Etikettarkiv: Transcending Obscurity Recrds

Vorga – Beyond The Palest Star

ARTIST: VORGA
TITEL: ”Beyond The Palest Star”
RELEASE: 2024
BOLAG: Transcending Obscurity Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tyska kvartetten VORGA spelar black metal. Melodisk, episk sådan med snygg produktion. Intet nytt under solen med det, så bandet har helt enkelt förflyttat sig bortom solen och ut i den oändliga rymden. Debuten ”Striving Toward Oblivion” recenserades av redaktör Bensch när den säpptes 2022, kanske främst lockad av de fantasieggande omslaget. Det är en riktigt bra skiva (den knep en plats på undertecknads Topp-10 det året) och en sådan som klistrar sig fast närmast omedelbart. Spår som Starless Sky och Disgust träffar lyssnaren som en komet i planeten och går inte att värja sig mot. Det är, kort sagt, en sådan där upptäckt man önskar att man kunde få göra om en gång till. Uppleva nyförälskelsen, fastna i skivan och förundras över detaljerna och noggrannheten i det fysiska exemplarets påkostade digipack.

Det är svårt, det där att upptäcka samma sak en gång till.

Tur då att bandets uppföljare ”Beyond The Palest Star” rent utseende- och kvalitetsmässigt håller minst samma klass. Påkostat konvolut, lockande omslag och ännu mera rymdresa. Sådant lovar gott för högt ställda förväntningar. Ännu mer tur då att plattan i fråga faktiskt överlevererar även när det gäller det musikaliska innehållet. Låtmaterialet är en aning mindre direkt än på debuten, med ett mer dynamiskt och varierande anslag. Ebb och flod (vad nu det kan tänkas heta i rymd-sättning?) snarare än konstant storm, och som sådant är låtarna aningen mindre direktverkande… men med starkare långsiktig effekt. Det här är en mycket slitstark skiva i sin helhet. En sån som tål långa ödsliga resor genom tomheten.

Över 7 spår och totalt ca 43 minuter levererar Atlas (gitarr), Cneñca (sång, gitarr), Hymir (trummor, ny sedan förra skivan) och Zora (bas) en resa som startar relativt rakt på sak med öppningsspåret Voideath och avslutas episkt med desperata stroferna ”And in this dark corner I lay myself down to rest. Bring forth the End to this story now quickly. I great my death” som stänger skivans avslutning Terminal. Där emellan är det sprängfullt med stjärnstoft, fallande kometer, lysande ultranovor. Om en låt som Magical Thinking är böljande så bryts det av med mer direkta The Cataclysm, vilken i sin tur följs av ömsom hårda och ömsom smekande Tragic Humanity. Omväxlingen kanske är som mest tydlig i låten The Sophist (ligger som video nedan), där drivet i riffet som startar igång själva låten runt 0:45 sekunder in är i stort sett omöjligt att värja sig mot, samtidigt som låten i sin helhet bjuder på en enorm omväxling.

”Beyond The Palest Star” är utan tvekan en av årets absoluta höjdpunkter och framstår efter många många varv som årets klart starkaste black metal-släpp såhär långt. Personligen har jag ju reda upptäckt VORGA och avundas den som har det framför sig, men… det är ändå nästan så att det där omöjliga med att upptäcka något en gång till blev verkligt. Så bra är den här skivan. Missa inte den!

Vorga – Striving Toward Oblivion

ARTIST: Vorga
TITEL: Striving Toward Oblivion
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Transcending Obscurity Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag vet inte hur det är med er, men omslag med teman från rymden är något som jag alltid har gått igång på. Jag tror, högst ovetenskapligt, att det faktum att jag blev indragen i Star Wars i unga år har gjort att det är totalt omöjligt att inte lockas av omslagskonst som avbildar fjärran galaxer. I vilket fall har jag gett upp den kampen, om den överhuvudtaget var en kamp att kämpa i.

Därför var det kanske inte så märkligt att jag redan innan jag tryckte på play på ”Striving Toward Oblivion” så hade jag en aning om att detta kunde vara något bra.

Som ni förstår av betyget så är detta en skiva som verkligen är det, och med tanke på att VORGA innan denna skiva har gett ut en EP och två singlar så är det en klart imponerande fullängdsdebut vi har framför oss här.

Bandets black metal är väldigt rättfram, utan att för den sakens skull sakna nyanser. Det snålas inte direkt med helt fantastiska melodier som har gjort att jag har haft vansinnigt svårt att slita mig från skivan under de gångna dagarna. Här finns ett underbart driv och ett nästan vidunderligt gott självförtroende i materialet som smittar av sig på ett helt ljuvligt sätt.

Att detta band vet hur man skriver bra låtar, som fastnar och dröjer sig kvar i skallen, det tror jag alla som lyssnar på ”Striving Toward Oblivion” kommer att bli övertygade om. Här finns en klar röd linje – melodierna – som är klart imponerande. Att dessutom få fantastiska individuella prestationer som förstärker helheten gör ju inte skivan sämre.

Att det, högst sannolikt, kommer kännas som att ni hört den här skivan innan gör faktiskt ingenting. VORGA lyckas övertyga mig om att de verkligen är att ta på allvar. ”Striving Toward Oblivion” är en fantastisk debutskiva som jag vet att jag kommer återkomma till med glädje under året.

Kolla in den.