WeRock 10 år: De fem snyggaste omslagen – Fredrik

29 november, 2016 Fredrik Sandberg 2 kommentarer

Under det gångna decenniet har det kommit ut en oerhörd mängd helt fantastisk musik, men hur förhåller det sig med omslagen? Är de lika snygga som under 1980- och 1990-talen? WeRocks skribenter gör ett försök att lista de fem snyggaste omslagen mellan 2006 och 2015. Här får du Fredriks favoritomslag.

Fredrik här. Låt mig innan jag börjar först och främst konstatera att jag tror att den allmänna fäblessen för vinylomslagen egentligen är överskattad. Ja, det var coolare med omslag då, men inte för att omslagen i sig egentligen var bättre. Det handlar helt enkelt om “bigger is better” – det simpla faktum att bilder gör sig bättre större format… Nåväl, dessa omslag från CD-eran tycker jag oavsett att förtjänar ett hedersomnämnande:

In The Absence Of Light- ABIGAIL WILLIAMS 2010

Ett omslag som inte lämnar några tvivel. Den här skivan är hård. Den här skivan är ond. Du lyssnar på egen risk, om Satan tar din själ bad du faktiskt om det när du tryckte på “play”.

Skyforger - AMORPHIS 2009 — Skyforger – AMORPHIS 2009

Ett omslag där jag tycker komponenterna samverkar väl för att skapa en känsla av magi. Den flyktiga elden, de dystert slokande grenarna, de nyansrikt målade molnen och den eleganta, spröda fonten i titeln bidrar alla till min nyfikenhet. Jag vill höra sagan som berättas bakom detta omslag.

The Ethereal Throne - ANACHRONAEON 2012 — The Ethereal Throne – ANACHRONAEON 2012

Den här bilden får mig att tänka på Tim Burton. Det är nästan så man förväntar sig en sorgset leende Helena Bonham Carter dyka upp bakom en av gravstenarna, iklädd jordfläckig och söndertrasad brudklänning. Fantasieggande, och nästan lite söt trots sin dysterhet. Jag gillar den dualiteten.

in-flames-sounds-of-a-playground-fading — Sounds Of A Playground Fading – I N FLAMES 2011

Stilrent, stramt och distinkt från IN FLAMES. En framsida som inte bara är lätt att minnas i sig, utan som stilmässigt även känns väl hopknutet med flera andra omslag från bandet, så som “Come Clarity” och “Siren Charms”. Inga krusiduller, bara snyggt.

Måsstaden - VILDHJARTA 2011 — Måsstaden – VILDHJARTA 2011

Jag vet inte vilka det är som bor i denna mörka, dimhöljda lilleputt-stad bland trädens rötter och grenar. Kanske är de söta, små lurviga kreatur, kanske har de vassa tänder och onda avsikter. Kanske blir det mitt största äventyr att kliva in här – kanske blir det mitt sista…? Att omslaget är läckert råder det hur som helst ingen tvekan om!

Listor

WeRock 10 år: De fem snyggaste omslagen – Robert

28 november, 2016 Robert Gustafsson 2 kommentarer

Undertecknad är förmodligen nörden av Werocks nuvarande skribenter. Den som köper skivor i fysiskt format trots att klockan passerat 2015, och eventuellt också den som därmed också lägger störst vikt på förpackningen som helhet. Omslaget ska gå i samklang med musiken, helst, och kan man bjuda på något extra lyxigt för oss nördar som köper skivan så är det förstås extra plus. Ett tag umgicks jag med tanken att ändå använda den här listan – omslagslistan – som någon sorts tröstpris för plattor som tyvärr blivit borttvingade från den ytterst spetsiga “Topp 10”-listan, men så blev nu inte fallet. Istället är det helheten som regerar!

Som sista brasklapp innan du kastar dig vidare i läsningen får jag också konstatera att jag i denna lista inte rankat omslagen inbördes. Se det som fem segrare bara…

Svenska DIABOLICAL bjuder med “Neogenesis” inte bara på fantastisk musik och ett rasande snyggt omslag – nä, men får en hel bok med ett kapitel per låt för att kunna följa med i den dystopiska historien som utspelar sig på skivan. Texter OCH ett skönlitterärt verk? Jo jag tackar jag! Från ViciSolum år 2013!

Jänkarna THROWDOWN levererade med “Deathless” en skiva som kanske inte var samma pardonlösa mangel som man väntat sig, utan snarare inriktad på ett lite mer lågmält, groovigt sound. Jag tycker skivan är fantastisk, och omslaget helt fängslande. Notera liemannen som syns svagt i ögats mitt!

2009, från E1 Music.

Det här omslaget har jag hyllat förr. Det är ju liksom en modern version av MERCYFUL FATE’s “Don’t Break The Oath” med en elak gubbe som tittar uppåt ur ett elände. Fast skitigare. Och mindre rumsrent. Och som om du råkat öppna fel kista. I riktiga livet syns detaljerna ännu bättre. Plus förstås för att musiken är like skitig!

Utgiven 2008 av skärpta Pulverized Records.

