Etikettarkiv: Black Lodge

Skivor

Wormwood – The Star

Lämna en kommentar

ARTIST: Wormwood
TITEL: The Star
UTGIVNING: 31 maj 2024
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Detta är en sorglig historia. Missförstå mig inte, det är en helt fantastisk – men sorglig – historia!

Konceptet på ”The Star” avhandlar nämligen hela universums undergång och människans reaktioner på och inför densamma. Denna gång är det inte, som i föregångaren ”Arkivet”, mänsklighetens misshandel av sin egen planet som orsakar katastrofen utan en stjärna som drar genom galaxen och ödelägger allt. Människorna regerar på olika sätt inför den annalkande katastrofen och spåren på plattan, från Stjärnfall till Ro, låter oss följa uppvaknandet, insikten, reaktionerna och den oundvikliga och totala förintelsen. Jag får genast Mats Strandbergs mycket starka bok Slutet i tankarna.

Men det här är som givet ingen bok utan detta är tonsatt berättande i text och musik. WORMWOOD har gett oss ett antal starka album under sin existens. Sedan ”Nattarvet” (2019) är jag en trogen följare och ”Arkivet” (2021) är för mig det årets allra främsta album. Trilogin avslutas med aktuellt album så mina förväntningar på ”The Star” har varit verkligen höga. Och de infrias. Jag blir inte riktigt fullt lika personligt berörd av katastroftemat denna gång, mänsklighetens misshushållning med planeten är ett mycket troligare scenario för vår undergång, men musikaliskt är albumet minst lika starkt som företrädaren.

WORMWOOD utvecklar här sin melodiska svartmetall ytterligare och skickligheterna hos musikerna är genomgående och uppenbar, liksom låtskrivandet av främst Tobias Rydsheim. Sångaren George ”Nine” Ekbladh är en vokalist av rang, en av Sveriges främsta inom extrem metall för närvarande. Hans röstomfång och variationsbredd ges allt utrymme som krävs på ”The Star”, även förtjänstfullt och sparsmakat kontrasterat med sång av Alexandra Segerström på några spår.

De folkmelodiska inslagen är mycket sparsamt förekommande på plattan och även om jag kan gilla desamma är det inget jag saknar här. Detta känns också naturligt när bandet konceptmässigt i princip gått från historisk tid i ”Nattarvet” via brännande nutid i ”Arkivet” till ren framtid i ”The Star”. Generellt ser vi en fortsatt utveckling av musiken samtidigt som det aldrig är någon som helst tvekan att det är WORMWOOD vi hör.

Jag kunde orera en hel massa om de enskilda låtarna på albumet men nöjer mig med att lyfta fram de båda i stort sett svenskspråkiga spåren, övriga är på engelska, vilka på ett utmärkt sätt ramar in plattan; inledande Stjärnfall och avslutande Ro (se video nedan). Båda musikaliskt rika och känslomässigt starka i musik såväl som lyrik. Ett signum som också gäller hela albumet som sådant. Andra riktigt starka låtar är exempelvis Liminal och Suffer Existence. Men det finns verkligen inga svaga spår denna gång och störst av allt är albumets helhet.

Ur Ro:
Stilla den törst om ändlös sömn
spika mig fast i Sednas* kött
Svälj ankaret av tid och dröm
och allt blir återfött

Stilla den lust om ofärd och fördärv
kedja mig fast i Sednas svans
Svälj sol som gav oss liv på denna jord
nu skall jag äntligen få ro

“The Star” berör på djupet om än inte, som ovan sagts, på riktigt samma personligt känslomässiga plan som “Arkivet”. Musikaliskt är detta dock storslaget och ett av årets hittills främsta album.

* Sedna – ”hos inuiterna i Nordamerika motsvarigheten till uttrycket ’moder jord’, fast hon lever i havet”. (ur svenska Wikipedia)

Skivor

Ström – En Orkan På Vår Sida

Lämna en kommentar

ARTIST: STRÖM
TITEL: ”En Orkan På Vår Sida”
RELEASE: 2024
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

