Etikettarkiv: Century Media

Skivor

Baest – Colossal

Lämna en kommentar

ARTIST: Baest
TITEL: Colossal
RELEASE: 15/8-2025
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Fredrik Andersson

Det har gått fyra år mellan ”Colossal” och bandets tidigare album ”Necro Sapiens”. Av flertalet lyssningar att döma, har det säkert givit bandet tid att tänka över och arbeta med sin musik. BAEST tar ut svängarna på ”Colossal” och kanske blir albumet en vattendelare för fansen.

I inledande låten Stormbringer flirtar gitarristerna tydligt med arenarocken från 80-talet. Att de influerats av bl.a. Eddie Van Halen och K.K. Downing råder det ingen tvekan om. Men så fort dubbelkaggarna och Simon Olsen’s rossliga stämma drar igång så känner vi igen BAESTS pansarvagnsdöds.

Singeln King of the Sun tycker jag är skivans starkaste komposition. Här har bandet skrivit en snygg låtstruktur med intressanta riff och flera hookar. Gästsången av Jesper Binzer (D-A-D) höjer låten ytterligare.

Rockdriv ligger som grund i låten Imp of the Perverse och är en av albumets doomiga låtar. Bryggan intill refrängen är mäkta snygg medan verserna är lite smått tråkiga. Även här är det vokalistens rossliga stämma som håller dödskänslan kvar i låten.

Låten som består av mest dödsmetal är Mouth of the River. Den smäller igång med snabba dubbelkaggar och ett snyggt bisvärms-riff. Bara att höja näven och mosha med.

I många fall kan det vara ett dilemma att utveckla sitt sound. Alla fans är inte för förändring medan man som band kan ha en hunger efter att utvecklas för att inte stagnera. Med ”Colossal” tar BAEST ut svängarna och sitter inte kvar och spelar samma riff som tidigare. All heder till dem, men låtmässigt faller det inte väl ut hela tiden.

Skivor

The Haunted – Songs Of Last Resort

Lämna en kommentar

ARTIST: The Haunted
TITEL: Songs Of Last Resort
RELEASE: 30/5 2025
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hand upp ni som ser Adrian Erlandssons plågade ansikte med svetten pärlande framför er när ni lyssnar på ”Songs Of Last Resort”? Mannen som gett den till utseendet plågade tvåtakten en fysisk manifestation lär inte se mindre plågad ut när THE HAUNTED framför material från skivan vi väntat på i åtta år, låt det vara klart.

”Songs Of Last Resort” visar ett band som både söker sig tillbaka till hur de lät i början av sin karriär, och då tänker jag framför allt på ”The Haunted Made Me Do It” och till de band som de själva uppskattar. Ja, jag tänker såklart på SLAYER, haha!

Inledande Warhead och efterföljande In Fire Reborn och konstaterat magiska Death To The Crown är en trio som – parafras på ingång – det sprutar metal om. Riffen är lika feta som småländska isterband och det är sannerligen inte svårt att ryckas med, utan att bandet egentligen kommer med något nytt om det nu var någon som trodde eller ens begärde det. Speciellt inledningen av Death To The Crown är så helvetiskt bra att nävarna knyts i extas varje gång.

THE HAUNTED fortsätter den fina trend som vi återfann på ”Strength In Numbers” . 

Här finns så mycket underbart gitarrarbete från Jensen och Englund som ledigt växlar mellan tungt sväng – en grej som bandet blivit så oerhört bra på – och riff som får det att bränna till i skallen. Lägg till detta en hel del fantastiska melodiska slingor som lyfter låtar från en ”vanlig” låt av bandet till andra nivåer. Att ta tillbaka Marco Aro till bandet har visat sig vara ett magiskt bra grepp – jag gillade hans sång under hans första sejour i bandet, men här svarar han för den starkaste insatsen han gjort överhuvudtaget. Tydlighet, pondus och ett satans självförtroende gör att hans röst glöder rakt igenom skivan. Kolla bara in Unbound eller Hell Is Wasted On The Dead för att inte bara höra en sångare i toppform, utan ett helt band som tänder på alla cylindrar.

Ska jag hitta något att anmärka på så är det avslutande, tillika titellåten som mest känns som en utfyllnadslåt. I övrigt är ”Songs Of Last Resort” en skiva som visar att THE HAUNTED fortfarande är ett band med en fruktansvärt hög motivation att fortfarande göra musik – vi får bara hoppas att det inte dröjer åtta år till nästa skiva.

Skivor

Blood Incantation – Absolute Elsewhere

2 kommentarer

ARTIST: Blood Incantation
TITEL: Absolute Elsewhere
RELEASE: 4/10 2024
BOLAG: Century Media

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Såklart förhåller det sig med mig som för väldigt många andra lyssnare av BLOOD INCANTATION. Jag gillade ”Hidden History Of The Human Race” en hel massa och fattade inte poängen med ”Timewave Zero” alls. Respekterade, ja, absolut – det måste man göra när ett band så uppenbart gör vad de vill och struntar blankt i om folk gillar det eller inte.

Men frågan är om jag inte gillar bandet mest som de tar sig just nu, på ”Absolute Elsewhere”? Jag tror nästan det.

För såklart prickar bandet in rätt så många poänger redan innan jag lyssnat på skivan. Omslaget är ju episkt snyggt och det är två långa låtar som utgör skivan. Måste vara rena drömmen att ha på vinyl, dessutom.

Att bandet sedan slevar upp lika mängder av gammeldags MORBID ANGEL och NILE som ljuvt progressiva tongångar med fullständigt episkt gitarrspel. Första stycket The Stargate [Tablet I] är en av de enskilt bästa låtarna jag hört på hela året. Paul Riedls avgrundsdjupa sång som skickar oss rakt ner i 90-talet och växlingen mellan det dödsiga uttrycket och det progressiva hade kunnat bli så fel i många andra bands händer, men här känner jag mig, kanske inte trygg, men definitivt exalterad och investerad.

Jag upplever BLOOD INCANTATION som ett band som, likt en riktigt bra författare, verkligen vet hur hantverket ska bedrivas. Det finns ytterst få stunder på den här skivan som jag känner att bandet inte har koll på vad de vill göra. Eller stryk det, ni har ju sett betygstian redan – detta är en makalöst bra skiva!

Största delen av lyssnandet på ”Absolute Elsewhere” känns mer som en väldigt äventyrlig galaktisk utflykt, ett tillstånd att sjunka ner i, eller drömma sig bort med. Hur många death metalband kan skryta med att lyckas med det?