Helt ärligt – den här är inte så snygg. Samtidigt är det en av de av de läckraste plattor jag äger, för hela digipacken är fantastisk. Kartongen är så tjock att man kan balansera elefanter på den om man vill, och viker man ut den – för det är en sån där fold out som får en att tänka på gamla klassiker som TWISTED SISTER “Stay Hungry” eller DANZIG “How The Gods Kill” – så har man helt plötsligt ett helt konstverk framför sig. Själva omslagsbilden är faktiskt det mest banala med hela skivan…?!

Utgiven av The Church Within Records i nådens år 2011, till förmån för alla som saknar BLACK SABBATHs tidiga produktioner!

Oj, vad många skivor man petar till slut. Vill ha med så många underbara omslag, men jag inser att det inte går. Till slut måste min guilty pleasure för stilrena och svartvita men samtidigt dramatiska omslag få sitt, och därmed är det “Stone’s Reach” med Australiensiska BELA’KOR som kniper den sista utmärkelsen.

Utgiven 2012, av Kolony Records.

Krönikor

WeRock 10 år: Tre saker – Amelie

27 november, 2016 Amelie Schenström Lämna en kommentar

WeRock firar 10 år. Under de åren som har gått så har våra skribenter hunnit lyssna på groteska mängder musik, träffa musiker, gå på mängder av konserter. Finns det några saker som sticker ut? Klart det finns! Här listar Amelie tre saker som får henne att tänka på WeRock och de gångna åren med en alldeles särskild värme.

WeRock, musiken och människorna
Att skriva för WeRock i sig har varit en fantastisk sak under dessa år. Detta utifrån en mängd aspekter. Jag lyssnar numera på musik på ett helt annat sätt på grund av skrivandet. Även när jag inte ämnar skriva om ett visst album är jag mycket mer uppmärksam, funderar över musikerna, bakgrunden, texterna på ett mer angeläget sätt. Musik har helt enkelt blivit något roligare och större.

Musik,musik, musik — Musik, musik, musik

WeRock har också gett mig möjlighet att “träffa” en massa människor som jag aldrig annars hade mött. Jag har visserligen aldrig träffat någon av skribenterna eller för den delen intervjuade musiker, i verkliga livet men jag har haft så mycket utbyte av kontakterna med alla människor i och omkring sajten – och somliga av er räknar jag nu till mina goda vänner fast vi aldrig setts irl. Kärlek till er alla 🙂

En väldigt speciell festivalupplevelse
Bråvalla festival var en helt ny stor festivalsatsning år 2013. Eftersom Bråvalla ligger nästgårds mitt föräldrahem i Norrköping kändes det självklart att bevista denna genremässigt mycket breda musikfest. När min ackrediteringsansökan godkändes blev detta också första gången jag bevistade en musikfestival som officiell WeRock-skribent. Det var stort.

Regnet vräkte ner större delen av tiden och fotograferandet blev, ja sådär – eller värre! Jag hade tyvärr inte heller lyckats få fotoackreditering. Men känslan när jag skrev mina liverapporter inne på skribenternas gemensamma logement (jo, Bråvalla är en gammal flygflottilj) var rätt speciell. Några kontakter som knöts där varar ännu. Hela festivalen var en fantastisk upplevelse, trots gyttja och regn.

Ett forum för hårdrock och respekt
Sajten skapades från början på grund av att i många dåtida forum för hårdrock, liksom i många andra forum, hade tonen blivit hård och aggressiv i diskussionstrådarna. Eller med grundaren Wasses egna ord från 2006:

werock-se — WeRock i en tidigare tappning

Många forum idag lider tyvärr av alltför mycket pajkastning och inlägg med enbart personangrepp på personer man inte tycker har rätt musiksmak. Vem har ex. inte ledsnat på att berätta om sitt intresse för AOR, pudelrock eller Black Metal för att sen bli påhoppad av någon som säger att det inte är “true” eller att det är skräp och att man är “dum i huvudet”. Vem har inte ledsnat på att se trådar ständigt spåra ur pga inlägg från diverse oseriösa användare och s.k “internet-troll”.

Efter att ha tröttnat på den ton som tyvärr råder på många forum idag beslöt vi oss för att skapa en ny mötesplats för hårdrock där som sagt alla är välkomna som kan föra en sansad diskussion.
Alla hårdrockare och för den delen även icke-hårdrockare, skall känna sig välkomna att bidra genom att diskutera och debattera eller bara läsa oavsett genre, musiksmak, inriktning. / WeRock.se/om

Just detta har präglat WeRock under hela dess levnad, och är fortfarande dess hjärta; den goda tonen och det respektfulla bemötande gentemot varandra, skribenter såväl som läsare. Leva och låta leva. Och detta har bibehållits under de år som gått, även om själva sajten har förändrats från att vara framför allt ett diskussionsforum till vad vi idag kan kalla ett webbmagasin, en plats där vi presenterar den musik vi älskar för andra och varandra, i olika former. Därför trivs jag så bra här.

Worship the Riff!