Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Rotten Sound – Apocalypse

Lämna en kommentar

ARTIST: Rotten Sound
TITEL: Apocalypse
RELEASE: 31/3 2023
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Varje gång ROTTEN SOUND släpper ny skiva vill jag göra som Gert Fylking och utbrista “Äntligen!”. Detta magiska band levererar, ofta, sedan början av 2000-talet (“Murderworks” säger jag bara!) en fruktansvärt potent och ilsken grindcore som jag har uppskattat sedan jag upptäckte bandet med släppet “Exit” från 2005. Att ROTTEN SOUND har stretat på strax bakom klassiska band som NASUM, NAPALM DEATH och PHOBIA har gjort att jag uppskattat dem än mer, och har försökt att få folk att fatta hur bra detta är.

Förra given, “Abuse To Suffer” tyckte jag hade sina förtjänster, men den hade vissa skönhetsfläckar. Några sådan finns knappt alls på “Apocalypse” som är en i det närmaste totalt mosande platta. Med en speltid på 20 minuter är det en skiva som det är lätt att sitta flämtande efter andan, men ändå bara mata på med. Detta är en förträfflig uppvisning i hur man skriver en skiva som med finess och stringens visar på vilka rika möjligheter som grindcore faktiskt har. Det går, med rätt utförare, att skriva korta låtar som ändå säger en hel massa. Här finns ingen plats för alibispel, men inte heller slöa intron som riskerar att tråka ut lyssnaren.

Med sina 18 låtar är “Apocalypse” en skiva där låtar som Denialist  – som har en otroligt fin övergång från tyngd till hastighet – Sharing med sitt tilltalande anti-kapitalistiska budskap och grundliga riffande och Renewables som sätter fokus på att vi behöver konsumera mindre och att förnybara resurser även de är begränsade – är en mästerlig uppvisning i hantverk som ligger på en hög och jämn nivå.

Keijo Niinimaa svarar för ytterligare en dräpande sånginsats, och även om ROTTEN SOUND verkligen är ett band i ordets riktiga bemärkelse så går det inte att bortse ifrån att Niinimaa är en av de bästa sångarna i världen och det lyfter skivan några snäpp.

Gillar man grindcore så har man koll på ROTTEN SOUND sedan innan, annars är “Apocalypse” en väldans bra startpunkt. Kolla in den.

Skivor

Witch Ripper – The Flight After The Fall

Lämna en kommentar

ARTIST: Witch Ripper
TITEL: The Flight After The Fall
RELEASE: 3/3 2023
BOLAG: Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag blivit tvungen att sammanfatta “The Flight After The Fall” med ett enda ord så hade det nog blivit “beroendeframkallande”. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lyssnat på skivan under den gångna tiden, men det är nästan kriminellt mycket. Ytterst få andra skivor har fått speltid.

WITCH RIPPER kommer från Seattle i delstaten Washington, en stad som har gjort sig känd för sitt minst sagt eklektiska förhållande till musik. Kanske är det detta faktum som gör skivan så obönhörligen underhållande att lyssna på, för trots att WITCH RIPPER lyckas göra sin musik till sin egen känns den oerhört välbekant.

Band som MUSE, MASTODON, QUEEN, MILLENCOLLIN, METALLICA, BETWEEN THE BURIED AND ME och GENESIS dyker upp i associationsbanorna när jag lyssnar på den här, den andra i ordningen, skivan från bandet. Som ni förstår av betyget är detta inget jag stör mig på, trots att det emellanåt låter som om det faktiskt är MASTODON jag lyssnar på, mest då den grövre sången kommer in.

“The Flight After The Fall” är en skiva som sprudlar av spelglädje. Här finns episka inslag, bedövande snygga gitarrsolon och ett otroligt trumspel. Jag hade nog kunnat lyssna på enbart trumspåret och ändå älskat den här skivan, för Joe Eck är en trummis som har ett magiskt lir. Det är kreativt, kontrollerat men stundtals nästan dikeskör han utan att helt tappa kontrollen. Det är helt hisnande.

Musiken är också väldigt väl strukturerad. Här finns lugna stunder, absolut, fruktansvärt ösiga partier. Men det som imponerar mest är de massiva buildups som bandet excellerar i. Inledande Enter The Loop är ett lysande exempel på detta. Precis då jag tror att det inte kan bli mer majestätiskt så drämmer WITCH RIPPER i med släggan något så helvetiskt lägger på ytterligare en nivå. Helt magiskt.

Jag är, som ni förstår, oerhört glad över att ha upptäckt WITCH RIPPER som med “The Flight After The Fall” har lyckats göra en av de mest underhållande skivorna hittills i år. Kolla in den.

Skivor

Riverside – ID.Entity

Lämna en kommentar

ARTIST: Riverside
TITEL: ID.Entity
RELEASE: 20/1 2023
BOLAG: InsideOut Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Lång väntan – 2018 släpptes RIVERSIDEs senaste skiva “Wastelands”, en helt fantastisk skiva som på allvar fick mig intresserad av bandet. Den svärta som den plattan bjöd på, utkommen som den var efter det att minst sagt viktiga medlemmen Piotr Grudziński dog 2016 gjorde att jag såg oerhört mycket fram emot ny musik från polackerna. Inte för att jag trodde att det skulle bli mer av samma, utan för att jag förväntade mig att ny musik inte skulle låta som tidigare skivor.

Och “ID.Entity” är en skiva som känns både nymodig och hemtam på samma gång. Inledande Friend Or Foe? som med sitt nästan A-HA-minnande tonspråk, för att inte tala om att Mariusz Dudas sång stundtals påminner om hur Morten Harket låter, har delat upp fans i för eller emot. Själv ser jag låten som en lekfull inledning till en skiva som sedan börjar spreta åt rätt så många håll.

RIVERSIDE har alltid fått mig att associera till GENESIS i början av karriären, fast betydligt hårdare. “ID.Entity” får mig inte att vika från denna tanke. Visserligen är RIVERSIDE ett band som tar i betydligt mycket mer när det gäller riffandet än GENESIS, men det finns ändå något som gör att jag kopplar ihop banden.

“ID.Entity” är en storvulen skiva – men allra mest tar bandet i under The Place Where I Belong ett tretton minuter långt mästerstycke som verkligen är ett tvärsnitt av vad RIVERSIDE är bäst på. En svinsnygg, skir inledning, hisnande i rymd, innan låten ändrar karaktär och börjar svänga utav bara helvete och Hammondorgeln kommer i spel igen. Jag älskar det!

“ID.Entity” visar ett band som är fullständigt trygga i sitt skapande, och som vet vad de vill göra. Det finns inte mycket på skivan som känns överflödigt eller krystat. Den flödar fram på ett oerhört fint sätt, hjälpt på ett icke ringa sätt av produktionen.

Gillar man RIVERSIDE sedan innan så vågar jag lova att man kommer gå igång på “ID.Entity” rätt så rejält. Som ni förstår så gjorde jag det.