Etikettarkiv: black metal

Skivor

Winterfylleth – The Reckoning Dawn

Lämna en kommentar

ARTIST: WINTERFYLLETH
TITEL: The Reckoning Dawn
RELEASE: 2020
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Brittiska WINTERFYLLETH gör alltid skivor som är rejält matiga. Långa, med spår på upp mot tio minuter, och att sätta i sig hela skivan på stört är lite som att leka pytonorm: sväljer man bytet helt får man liksom räkna med att det tar ett tag att smälta allt. Den här gången har bandet dessutom gett sig fanken på att ge oss en skiva som drar black  metal-reglaget till max, så ”The Reckoning Dawn” är närmare en timme smisk då ska assimilera. För egen del har det tagit sedan i maj när plattan släpptes, men bättre sen recension än aldrig, eh?

Svepande naturromantisk black metal kan vara underbar och närmast hypnotiserande. En låt som Yielding the March Law går inte att hålla från sig, och lyckas man dessutom med ett avbrytande riff så är vinstlotten dragen. Denna gång sker det i låten Absolved In Fire, där riffet som dyker upp 6:19 in i låten endast kan kallas genialt.

Totalt sett är årets giv fin, men når inte upp till de svindlande höjder som bandet träffade under åren 2010 (”The Mercian Sphere”) till 2014 (”The Divination Of Antiquity”). I sann anda med bandets mastodontleveranser finns heller ingen officiell video på enstaka spår att tillgå… du får hela plattan här!

Skivor

Zifir – Demoniac Ethics

Lämna en kommentar

ARTIST: Zifir
TITEL: Demoniac Ethics
RELEASE: 24 januari 2020
BOLAG: Duplicate Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

ZIFIR dök första gången upp i mina flöden och mitt medvetande med en singel hösten 2019. Det renderade bandet en plats i min ”Att hålla koll på”-lista på Spotify. Vilket jag tydligtvis inte gjorde i vederbörlig ordning, höll koll alltså, då ZIFIR släppte sitt nya album redan i januari och jag uppmärksammar detta först tre månader senare.

Nåväl, bandet spelar en till stora delar mycket traditionell black metal av den gamla skolan, samtidigt högst välproducerat. Det som får mitt hjärta att slå lite extra hårt är rösten; sången, skriken. Den där exakt rätta nerven för ångestfylld black metal som bland annat åkallar minnet av en favorit som Ole Alexander Myrholt och hans TREMOR. Så detta måste givetvis vara ytterligare en av de bakåtblickande men samtidigt alldeles moderna norska grupperna, eller är det möjligen den isländska vågen som frambringat ännu ett svartmetallband av grundlig kvalitet? Men nej, det visar sig att ZIFIR har sitt ursprung i ett land helt på diagonalen över den europeiska kontinenten mot Island då bandet har sin hemvist i Izmir på den turkiska västkusten.

Kanske finns det en aning av BEHEMOTH-vibbar i de mer bombastiska partierna också men bara så där att igenkänning anas, utan att alls vara störande. ”Demoniac Ethics” är gruppens fjärde album sedan bildandet 2006. Lyssna gärna på hela plattan igenom, variation finns där, men annars är goda startpunkter Still Reigning, Spirit of Goats eller den (enda) turkiskspråkiga åkallan Gökyüzü Karanlık (’mörk himmel’) som ändå ger en vink om bandets Mellanöstern-ursprung. Eller gör precis hur du vill men ge detta lite av din tid för det är det värt!

ZIFIR – Chants For Execution

 

Skivor

Blaze Of Perdition – The Harrowing Of Hearts

Lämna en kommentar

ARTIST: Blaze Of Perdition
TITEL: The Harrowing Of Hearts
RELEASE: 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om jag säger polsk black metal, så är det nog rätt många av er som spontant tänker ”Behemoth”, inte sant? Det är svårt att undvika att förhålla sig till Nergals band, men BLAZE OF PERDITION känns betydligt mer äkta och innerliga än sina landsmän.

Det är inte bara det att de känns betydligt bättre på att framkalla känslor med sina sinnesjukt snygga melodislingor som ligger ack så välproducerade och genomtänkta i snart sagt varenda låt på ”The Harrowing Of Hearts”, de skriver just nu bättre låtar som helhet.

Jag tröttnar aldrig, utan törstar hela tiden efter mer när jag lyssnar på den här skivan, som håller en föredömlig spellängd på 46 minuters eget material, plus en cover som avslutning som jag tycker är helt onödig och det enda som drar ner betyget på plattan för mig.

”The Harrowing Of Hearts” har många lager, och visserligen är trumspelet inte det mest originella – trummisen DQ gör vad som förväntas av honom utan större åthävor, och sången är inte ens i närheten av varierad. Och ändå blir jag lyrisk för det BLAZE OF PERDITION gör så helvetiskt bra är just gitarrarbetet som lägger ett lager av fullödig känsla genom hela skivan. Det skulle inte förvåna mig om den här skivan hamnar på en hel massa årsbästalistor. För min egen del gör ”The Harrowing Of Hearts” att jag blir sugen på att kolla in mer musik av polackerna.