Etikettarkiv: The Ethereal Throne

WeRock 10 år: De fem snyggaste omslagen – Fredrik

Under det gångna decenniet har det kommit ut en oerhörd mängd helt fantastisk musik, men hur förhåller det sig med omslagen? Är de lika snygga som under 1980- och 1990-talen? WeRocks skribenter gör ett försök att lista de fem snyggaste omslagen mellan 2006 och 2015. Här får du Fredriks favoritomslag. 

Fredrik här. Låt mig innan jag börjar först och främst konstatera att jag tror att den allmänna fäblessen för vinylomslagen egentligen är överskattad. Ja, det var coolare med omslag då, men inte för att omslagen i sig egentligen var bättre. Det handlar helt enkelt om “bigger is better” – det simpla faktum att bilder gör sig bättre större format… Nåväl, dessa omslag från CD-eran tycker jag oavsett att förtjänar ett hedersomnämnande:

In The Absence Of Light- ABIGAIL WILLIAMS 2010
In The Absence Of Light- ABIGAIL WILLIAMS 2010

Ett omslag som inte lämnar några tvivel. Den här skivan är hård. Den här skivan är ond. Du lyssnar på egen risk, om Satan tar din själ bad du faktiskt om det när du tryckte på “play”.

Skyforger - AMORPHIS 2009
Skyforger – AMORPHIS 2009

Ett omslag där jag tycker komponenterna samverkar väl för att skapa en känsla av magi. Den flyktiga elden, de dystert slokande grenarna, de nyansrikt målade molnen och den eleganta, spröda fonten i titeln bidrar alla till min nyfikenhet. Jag vill höra sagan som berättas bakom detta omslag.

The Ethereal Throne - ANACHRONAEON 2012
The Ethereal Throne – ANACHRONAEON 2012

Den här bilden får mig att tänka på Tim Burton. Det är nästan så man förväntar sig en sorgset leende Helena Bonham Carter dyka upp bakom en av gravstenarna, iklädd jordfläckig och söndertrasad brudklänning. Fantasieggande, och nästan lite söt trots sin dysterhet. Jag gillar den dualiteten.

in-flames-sounds-of-a-playground-fading
Sounds Of A Playground Fading – I N FLAMES 2011

Stilrent, stramt och distinkt från IN FLAMES. En framsida som inte bara är lätt att minnas i sig, utan som stilmässigt även känns väl hopknutet med flera andra omslag från bandet, så som “Come Clarity” och “Siren Charms”. Inga krusiduller, bara snyggt.

Måsstaden - VILDHJARTA 2011
Måsstaden – VILDHJARTA 2011

Jag  vet inte vilka det är som bor i denna mörka, dimhöljda lilleputt-stad bland trädens rötter och grenar. Kanske är de söta, små lurviga kreatur, kanske har de vassa tänder och onda avsikter. Kanske blir det mitt största äventyr att kliva in här – kanske blir det mitt sista…? Att omslaget är läckert råder det hur som helst ingen tvekan om!

 

Anachronaeon – The Ethereal Throne

Anachronaeon-11ARTIST: Anachronaeon
TITEL: The Ethereal Throne
RELEASE: 2012
BOLAG: Stygian Crypt

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

En konceptplatta om en seriemördare som är övertygad att han agerar som en guds hämnare och på direkt uppdrag av sin, och de kristnas, gud… Ja, det känns inte som om det konceptet i sig är så lockande egentligen, men en platta av Patrik Carlsson och Andreas Åkerlind, musikerna bakom black metal-bandet EYECULT, är alltid av givet intresse.

“The Ethereal Throne” är ANACHRONAEONs fjärde fullängdsalbum, alla utgivna på ryska bolaget Stygian Crypt, och bandet visar en stadigt uppåtgående kurva, både i melodiskapande och musikalitet.

Albumets lyrik innehåller en samlad historia om en seriemördare”i dagboksform”, i de åtta första låtarna, sista spåret är instrumentalt. Patrik Carlssons growlade sång mässar skivan igenom i ett ganska monotont tempo och röstläge, passande för det textmässiga innehållet, men emellanåt lite för enahanda – jag skulle önska han tog lite av stinget från EYECULT med sig även hit till ANACHRONAEON. Musiken är desto mer varierad med melodiska inslag omväxlande med rå metal. Extra poäng för det snygga omslaget, signerat W. Smerdulak.

Jag har svårt att förlika mig med berättelsen, det blir lite för mycket med både broders- och fadersmord, våldtäkter och stympningar, för att sedan övergå i huvudpersonens tvivel – men aldrig ånger. Dock har albumet många musikaliska förtjänster och vid sidan av det avslutande instrumentala spåret finns även ett par riktigt starka låtar i t ex The Whereabouts Of My Father och Shattering The Earthly Bond.

En bra platta signerad ANACHRONAEON, men jag väntar ännu längtande efter nytt från systerbandet EYECULT.