2013 utnämnde WeRocks Martin Bensch PERSEFONEs ”Spiritual Migration” till 2013 års med råge bästa album. Nu har samme man haft ett brevledes snack med bandets keyboardist Miguel Espinosa, strax innan bandet lämnade hemlandet Andorra för en turné i Japan.

Först och främst, Andorra. När jag tänker på Andorra så tänker jag snarast på småstater och inte på metal.

– Verkligen, Andorra är inte precis platsen som folk förknippar med metal. För att vara helt ärlig så har det funnits tillfällen i bandets historia där faktumet att vi kommer från just Andorra har varit negativt för bandet. Vi fick till och med svar från olika skivbolag där de kallt konstaterade ”att vara från Andorra är inte coolt”. Men sedan en tid har vi märkt att det snarare är tvärtom – folk verkar tycka att det är intressant att vi kommer från Andorra.

Själv då – hur intressant är det enligt dig att komma från Andorra?

– Det är ett fint litet land, väldigt inspirerande om man gillar berg och natur. Sedan har vi faktiskt en växande metalscen, även om den såklart inte kan komma i närheten av den svenska.

Bandet har, likt flera andra band, haft sina medlemsbyten.

– Jo, det stämmer. När vi höll på att spela in vårt första album (”Truth Inside The Shades”, 2004, redaktörens anmärkning) så lämnade vår trummis bandet. Sedan kom Aleix Dorca in och spelade på ”Core” för att sedan lämna bandet. Men det stämmer att från det att vi började jobba på ”Shin-Ken” så har vi inte bara fått än större framgångar utan vi har fått behålla samma medlemmar. Visst har det funnits stunder då vi har haft konflikter men inte tillräckligt för att någon medlem har känt sig tvungen att lämna.

Jag kom först i kontakt med er genom förra årets magiska skiva ”Spiritual Migration”. När jag lyssnade på era tidigare alster så kände jag att det alltid hade funnits något väldigt speciellt med er musik, men det var först på den skivan som allt verkligen klaffade. Hur ser du på detta?

– Tja, nu när vi har haft samma medlemmar så pass länge så lyckades vi hitta en kreativ ådra som det verkligen var njutbart att följa och det är kanske så att det avspeglar sig i den slutgiltiga produkten. Som musiker strävar vi alltid efter att växa, bli bättre på våra instrument och att aldrig sluta lära oss saker. Vi är stolta över vart och ett av de album vi har gjort eftersom vi gjorde det bästa vi kunde vid varje given tidpunkt.

Om vi ska prata lite om ”Core”. Den släpptes först 2006 och ges nu ut i ommixad version. Vad vad det som fick er att vilja ge ut skivan igen?

– ”Core” är skivan som vi alltid har känt aldrig fick en rejäl chans i mediebruset. Den gavs ut på ett väldigt litet bolag efter det att väldigt många bolag hade refuserat den. På det rent musikaliska planet var vi väldigt nöjda med skivan, så där kände vi att vi inte ville ändra på något. Det var faktiskt bara en sak som vi har gjort: när vi hade avslutat inspelningen och mixningen så upptäckte vi att vi hade glömt en keyboard. Så den har vi lagt in. Får se om folk märker någonting, hehehe!

Skivan är ju helt baserat kring historien om Persephone. Vad är det kring den historien som är så lockande att ni valde att basera ett helt album kring den?

– Vi letade efter ett koncept, och vi tänkte att just historien om Persephone verkligen var cool. Vi kollade upp legenden lite närmre och upptäckte att den var mer än lämplig att basera ett helt album kring. Historien innehåller tre karaktärer så vi gjorde tre låtar som berättade historien från karaktärernas olika synvinklar.

Hur jobbade ni fram albumet?

– I PERSEFONE kommer alltid musiken först. Vi känner oss först och främst som musiker och inte som textskrivare. Processen är i stort sett likadan från skiva till skiva. Någon i bandet kommer med en idé. Det kan vara ett riff, en ackordssekvens, vadsomhelt egentligen, och så tar processen sin början där. Vi gillar dock att hålla kvar vid den ursprungliga idén och istället för att avfärda den så jobbar vi på den tills dess att den reflekterar bandets stil.

Har ni funderat på att framföra skivan i sin helhet?

– Vi har faktiskt gjort det en gång! Hela skivan rakt igenom – 70 minuter av musik och sen gick vi av. Reaktionerna från publiken var lite annorlunda. Vi har ju vår dödsmetallsida, och ”Core” innehåller en hel del ”proggiga” inslag. Om man går för att se oss så kommer man att inse att vi gillar att visa upp vår mer extrema sida, så att spela ”Core” rakt igenom var faktiskt ganska konstigt för oss. Men man ska aldrig säga aldrig – kanske vi kör skivan rakt igenom nu när den släpps igen.

Det var det hela! Tack ska ni ha för er musik, och jag hoppas verkligen att vi får chansen att se er här uppe vid våra breddgrader någon gång?

– Tack så mycket, Martin! Vi känner till att PERSEFONE har börjat bli i alla fall något kända i Sverige på något sätt. Kanske kommer vi att spela där snart! Jag skulle också vilja inbjuda till att man kollar in vår Facebook-sida och vår officiella hemsida. Tack så mycket!