2022 debuterade Småländska STRÖM med sin säregna blandning av progg, AC/DC-rock, baksnus och svenska poetiska texter. Den självbetitlade debuten levererade ett helt pärlband singlar, och för oss som fastnade i skivan var det hart när omöjligt att slita sig fri; den fäste hårdare än gårdagens rester på ett grillgaller. För undertecknads del bar det hela vägen till förstaplatsen på årsbästalistan, men det ska erkännas att det vid första anlyssningen var musik som gjort för att få lyssnaren att hajja till. Vattendelare, minst sagt, där resterande del av redaktionen inte alls delade förtjusningen. Förståeligt och synd för dem. Helt rätt att uppföljaren ”En Orkan På Vår Sida” skärskådas av någon som sett ljuset då, för det är såklart en förutsättning för en någorlunda rättvis bedömning – här är nämligen intet nytt under solen. Kvar finns känslan av progg (Mitt Liv Som Dum eller avslutande Tack För Mig), AC/DC-vibbar (typ resterande del av skivan), stolt flaggviftande folkölsromantik och poesi (en strof som ”vart jag mig i världen vänder har jag bara mina händer” är ett fint exempel). Hela skivan summeras allra bäst i starkaste spåret Småland, vars text med lätthet skulle kunna utgöra nationalhymn för landskapet i fråga, samtidigt som låten sammanfattar STRÖM i all sin prakt.

Likt debuten har efterföljaren erhållit många varv i spelaren för att bottna rejält och låta musiken fästa. Herrar Zdravko Zizmond (sång), Calle Sjöqvist (gitarr), Johan Siljedahl (gitarr & percussion), Joel Carnstam (bas) och Tomas Salonen (trummor) sitter på ett närmast unikt recept i svensk musik idag, och ”En Orkan På Vår Sida” lär ta dem till fortsatta höjder. De hyllas av creddiga skribenter som Fredrik Strage och för den delen Ronnie Svensson på Nyhetsmorgon och det är bandet väl värda. Ändå håller jag uppföljaren en smula svagare än förra given.

”En Orkan På Vår Sida” har sin riktiga topp i tidigare nämnda Småland, men övriga toppar är glesare och med lägre höjd än vad som var fallet på ”Ström”. Efter inledande titelspåret landar skivan under ett par låtar på en platå där spåren Blodsprängda Ögon, Aristokrat, Kicken och Knoga För Jämnan blir relativt jämntjocka. Bra, men på gränsen till transportsträcka innan andra halvan av skivan tar vid med fler spetsiga toppar i form av exempelvis Stämpelklockan och Med Min Längtan (Lämnar Jag Dig). Det är måhända naivt att ha förhoppningar om samma fullträff rakt igenom som fallet var med debuten och det är givetvis petitesser i sammanhanget när ”En Orkan På Vår Sida” är såpass stark, men… kom den kanske lite för snabbt inpå och hade vunnit ÄN mer på att få mogna lite till?

Skivor

Eleine – s/t

Lämna en kommentar

ARTIST: Eleine
TITEL: Eleine
RELEASE: 2017
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

ELEINE släpper sin självbetitlade debutskiva. Eller? Vid närmare koll visar det sig att albumet funnits tillgängligt digitalt redan ett par år, men att det är först nu albumet kommer i fysiskt format. Bandet har funnits sedan 2011 och spelat sin symfoniska metal på bl.a. Sweden Rock och i år på Gefle Metal Festival samt förbandat åt storheter som EUROPE och MOONSPELL.

Så detta borde rimligen vara något värt att låna sitt öra till. Men musiken gör mig besviken, ganska lamt och med traditionell kvinnlig skönsång av Madeleine Liljestam utan mycket variation. Någon gång stöttas vokalisten av Rikard Ekberg och vid ett och annat tillfälle hettar det till som i Devotion där den manlige sångaren också bjuder på lite rensång utöver growlandet.

Bandet ELEINE ska enligt utsago vara något väldigt speciellt live, så jag spanar in ett par videor och liveupptagningar. Youtube tycker det är lämpligt att erbjuda mig några spår med ARCH ENEMY som komplement. Och tydligare än så kan det inte understrykas hur fantastiskt kvinnlig vokal styrka kan ta sig uttryck. Oavsett frontpersonen heter Angela Gossow eller bandets  nuvarande vokalist Alissa White-Gluz är ARCH ENEMY i liveformat hästlängder före ELEINEs effektsökande uttryck.

Nå, visst finns det vissa fina stunder på ”Eleine” det ska inte förnekas. Avslutande Death Incarnate är favoritspåret men även inledande Land Beyond Sanity och nämda Devotion är gott dugandes att lyssna till. Men på det hela taget lite för mycket traditionellt och ospännande även inom sin genre.