Kategoriarkiv: Intervjuer

Intervjuer

Intervju: Tobias Cristiansson från Dismember

Lämna en kommentar

DISMEMBER har i vår kommit med sitt åttonde, obetitlade, studioalbum. Werock kontaktade bandet för att få lite uppdateringar om bandhistoria, nya plattan och turnélivet, och via basisten Tobias Cristiansson fick vi våra funderingar och frågor besvarade.

”Lite skit får man stå ut med för att få ha roligt”
Dismember har varit aktivt i tjugo år. Vad är det som fortfarande är mest inspirerande, och varför? Om du skulle tvingas välja, är det roligast att göra ny musik och spela in plattor, eller att möta fansen och stå på scen?
– Jag skulle vilja säga att allt det där i en kombination är en förutsättning för att man ska överleva som band och samtidigt ha kul, du måste spela in plattor för att kunna turnera (om man inte heter KISS vill säga) men för mig personligen är det bästa jag vet att spela live och att turnera. Har man en bra publik är det en sådan otrolig kick att göra ett gig, och att turnera är också skitkul, man har chansen att träffa nya människor från olika länder varje dag och se platser man aldrig skulle göra annars. Vi turnerar väldigt mycket och då måste man trivas med att göra det vi gör annars blir det outhärdligt till slut. Men det är inte alltid roligt att turnera heller, man vistas i rökiga lokaler, det är ljud överallt, fylla/bakfylla, trångt på bussen, man sover dåligt, blir sjuk, är skitig, äter dåligt osv. Men för mig överväger de roliga grejerna ändå, så det är helt klart värt att stå ut med lite skit för att få göra det man tycker är roligt.

Bandets allra första demo från 1988 hette ”Dismembered”. På tjugonde verksamhetsåret väljer ni att ge ut ett självbetitlat (egentligen obetitlat) album. Hur gick resonemangen när ni kom fram till det beslutet?
– Det är inte direkt någon djup tanke bakom att nya skivan inte heter någonting. Vissa tror att det är så för att markera DISMEMBERs 20 års-jubileum eller att det skulle vara nån ny era för bandet nu, men det bara blev så för att det var ingen av oss som kunde komma på någon tillräckligt bra titel på plattan. Vi snackade om att döpa den till “Europa Burns” ett tag men sedan slopade vi den idén. Det var Matti (sångaren, förf. anm.) som kom på idén att vi skulle ha en skiva utan titel och eftersom ingen annan hade nåt bättre att komma med så blev det så. Sedan tycker vi att med det omslaget som vi har till nya plattan passar det inte att ha någon titel utskriven på omslaget. Omslaget är så starkt i sig, så det skulle bara förstöra helhetsbilden. Vi är jäkligt nöjda med omslaget till den nya plattan. Det är en kille från Australien som heter Craig Rogers som har airbrushat det. Han är riktigt grym och han har gjort mycket motivlackering förut.

Mycket i världen har förändrats på tjugo år. DISMEMBER tycks inte ha förändrats radikalt under denna tid, trots att miljön ni verkar i har blivit annorlunda, inte minst musikmiljön. Vad är skillnaden mellan att vara och verka som DISMEMBER 2008 mot 1998? Och mot 1988?
– 1988 fans det ju inte många band som spelade death metal och speciellt inte den här typen av death metal, det var typ bara DISMEMBER, NIHILIST/ENTOMBED och GRAVE. Så på den tiden var allt väldigt nytt och fräscht. Jag var ju inte med i bandet på den tiden men jag kommer ihåg när jag hörde DISMEMBER första gången, runt -91. Jag hade aldrig hört något liknande, något så hårt och brutalt och med en sådan extrem men ändå fet ljudbild. Ja, vad hände 1998… inte mycket skulle jag vilja säga. Death metal var på väg ner då kan man säga, en hel del band la av vid den tidpunkten. Men perioden runt 1998 var ju ganska dålig för all typ av hårdrock. Headbangers Ball på Mtv hade lagt ner, det fanns inte mycket till hårdrockstidningar och det var väl typ KORN och sådan nu-metal som gällde internationellt sett, black metal hade ju blivit ganska stort vid den tiden också. DISMEMBER släppte ”Death Metal” 1997 men fick inte mycket hjälp av skivbolaget (Nuclear Blast) att promota den, sedan slutade både Robert Sennebäck och Richard Cabeza i den vevan så det var väl inte den bästa perioden för DISMEMBER direkt. Men nu 2008 flyter allt på mycket smidigare och vi spelar och turnerar som aldrig förr. Man säljer ju inte så mycket plattor nu tack vare nedladdning men folk lyssnar ändå på vad vi gör och vi blir jäkligt uppskattade för att vi gör det vi gör än idag. DISMEMBER la aldrig av eller bytte stil som så många andra gjorde under sent nittiotal utan körde bara på som inget hade hänt. Jag tycker det är jäkligt kul att spela i DISMEMBER år 2008!

