wallenborgs sång är fruktansvärt jämn och hög i leveransen. Fullpackad med samma desperata anslag som på första plattan är det en sann njutning att lyssna på hans gastande.

Musikaliskt finns här en hel del intressant utveckling, för även om mycket känns välbekant och tryggt, så överraskar bandet mig en del. Öppningslåten Subverse är galet frenetisk i introt. Desperat rytmiskt kanske det skulle gå att beskriva det. Jag hade gärna sett att  K L P S gjort mer av detta, för annars föredrar bandet att hålla sig i mellantempots malande regioner. Inledande trion Subverse, Katarsis och Tribulation är fruktansvärt bra. Låtarna försänker mig ner i ett tillstånd som jag gärna är kvar i. Melankolin och vemodet dominerar, men blir aldrig sorgsen utan jag upplever musiken som märkligt tröstande. Om ”Phantom Centre” fångade er uppmärksamhet, så är ”K L P S” skivan som håller er kvar – den har vuxit för varje genomlyssning för mig. Kolla in den.