Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

In Flames – Battles

Lämna en kommentar

img_1233ARTIST: In Flames
TITEL: Battles
RELEASE: 2016
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En stor fördel med att ha uppnått den grad av succé och framgång som IN FLAMES har gjort är att du behöver sannerligen inte bry dig om vad de flesta tycker om din musik.  Och det är ett verktyg som är bra att ha när IN FLAMES ger ut “Battles”, en skiva  som kan vara det mest urvattnade och minst angelägna albumet bandet någonsin kommer att ge ut.

Mycket beror på den rent förfärliga produktion som Howard Benson är ansvarig för. Den är så lättviktig att jag får mer ut av att rensa kattlådor än att föröka njuta av hur “Battles” faktiskt låter. I infomaterialet som följer med promon så pratar Björn Gelotte om hur avslappnad skrivprocessen och inspelningen var. Lite för avslappnad om ni frågar mig, då ytterst lite på skivan känns angeläget och vässat. Ibland kan jag ana lite av den känsla och förträfflighet som IN FLAMES sannerligen har skämt bort oss med tidigare, men de gångerna är alltför få och flyktiga för att jag ska vara nöjd.

Bandets nye trummis då? Jag kan säga så här: det är fantastiskt hur lite han kan säga med så fin teknik. Joe Rickard är en produkt av mängder av tid i inspelningsstudior och i mycket mer strömlinjeformade band än IN FLAMES. Det märks, för här finns ytterst kompetent spel men ingen känsla.

Avgör själva – för egen del är “Battles” ett bottennapp av väldigt stora mått.

Skivor

Anaal Nathrakh – The Whole Of The Law

Lämna en kommentar

the-whole-of-the-lawARTIST: Anaal Nathrakh
TITEL: The Whole Of The Law
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska extremduon ANAAL NATHRAKH har blästrat trumhinnorna med excellens under i stort sett hela karriären. Förra  given “Desideratum” var kanske något av en mellanskiva för bandet, men ändå riktigt nöjsam i alla fall stundtals.  Med nya “The Whole Of The Law” uppar bandet anten ganska så bra.

Det är kanske direkt felaktigt att kalla ett band som har som uttalat mål att vara soundtracket till jordens undergång för sympatiskt, men det finns en väldig trygghet i att veta att när det kommer ett nytt album från ANAAL NATHRAKH så vet jag, ungefär, vad jag kan vänta mig. Med fin precision har bandet alltid lyckats kombinera extremer med rent förbryllande hantverk när det gäller snygga melodier. Så är det även med “The Whole Of The Law” och framför allt låtar som Hold Your Children Close And Pray For Oblivion och We Will Fucking Kill You som sticker ut som skivans starkaste låtar för mig i alla fall.

Låt vara att musiken kanske känns lite väl trygg för att jag ska tända till fullständigt, men i sedvanlig ordning svarar Dave Hunt för en brutalt oroväckande sånginsats skivan igenom. Det är otroligt hur mycket känsla han kan uttrycka genom rena gallskrik. Kolla in …So We Can Die Happy för detta gott folk.

Har du hört bandet innan så kommer du känna igen dig i den musikaliska häxkittel bandet sätter i kokning på “The Whole Of The Law”. Av de skivor bandet har släppt på 10-talet så är den en stark skiva utan att bräcka exempelvis “In The Constellation Of The Black Widow” som jag håller som bandets starkaste skiva.

Skivor

Meshuggah – The Violent Sleep Of Reason

Lämna en kommentar

meshuggah_-_the_violent_sleep_of_reasonARTIST: Meshuggah
TITEL: The Violent Sleep Of Reason
RELEASE: 2016
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att mäta tid med hjälp av när MESHUGGAH släpper ny skiva ger vid handen att det är fyra år sedan “Koloss” kom ut, och innan dess 4 ytterligare år sedan “ObZen” gavs ut.

Nya skivan “The Violent Sleep Of Reason” visar på att bandet nu är tillbaka i en synnerligen stark form. Personligen tycker jag att “Koloss” var lite av en mellanskiva för ett band som i alla fall jag förväntar mig elitprestationer från på varje skiva. Henrik Nygren skrev i sin recension av “Koloss” att skivan led av att det fanns för lite variation i låtarna, att de påminner för mycket om varandra.

Detta känns väldigt långt borta, för även om bandet som vanligt övertygar med sin förkrossande tyngd och malande rytmer så finns det på “The Violent Sleep Of Reason” en lekfullhet och ett sväng (!) som lyfter skivan ytterligare några snäpp.

Dessa små element gör verkligen underverk i snart sagt varenda låt på skivan. Öppnaren Clockworks som är en ren kross egentligen får en luftighet av en rent ljuvlig rytmik från gitarristerna Thordendal och Hagström, Monstrocity har en tydlighet och skärpa i samspelet mellan Haake på trummor, gitarrerna och Jens Kidmans sång. Kidman gastar förresten bättre än någonsin.

Det känns nästan konstigt och, ja fel, att skriva att det har aldrig varit så roligt att lyssna på MESHUGGAH då de flesta söker sig till bandet på grund av bandets oerhörda tyngd och snårighet. Men så är det alltså. Personligen tycker jag att bandet aldrig har låtit bättre.