Nya albumet
Att Fred Estby har lämnat bandet för något år sedan måste ha påverkat arbetet med nya plattan? Förutom bandets trummis var han också låtskrivare och även producent för de senaste albumen? Vilka svårigheter har funnits i och med medlemsbytet? Och vad har varit positivt?
– Fred slutade i mars 2007 och då hade vi gjort typ fem låtar till nya plattan, fast han hade inte direkt varit med och skrivit på de låtarna. Han hade en låt som han gjort själv och jag och han hade skrivit en tillsammans men de låtarna skippade vi sedan. Så när han slutade fick vi en ofrivillig paus i låtskrivandet för vi vart ju tvungna att hitta en ny trummis och det tog ungefär en månad innan vi hittade Thomas Daun som innan spelat med band som: REPUGNANT, INSISION och ONKEL KÅNKEL. Han passade in perfekt både som person och spelmässigt, han är en tekniskt duktig trummis, jäkligt svängig och han slår hårt som fan! Inget fislir här inte! Han spelar lite i samma stil som Fred så jag tror inte man skulle märka att det var en ny trummis om man lyssnar på nya plattan om man inte visste det. Så efter att vi repat in alla gamla låtarna med Thomas så fick vi repa in de nya grejerna vi hade och samtidigt fortsätta skriva nytt. Redan innan Fred slutade var det mest David, Martin (bandets gitarrister, förf. anm.) och jag som skrev det nya materialet så det var inga problem att få ihop det, vi hade alla jäkligt mycket idéer och riff så det gick faktiskt ganska fort att få ihop de nya låtarna. Redan innan Fred slutade pratade han och vi om att vi skulle ha någon annan som skötte ljudet på nästa inspelning och nu blev det ENTOMBEDs bassist Nico Elgstrand som skötte den biten, han har tidigare producerat bl a MERCILESS, KRUX, ENTOMBED, MURDER SQUAD, och vi kände honom sedan innan så det funkade kanon med honom i studion. Det svåra med att Fred slutade var att han har varit en starkt drivande kraft i DISMEMBER enda sen dag ett, så det blev att vi andra fick ta mer ansvar vad gäller låtar, texter, businessbiten mm. Men det har fungerat väldigt bra ändå tycker jag. Det positiva var att vi hittade Thomas som är en bättre trummis, och han är en jäkligt trevlig och galen person vilket är viktigt när man tar in en ny medlem, det måste ju funka på det personliga planet också eftersom vi är ute och spelar så mycket och lever väldigt tätt inpå varandra hela tiden.

