Etikettarkiv: Melodic Death metal

Mors Principium Est – Seven

ARTIST: Mors Principium Est
TITEL: Seven
RELEASE: 23/10 2020
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När det gäller melodisk döds, det vet ni ju sedan tidigare, då finns det ett antal problem som kan ställa till det för band inom genren. Att hålla sig på rätt sida av de synnerligen konservativa lyssnarna brukar vara ett sådant, tradigt och – i många fall – undermåligt låtskriveri med inte tillräckligt bra melodier samt att inte helt stagnera under genrens regler utan kunna prestera låtar som håller.

MORS PRINCIPIUM EST har, om vi kollar på något så ytligt som snittbetyg på Metal Archives inte haft dessa problem under någon större utsträckning, och med förra skivan ”Embers Of A Dying World” drämde de i med storsläggan och presterade ett album av mycket hög klass.

”Seven” som släpps på fredag fortsätter på samma höga och jämna nivå. Skivan har snurrat på repeat i mina lurar det gångna dygnet, och jag har inte tröttnat än på den. Gitarrarbetet från Andy Gillion är av sådan klass att jag är beredd att utnämna hans insats som en av årets bästa – det är episkt, melodiskt och riffen drivs hem med en sådan makalös övertygelse. Och att hans arbete sitter är viktigt då resten av de instrumentala insatserna är programmerade. Nu märks inte detta alls då dagens teknik är så pass sofistikerad, och i de väsentliga delarna så ångar ”Seven” av kreativ kraft så det räcker och blir över. Mest imponerad är jag av Gillions ypperliga insatser som solist – han ligger hela tiden på rätt sida och levererar solon som gör att jag vill höra mer, men han lirar inte på bekostnad av låtmaterialet.

Ville Viljanen på sång gör en insats av graden som jag förväntar mig av honom. Han har en fint raspig stämma som kontrasterar fint mot musiken och ömsom skaver ömsom stöttar resten av musiken.

”Seven” är en av de mest melodistinna plattorna ni kommer höra i år – att MORS PRINCIPIUM EST sannerligen är ett band som just nu presterar på hög nivå förstår ni av mitt betyg, och gillar man melodisk döds så ska man kolla in den här skivan.

 

Eshtadur – From The Abyss

ARTIST: Eshtadur
TITEL: From The Abyss
RELEASE: 4/9 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ESHTADUR från Colombia gör det mesta rätt på ”From The Abyss”. Att göra en cover på FIREHOUSEs ”All She Wrote” är inte en av de sakerna, men tack och lov väger resten av skivan upp för detta i mina ögon ganska monumentala klavertramp.

ESHTADUR spelar melodisk dödsmetall, och de gör detta bra. Det finns ett bra driv i nästan alla låtar, tvåtakten dyker upp med stor regelbundenhet, gitarrslingorna är oftast rykande bra, och det låter oerhört mäktigt om bandet.

Att bandets originalitet må vara liten kan vi skriva upp som en radanmärkning – det är svårt att komma med något nytt inom den melodiska dödsmetallen. Men i låtar som Lowborn Bastard, tvåtaktaren The Adverse Side och The Oathbreaker bjuder bandet upp till yster ringdans till stor förnöjsamhet.

Gillar man melodisk döds så funkar ”From The Abyss” helt utmärkt. Bra låtar, bra produktion och rätt stämning gör att jag förlåter det mesta, till och med en genomusel cover.

The Black Dahlia Murder – Verminous

ARTIST: The Black Dahlia Murder
TITEL: Verminous
RELEASE: 17/4 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har aldrig haft svårt för att gilla THE BLACK DAHLIA MURDER, bandet som jag tycker har legat på samma fina och höga (ni kan läsa in en undermening här om ni vill) nivå i stort sett genom hela sin karriär.

”Verminous” kommer inte ändra på detta faktum om ni är fans till bandet sedan tidigare.

TBDM kombinerar precis som innan skön aggressivitet med helt fantastiska melodiska tongångar och giftigt exekverad sång av Trevor Strnad, en av dödsmetallens mest mångsidiga sångare. Att bandets låtskrivarformula inte ändras så där värst mycket tycker jag spelar mindre roll. Jag vet vad jag gillar med TBDMs musik, och tycker att det kan vara skönt att få i stort sett exakt det som jag förväntar mig utan att det för den sakens skull känns som att bandet lirar på tomgång. För så är det sannerligen inte!

Inledande duon Verminous och Godlessly dräper i stort sett rakt av med både sväng och fint tvåtaktande. Framför allt den senare går fram som en motorgräsklippare som löpt amok. Sunless Empire har ett magiskt fint gung med grundlig tyngd som jag verkligen gillar. Dessutom så har låten ett av de finaste gitarrsolona jag hört i år. Förresten, gitarrspelet av Brian Eschbach och Brandon Ellis är det som lyfter ”Verminous” till den där övre nivån. Du glade med vilken grym känsla de lirar. Det är hela tiden på rätt sida av att ta över låtarna – ”Verminous” är inte en gitarrskiva på bekostnad av alla de där andra viktiga elementen.

”Verminous” är en riktigt bra skiva från ett band som gjort det till en god vana att skämma bort sina lyssnare med höjdarmusik – jag har efter varje lyssning känt mig nödgad att trycka igång skivan igen! Kolla in den.