Etikettarkiv: hårdrock

Skivor

JORN – Live On Death Road

Lämna en kommentar

ARTIST: JORN
TITEL: Live On Death Road
RELEASE: 2019
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

…ni vet hur det är – man har sina favoriter, och de ger man the benefit of the doubt. Så är fallet här, och det ska sägaas med en gång att betyget säkerligen hade kunnat landa på en sjua snarare än den utdelade åttan om en annan skribent åtagit sig recensionen av JORNs liveplatta “Live On Death Road”. Nu råkar undertecknad ett gott öra till den sympatiske norrmannen Jørn Lande och hans röst, så betyget väger tydligt uppåt för min del. Ni får leva med det.

Liveplattan leker med titeln från senaste (och alldeles utmärkta) studioskivan “Life On Death Road”, men precis som sig bör så får man man skön mix av egna originallåtar och en bunke coverspår när JORN levererar live. Det hör liksom till, och jag kan tänka mig få andra akter där det blivit lika starkt förknippat som med just JORN. Den här gången ger de sig på CHRISTOPHER CROSS (och SAXONs) Ride Like The Wind, OZZY OSBOURNEs Shot In The Dark, BLACK SABBATHs The Mob Rules och DIOs Rainbow In The Dark – en bra mix såklart. Även det egna materialet är väl utvalt. Favoriterna finns där såklart (Blacksong, Out To Every Nation, Bring Heavy Rock To The Land), och de mixas med en del riktigt bra och lyckade val. Life On Death Road blir lyckad live, när Jørn lånar från sig själv och sitt Dracula-projekt för att framföra Walking On Water når spelningen sin höjdpunkt. Växelsången mellan publiken och Jørn har stundtals ståpälsvarning, rentav!

Musiken som JORN framför är knappast nyskapande eller orginell, men det är heller inte tanken. Istället hyllas de gamla rock’n’roll-idealen om melodi, bluesbaserad tyngd och riktigt bra sång.

Jag gillar’t skarpt, och njnuter mer än gärna sommaren med detta som soundtrack.

Skivor

JORN – LIfe On Death Road

ARTIST: JORN
TITEL: Life On Death Road
RELEASE: 2017
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Yes! Norges kung på den klassiska hårdrocksscenen är tillbaka och det med besked!

JORN är och har alltid varit frontmannen Jørn Landes band. Man har en historia som innefattar såväl dunderplattor som “The Duke” (2006) som lågvattenmärken som “Spirit Black” (2009), och jag har stundtals varit kritisk över utgivningstakten som enligt min personliga åsikt antagligen skadat skivornas kvalitet. Med “Life On Death Road” tar dock den sympatiske norrmannen alla dessa kritiska ord och kör dem i halsen på undertecknad – detta är den klart bästa klassiska hårdrocksplattan som släppts under året, och den är rent av förbaskat svår att sluta lyssna på. 12 låtar, dryga 65 minuter och ändå lyckas man leverera en stark platta rakt igenom. Imponerande, minst sagt. Spår som Hammered To The Cross (The Business), Fire To The Sun, Insoluble Maze (Dreams In The Blindness) eller Love Is The Remedy är alla lika bra exempel på hur starka låtar bandet presenterar.

Bandet ja. Det är den här gången ett riktigt starkt gäng “blackbirds” som samlats för att leverera hårdrock till folket, och det är väl antagligen en del av förklaringen till varför skivan är så stark. Jørn har sällskap av Alex Beyrodt på gitarr  och Mat Sinner på bas, duon som även dominerar i band som PRIMAL FEAR och VOODOO CIRCLE och det borgar förstås för kvalitet rakt igenom när det gäller strängarbetet. Frontiers Records starke man Alessandro Del Vecchio hanterar själv keyboard, och Fransesco Jovino trummorna. Tillsammans har de lyckats snickra ihop en platta som touchar högre betyg än den 8 som utdelas här.

Hörde jag någon säga årslistematerial?

Inte alls osannolikt, speciellt om man ska gå på antalet varv en skiva snurrat. Den här är, så här runt halva året, förmodligen topp 3 i speltid. Medan du lyssnar själv kan du ju alltid läsa undertecknads intervju med huvudfiguren Jørn själv, och jag rekommenderar att du dessutom lyssnar noga på texten på låten Man Of The 80’s på “LIfe On Death Road” eftersom den liksom sammanfattar allt vad Jørn Lande står för och var han kommer ifrån inspirationsmässigt. Lämpligt, nu när en rock’n’roll-kung är tillbaka!

 

Skivor

The Ferrymen- The Ferrymen

ARTIST: THE FERRYMEN
TITEL: The Ferrymen
RELEASE: 2017
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Gubbvarning utfärdas!

THE FERRYMEN gör självbetitlad debut, och den demografiska undersökningen gör gällande att det är klassisk mjukishårdrock av melodiskt snitt, av gubbar – för gubbar. Undertecknad faller förstås väl in i den tilltänkta lyssnargruppen och gillar’t. Fattas liksom bara annat när en av mina favoritlåtskrivare i genren – Magnus Karlsson, som även har akter som ALLEN/LANDE, MAGNUS KARLSSON’S FREE FALL och PRIMAL FEAR på sitt CV – står får skapande och gitarrspelande. Gubbtrion fullbordas av Mike Terrana (trummor, och med AXEL RUDI PELL, MASTERPLAN, RAGE och allehanda tyska akter i resumén) och Ronnie Romero (sång, kanske mest känd för gapandet med RAINBOW), och på det hela är det här en alldeles typisk Frontiers Records-release.

Melodisk hårdrock av musiker ihopsatta i projektet, med en habil produktion och låtar som sätter sig rätt hårt. Egentligen vill man ju förkasta det, men det är helt enkelt för bra för det. Spela låtar som Fool You All, Still Standing Up, Cry Wolf eller The Darkest Hour och försök bibehålla en sur min om du kan! Känslan påminner mig faktiskt en hel del om förra årets giv med SUNSTORM, även om Ronnie Romero är en mindre karismatisk rocksångaren än Joe Lynn Turner. Men känslan är lite samma. Det är trevlig lyssning. Trivsam. Lätt. Och man blir på bra humör av den. Ibland behövs inte speciellt mycket mer faktiskt.

12 låtar får man, och även om ingen är dålig så kanske ett par färre hade höjt betyget. Topparna är riktigt bra dock, och framförallt första halvan av plattan har en tendens att hamna på repeat. Speciellt om man är en gubbe som gillar det lite enklare, rakare och snyggare…