Etikettarkiv: Progressive melodic death metal

In Mourning – The Bleeding Veil

ARTIST: In Mourning
TITEL: The Bleeding Veil
RELEASE: 26/11 2021
BOLAG: Dalapop

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

IN MOURNING från Falun har gått från styrka till styrka genom hela karriären – jag kan med fullständig ärlighet säga att samtliga album som bandet gett ut under sin levnads bana har innehållit musik som jag oftast uppskattat, i vissa fall blivit beroende av. Därför brukar jag alltid se fram emot ny musik från bandet. “The Bleeding Veil” som släpps på fredag utgör inget undantag från den regeln.

Att de två spår bandet släppt, At The Behest Of Night och Thornwalker var riktigt starka minskade inte min aptit.

Gott folk, om ni gillade de låtarna så kommer ni tugga i er resten av skivan med stor välbehållning. Detta är fruktansvärt bra.

Jag känner att IN MOURNING nu har nått dithän i sin skapandeprocess att de vet exakt vad som är bandets styrkor, och har förmågan att skriva låtar som spelar på dessa styrkor. Det djupa av skogarna minnande vemodet, melankolin, de episka refrängerna, melodislingorna som förstärker något så vansinnigt bra och den oerhörda spelskickligheten. Nu kanske ni invänder, det finns fler band som kan göra detta. Det har ni såklart rätt i. Men få band inom den progressiva melodiska dödsmetallen gör det med känslan av att det jag lyssnar på känns fräscht och nyfiket, trots att det är beprövande grepp.

“The Bleeding Veil” känns både som en skiva att vila i, men med en bibehållen framåtrörelse som gör att den känns konstant rolig att lyssna på.

Här finns, ofta, både det djupa vemodet och ett satans driv i samma låt. Den tidigare nämnda singeln At The Behest Of Night sticker ut som i mina öron skivans starkaste spår. Men ju mer jag lyssnar på plattan, desto mer upplever jag att den dignar av musikalisk briljans genomgående.

Varenda låt håller sin plats väl på skivan – och allt känns väl avvägt. När bandet låter spåren löpa på lite längre, som de tre sista, känns det bara skönt att låtarna ligger på mellan 7 och 8 minuter. Blood In The Furrows  har jag återkommit till fasansfullt många gånger för dess trygga tempo, fina känsla och vackra gitarrspel, Lights On The Wire vars driv påminner om en av bandets mest frekvent spelade låtar, Colossus och avslutande Beyond Thunder vars inledande gitarrslinga har fått mig att sväva ovan molnen.

Förra gången det begav sig och IN MOURNING hade släppt skivan “Garden Of Storms” 2019, då slog sig bandets alster in på min årsbästalista. “The Bleeding Veil” känns absolut som en skiva som, sent in på året, har en ganska rimlig chans att göra detta. Kolla in den.

Nawabs Of Destruction – Rising Vengeance

ARTIST: Nawabs Of Destruction
TITEL: Rising Vengeance
RELEASE: 1/4 2020
BOLAG: Pathologically Explicit Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Fan ta er NAWABS OF DESTRUCTION. Varför har jag inte kollat in er skiva tidigare? Kan det vara för att ni ligger på en väldigt liten label? Det tycker jag är synd, för er “Rising Vengeance” är en skiva som förtjänar så oerhört många lyssnare än vad er label kan hjälpa er med.

Det är inte bara det att ni har lyckats med att skriva en progressiv pärla till skiva, sprudlande av musikaliska krumsprång, men också en skiva som känns så hemtam att tiden nästan stannar när jag lyssnar på den. Det är inte heller det faktum att varje låt briserar av kreativitet och i vilka jag hittar nya grejer vid varje lyssning, eller att ni lyckas göra detta med en besättning på endast två medlemmar som briljerar på varenda moment, och som kommer få andra band att slita sitt hår i frustration. Faktumet är att ni lyckas sammanfoga allt detta till en magisk enhet med fantastisk produktion som kommer få folk utanför ert hemland Bangladesh att vilja besöka just er studio.

Fan ta er – er skiva är så bra att jag högst sannolikt kommer att bli tvungen att möblera om i min årsbästalista – men just det bekymret ser jag som kärt besvär.

P.S. Gott folk – ni måste kolla in den här skivan.