Texterna på plattan berör död och krig. Det är inte fråga om något heroiserande av kriget eller döden, utan är en ganska sorgtyngd samling texter, tycker jag. Vem står för textbygget och vad är den genomgående tanken bakom lyriken på denna platta?
– Det är Matti Kärki som skriver de flesta texterna och han är väldigt kunnig på historia så de flesta texterna handlar om olika historiska händelser som t ex texten till The hills have eyes som handlar om konflikten i Bosnien och Sarajevo. Vi var där och turnerade i juni 2007 och när vi åkte över gränsen till Bosnien var vartenda hus man såg (som inte var nybyggt) totalt sönderskjutet eller bombat, det kändes helt surrealistiskt att se så tydliga spår av krig på nära håll. Vår promotor på giget hade blivit skjuten under kriget när han åkte spårvagn genom Sarajevo en dag och helt plötsligt började det skjutas rakt in i spårvagnen på alla civila. Det låter helt overkligt för oss men för dem var det den bistra verkligheten, så Matti skrev en text som baseras på kriget som var där. Annars har Martin skrivit texten till Death conquers all som handlar om att vi inte gillar modern death metal ungefär, den är lite svår att förstå men det är i alla fall vad den handlar om. Jag var med och skrev lite på texten till Under a bloodred sky men annars är det Matti som har skrivit alla texter.

Favoritspår och Japanbonus
Vilken eller vilka låtar från nya plattan betyder mest för dig personligen, och varför?
– Oj, svår fråga… men jag gillar Dark Depths Den är jäkligt kul att spela live och den innehåller en del tempoväxlingar. Sedan gillar jag Europa Burns för den är riktigt svängig och har en ganska catchy refräng. Jag gillar även Combat Fatigue för den är så jävla rå och går i släpig två-takt. Det är kul att spela Under a Bloodred Sky också, det är väl den låt som jag har varit med och skrivit mest på och det sista Iron Maiden-partiet i låten går hem väldigt bra live också. Jag gillar faktiskt de flesta låtarna på plattan väldigt mycket.

Själv har jag i skivrecensionen rekommenderat Werocks läsare ”lyssning från start till mål” av nya plattan. Hur har urvalet av låtar och kompositionen av spåren till det slutgiltiga albumet gått till?
– De enda låtar vi inte valde att ha med är de som Fred hade skrivit, men som jag sa förut så var det bara två stycken, varav jag varit med och skrivit en av dem. Annars spelade vi in alla låtar vi hade just då. Jag tycker vi fick till en väldigt varierad platta som låter jävligt mycket klassisk DISMEMBER. Det är mer variation i trumspelet den här gången, det är mer midtempo, mer dubbla baskaggar och mer D-takt, något som jag ville att det skulle vara. Jag tycker det är grymt med death metal med D-takt, jag är inte direkt någon punkfantast men jag tycker att det passar utmärkt att slänga in lite primitivt ös ibland. Vi spelade först in låtarna i replokalen och så ändrade vi en hel del i arrangemangen i låtarna ända tills vi spelade in dem i studion. Först hade vi tänkt att välja bort en av låtarna och använda som Japanbonus men sedan tänkte vi: varför ska vi slösa en låt på dem, så vi tog en liveupptagning av låten Trail of the dead från förra plattan och la som Japanbonus istället.

Trots rekommendationen ovan har även jag, naturligtvis, favoritlåtar på plattan. Kan du berätta mer om bakgrunden till låtarna ”Europa Burns” och ”Tide of Blood”?
– Europa Burns gjordes väldigt fort. Det var David som hade två riff som han inte riktigt visste hur han skulle använda, och sedan var jag bortrest till Paris i en vecka och de andra repade typ två gånger utan mig och när jag kom hem igen var låten färdigskriven med Martins hjälp. Första gången de spelade upp den för mig så var det bara: “Yeah! Det här blir ju asgrymt!” Matti gjorde texten till den som handlar om första världskriget i dess olika skeden genom åren, titeln är ju ganska annorlunda också eftersom den inte heter ”Europe Burns” Det blev mycket coolare när den heter som den gör eftersom det bara är i England och USA det heter Europe, i övriga Europa heter det ju just ”Europa” om du fattar vad jag menar, haha! Tide of Blood är mer av ett teamwork kan man säga, har för mig att alla var med i replokalen när vi färdigställde den, så alla hade idéer om hur vi skulle arrangera den men det är David och Martin som skrivit riffen. Jag gillar hur den börjar, rakt på med sologitarr. För övrigt riktigt bra solon där av Martin och David i en liten duell, tycker det påminner en del om MERCYFUL FATE. Resten av låten är lite mer CELTIC FROST + återigen ett D-takts parti. Texten som Matti skrivit handlar om vikingar och hur de åkte över haven och plundrade och levde rövare. Jag vet att Matti var inspirerad av LED ZEPPELINs Immigrant Song och IRON MAIDENs Invaders när han skrev den texten.

