Etikettarkiv: rock

Mammoth WVH – S/t

ARTIST: MAMMOTH WVH
TITEL: ”MammothWVH”
RELEASE: 2021
BOLAG:  EX1 Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Innan du läser den här recensionen borde du kolla in den video som ligger inklippt längst ner. Den där Wolfgang Van Halen visar upp en stor portion humor och självdistans samtidigt som han berättar vad den här soloplattan egentligen handlar om: svängig och lättlyssnad rock’n’roll av den sort som allra bäst kategoriseras som ”trevlig”.

Klar?

Bra, då blir resterande del av den här texten nästan överflödig, men ändå. Du vet vad grabbens självbetitlade debut handlar om, och du vet också om att du knappast kan ha förväntningar på en livsomvälvande resa när du lyssnar på den. Däremot kan och ska du slappna av lite och bara hänga med, för i all sin banala enkelhet är det här en ganska härlig platta. Wolfgang Van Halen hyllar sin bortgångne och legendariska farsa Eddie, för alltid odödlig för sitt VAN HALEN genom att skriva och framföra alla låtar på egen hand och… det är mysigt och bra rakt igenom.

Mr Ed (gissa vem?) öppnar kalaset, och sen får man ett drygt dussin fina låtar som stundtals har mer likheter med band som FOO FIGHTERS och VELVET REVOLVER än VAN HALEN. Lyssna på ett spår som Resolve eller Mammoth för ett bra smakprov om du nu fuskade och inte kollade på videon före du läste texten. Han gör det fint, Wolfgang!

Horndal – Lake Drinker

ARTIST: HORNDAL
TITEL: ”Lake Drinker”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Prosthetic Records

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Bävan. Det är med bävan dessa rader skrivs. För första gången är det dags för denna skribent att dela ut maxbetyget för en skiva på WeRock, 10/10. En sådan sak ska inte tas lättvindigt, och därför har beslutet marinerat i månader från skivans release innan den inre monologen landat i att det är det enda rätta.

”Lake Drinker” är HORNDALs andra fullängdare efter 2019 års bästa svenska skiva ”Remains”, och en skiva som rönt stort medial omslag. Artiklar i DN har lyft bandets unika korståg för att belysa historien om hemorten med vilken de delar namn och beröm och höga betyg har under våren duggat tätt. För egen del är det med lätthet den skiva som snurrat flest varv 2021, och ett mycket imponerande statement av bandet som med eftertryck visar att det går att släppa mer än en skiva med historier och fokus på en litet brukssamhälle i Dalarna.

Låtmässigt har bandet tagit ett par snäpp framåt sedan senast. Spår som Rossen, Growing Graves, Town Burner, Ormön eller Horndal’s Blodbad är nästan perfekta i sitt utförande där kvartetten låter sin smutsiga, rockiga sludge bära en historia som berör. Allra bäst kommer det fram i låten Thor Bear – det är kanske inte den personliga favoriten på skivan, men belyser bandets unika sound och identitet mot historien om hur Thorbjörn Fälldin och de andra politikerna svek bygden i samband med nedläggningen av bruket.

Och här hittar vi anledningen till maxbetyget. Låtarna är – förstås – alldeles fantastiskt bra, men det är snarast en grundförutsättning än en anledning och räcker inte på egen hand. Det är historien och bandets inre eld som är pricken över i. Jag kan inte peka på något annat musikaliskt projekt som uppvisar sådan stringens och grundmurad självklarhet för att använda historiska händelser för att påvisa risken med kommersiell blindhet. För i tiden var det nedläggning av ortens bruk och fabrik som utdelade dödsstöten, framöver står striden mot amerikanska IT-jättar som vill exploatera ortens infrastruktur för att maximera sina egna effekter. Sjön Rossen kan nog få stryka med vad Google anbelangar. Tur att HORNDAL inte verkar glömma, slarva eller förlåta, och bestämt sig för att berätta för världen vad som händer.

”Lake Drinker” är skivan att slå på fingrarna såhär långt in på 2021!

Jess And The Ancient Ones – Vertigo

ARTIST: JESS AND THE ANCIENT ONES
TITEL: ”Vertigo”
RELEASE: 2021
BOLAG: Svart Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

JESS AND THE ANCIENT ONES, eller JATAO som vi kommer att förkorta namnet till i den här recensionen, har varit igång rätt länge nu, man bildades redan 2010 och har sedan starten varvat psychedelica, rock’n’roll och diverse flummiga  och ockulta influenser. Låtmaterialet håller sig sällan inom traditionella ramar, och bandet tillåter sig att följa sin egen kreativitet. Resultatet är allt som oftast en ganska spretig och aningen ojämn samling låtar som framförallt hålls samman av produktion och bandets närvaro och nerv – kanske främst personifierat av sångerskan Jasmin ”Jess” Saarela.

Kort sagt: beroende på smak så kommer du att hitta en egen favoritlåt på i stort sett vilket JATAO-album som helst, och årets ”Vertigo” är inget undantag. Personligen gillar jag bandet bäst när de ligger närmast den enkla rocken/popen oavsett om det resulterar i en snärtig dänga eller ett tiominutersepos, så denna heter de personliga favoriterna World Paranormal, Love Zombi och Burning Of The Velvet Fires. Det är som sagt en fråga om tycke och smak, och eftersom bandet kastar in allt från jazz och blues till rökelse och oujabräden i mixen så är det bara att leta sig fram till sin egen favorit.