Etikettarkiv: heavy metal

Denner/Shermann – Masters Of Evil

imageARTIST: Denner/Shermann
TITEL: Masters Of Evil
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När det gäller traditionell heavy metal från Danmark brukar alltid King Diamond och MERCYFUL FATE nämnas.

Gitarristerna Michael Denner och Hank Shermann med ett förflutet i sagda verkligt klassiska band begår med “Masters Of Evil” fullängdsdebut med sitt eget band med bland andra Snowy Shaw som medmusiker.

Jag förväntade mig en rifftornado av stora mått, mängder av falsettvrål och smattrande baskaggar – och i dessa hänseenden blir jag verkligen inte besviken. Lägg till lite skönt mässande på latin i Son Of Satan och jag misstänker att de av er som gillar herrarnas tidigare eskapader kommer att uppskatta även detta.

Lika klassiskt som “Don’t Break The Oath” eller “Melissa” är det såklart inte, men det sprutar ju hantverksskicklighet ur rätt många porer när det gäller det här bandet för att det ska funka till stora delar.

Jag skulle tro att om du gillar denna typ av metal mer än jag så kommer du att dela ut ett betyg snäppet högre än den betygssexa “Masters Of Evil” får av mig.

Produktionen är bra – gitarrerna premieras såklart men övriga musiker kommer fram bra. Lite extra kul är det att höra Snowy Shaw bakom trummorna. Det liras med stor spelglädje och ackuratess vilket bara det är ett skäl att kolla in plattan som väl fyller sin plats inom denna typ av heavy metal.

Battle Beast – Unholy Savior


imageARTIST: Battle Beast
TITEL: Unholy Savior
RELEASE: 2015
BOLAG: Ward Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Tredje skivan från finska BATTLE BEAST är en till stora delar gravt underhållande skiva. Under en vecka lyssnade jag intensivt på “Unholy Savior”, en skiva som jag i ett första skeende mest kollade in för att se hur usel den var och blev som ni kan förstå hårt straffad för mitt första antagande.

Hela vägen håller inte skivan – framför allt är skivans andra hälft från Touch in The Night inte speciellt bra. Den nämnda låten ter sig mest som ett försök till upphettning av något Lilli & Sussi skulle kunna ha gjort under 1980-talet.

Men fram till och med  Speed and Danger bjuder bandet på fartfylld och rejält bra power/heavy metal. Framför allt imponerar sångerskan Noomi Louhimo nåt otroligt med sin vokala kapacitet och det är också hon som får mig att faktiskt höja betyget ett snäpp, trots att övriga bandmedlemmar spelar nog så habilt.

Iron Maiden – The Book Of Souls


Iron Maiden - The Book of SoulsARTIST
: Iron Maiden
TITEL: The  Book Of Souls
RELEASE: 2015
BOLAG: Parlophone Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

IRON MAIDEN har i år existerat som band i 40 år. 4 decennier av oavbruten verksamhet. Det är ju, såklart, självklart, naturligtvis, oerhört respektingivande. Rätt många tycker nog att bandet gott hade kunnat vila på sina lagrar efter den rent otroligt framgångsrika karriär bandet hade fram tills dess att Bruce Dickinson valde att hoppa av tåget 1993 och endast kört äldre material på konserterna. Det har IRON MAIDEN aldrig köpt. Visst – bandet har skämt bort oss med nostalgiska turnéer – men att helt lägga av med att skriva nytt material har aldrig varit aktuellt, inte ens under den golgatavandring som bandets karriär antog karaktären av innan Dickinson kom tillbaka tillsammans med Adrian Smith 1999. Sedan dess har det varit full fart framåt, utsålda turnéer av formatet större och nya skivor.

Att bandet hade spelat in nytt material i stora mängder hade hållits hemligt från offentligheten. Större fokus lades på faktumet att Bruce Dickinson hade fått cancer och undergått behandling efter det att skivan spelats in. Det kan vara värt att ha detta i  åtanke när ni lyssnar på skivan. Det är alltså en 57-årig cancersjuk man som sjunger på detta rent vanvettigt imponerande sätt.

“The Book Of Souls” är en lång skiva – över 90 minuter – och inte en enda låt känns överflödig. Ni bör inte jämföra denna skiva med “The Final Frontier” i styrka, utan i stället med “Brave New World”. IRON MAIDEN känns här otroligt starka, relevanta och hungriga att det är svårt att tro att detta är bandets 16:e skiva. I mycket kan det bero på att bandets oinskränkte ledargestalt Steve Harris har släppt lite på kontrollen och släpper fram övriga medlemmar som låtskrivare. Hela 4 låtar har andra låtskrivare än Harris: If Eternity Should Fail och Empire Of The  Clouds står Dickinson själv bakom. Där har ni  närmre en halvtimmes rent magisk musik då just de låtarna är av formatet längre, samt Speed Of Light och Death Or Glory där Dickinson samarbetar med Adrian Smith. Och ändå – de låtar där Harris har ett finger med i spelet känns snäppet starkare och visar tydligt på en musiker som verkligen inte har stagnerat som kompositör.

Överlag känns liret starkare – riffen är tydligare, vassare och solona känns farligare än på bra länge – och samtidigt är det helt klart från första till sista ton att detta är IRON MAIDEN. Den stora skillnaden är att bandet på “The Book Of Souls” känns starkare än på över ett decennium.

Har du övergett bandet? Kan vara läge att uppsöka IRON MAIDEN igen.