Alla inlägg av Martin Bensch

Live: At The Gates på The Tivoli

ARTIST: At The Gates
LOKAL: The Tivoli
DATUM: 9 november, 2019

Den tyngsta bokningen någonsin på The Tivoli?

Högkvalitativ metal är vi inte bortskämda med på The Tivoli i Helsingborg, och lördagens spelning av legendariska AT THE GATES kändes nästan overklig redan i sin existens.

Jag har sett AT THE GATES i de mest skiftande av omständigheter. På Wacken 2008 med allt vad det innebar, på KB i Malmö samma år och så nu i lördags. Och det finns flera anledningar till att jag tycker att lördagens rent dräpande leverans var den bästa konserten hittills som jag sett med bandet.

För det första är ju AT THE GATES helt formidabla på att lira, och det märks att de har riktigt roligt, för det interageras på ett oerhört påtagligt sätt med publiken. För det andra så har bandet med ett minst sagt episkt bagage låtmässigt, lyckats skriva två plattor som väl står upp mot det gamla materialet. Vi får såklart klassikerna som Slaughter Of The Soul, Blinded by Fear och Under A Serpent Sun men det är minst lika mycket bett och respons på det nyare materialet. Öppnaren To Drink From The Night Itself är så magiskt bra att publiken redan här blir extatisk.

Sen har ju AT THE GATES Tompa Lindberg på sång, och maken till frontperson får man ju leta efter. Inte bara sången sitter lika bra som kepsen på mannen, utan hela hans scennärvaro är ju magisk!

AT THE GATES visade med förkrossande tydlighet att de är ett av planetens bästa liveband. Innerligheten och äktheten i bandets leverans gick att ta på och jag längtar redan till nästa gång jag får se bandet.

Wilderun – Veil Of Imagination

ARTIST: Wilderun
TITEL: Veil Of Imagination
RELEASE: 2019
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

“Veil Of Imagination” är skivan som sent in i spelet gör att jag kommer att få ändra om i min årsbästalista. Det brukar alltid dyka upp en sådan skiva, men frågan är om Bostonbandets tredje skiva kan vara den starkaste skivan att göra just detta.

WILDERUN spelar en maffig symfonisk progressiv metal med dödsinslag, och de gör det med en ackuratess som tar andan ur mig. Den här skivan ligger snubblande nära full pott.

Trots att “Veil Of Imagination” klockar in på över en timme i speltid, så känns inte en enda sekund överflödig eller alibiartad. Varje låt – från den rent episka öppnaren The Unimaginable Zero Summer – till avslutaren och minst lika mastodontartade When The Fire And The Rose Were One – känns genomarbetad och fyller väl sin plats på plattan.

Balansen mellan det hårda och mäktiga är påtaglig. Men framför allt så är “Veil Of Imagination” en oerhört vacker skiva. Det finns sektioner av musik som fullständigt bedövar med sin – och här tar jag i – skönhet.

Medlemmarnas förmågor smälter samman till en enhet på ett underbart sätt. Samtliga medlemmar övertygar minst sagt med sin spelskicklighet, och det är faktiskt helt ofattbart att det här gänget är osignat!

“Veil Of Imagination” är en av de starkaste plattorna jag hört i år, och då har jag lyssnat nästan oförsvarligt mycket på den. Och den fortsätter bara att växa. Kolla in den.

Pyramido – Fem

ARTIST: Pyramido
TITEL: Fem
RELEASE: 2019
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jonn Palmér Jeppsson skrev en gång om PYRAMIDOatt de hade kunnat spela in en skiva bestående enbart av bandmedlemmarnas tarmljud, och han hade ändå delat ut en betygsfyra. Om bandet hade lagt av hade han betraktat det som ett personligt svek. Även jag har kommit dithän med det här bandet, och det för bra längesedan – när bandet släppte “Salt” 2011.

PYRAMIDO har alltid haft något speciellt – bandets långsamma musik har appellerat till mängder av lyssnare som annars mest föredrar hastig dito. Därför har jag knappt höjt på ögonbrynen när PYRAMIDO har öppnat för diverse grindcoreband, dödsmetallband, ja snart sagt nästan alla band som har lirat på KB. Och de har gjort det med en sådan satans övertygelse som kan försätta berg.

“Fem” är en skiva med inte en enda sekunds överflödig musik, och jag måste säga att hur mycket jag än älskar bandets övriga diskografi så känns den här skivan som den stringent mest genomarbetade bandet har gjort – och också den vackraste.

Det är klart att den genomgående känslan är betydligt mer mollartad, men lyssna bara på Insikten och formligen njut av de ack så vackra harmonierna som kavlas ut. Helt magiskt!

Det är också skönt att höra att PYRAMIDOs sångare Ronnie Källbäck gasta helt på svenska. Även ifall det enbart ibland går att höra vad han sjunger så är det en helt annan, mer innerlig, känsla i sången när han sjunger på svenska än på engelska.

“Fem” befäster PYRAMIDO som ett av världens bästa långsamma band. Med den här plattan överträffar sig bandet dessutom sig själva på ett väldigt övertygande sätt.