Mottagandet
Nya albumet utsågs i april till ”The Album Of The Month” i tyska Legacy Magazin. Grattis! Har plattan uppmärksammats av media även på andra sätt? Hur har mottagandet av plattan varit så här långt?
– Det har varit över förväntan faktiskt. Vi visste inte vad vi kunde vänta oss nu när Fred slutat och så där, men vi har fått kanonbra recensioner världen över, och alla verkar vara överens om att det här är den bästa DISMEMBER-plattan på bra många år, och jag kan inte annat än att hålla med, haha! Det känns skitkul att det har gått så bra.

Ni turnerade i Europa under februari/mars, spelade ni låtarna från nya plattan då? Hur var publikens reaktion på dem? Finns det ett tryck från publiken att ni ska spela mest ”gamla” DISMEMBER-låtar?
– Under den turnén som vi gjorde tillsammans med bl a HATESPERE från Danmark, körde vi tre nya låtar per kväll, vi växlade och provade olika nya varje kväll. Även om inte plattan var ute i handeln var det nog många som hade laddat ner den, för det nya materialet gick hem riktigt bra, det var bra med röj hela tiden. Vi försöker hela tiden variera vår setlista, dels för vår egen skull men även för publikens, det skulle bli tjatigt att köra samma set varenda kväll på en turné som varar nästan en månad. Vi kör alltid en bra blandning mellan nya och gamla låtar live, men det finns ibland folk på spelningarna som står och skriker ”Spela mer gammalt!” Jag vet inte vad de tror att de vinner på att skrika så? Gå och kolla på KISS eller BLACK SABBATH då om du inte vill höra ett band som vill promota det nya de gjort! En annan rolig grej som händer ganska ofta är att folk skriker efter en låt som vi redan spelat. Oftast är det Skin Her Alive Jag vet inte om folk ens uppfattar att vi har spelat den eller om de bara är för fulla.

Spelningar i Sverige, Europa och världen
I söndags (25/5) hölls ett releaseparty för nya plattan på Harry B James i Stockholm. För oss som inte kunde vara där… Var och när har vi chans att se DISMEMBER i Stockholm/Sverige igen?
– Ja, vi hade ett litet sent releaseparty-gig, det var riktigt kul! Ett litet intimt gig på en liten svettig scen och en otrolig respons från publiken trots att det var en söndag. Vi ska ner till Malmö den 13 juni, det är faktiskt det enda planerade just nu men vi har faktiskt spelat en del i Sverige på sistone, vi har varit i Göteborg, Sandviken, Sundsvall och Uppsala under det senaste halvåret. Men vi spelar gärna så det är bara att boka oss!

I sommar spelar ni en del i Nordeuropa: Norge, Tyskland, Polen bland annat. Har du något favoritland/favoritort att spela i?
– Ett favoritland för mig är Australien som vi var i 2005 och som vi faktiskt ska tillbaka till nu i juli, vi ska turnera där och i Nya Zealand och Malaysia vilket kommer bli helt fantastiskt kul. Vi hade riktigt kul sist i Australien, gjorde fantastiska gig och hann med att se landet och hänga på deras pubar bl.a. en på AC/DC lane i Melbourne. Annars kan det vara grymt just i Tyskland emellanåt, det har ju alltid funnits en stark hårdrockstradition där, Italien kan också vara grymt. De är ena djävlar på att röja! Ryssland var också helt galet, de blir helt skogstokiga under gigen där. Öststatsröj är alltid bra! Dricka fulvodka och sniffa lim och sen bli galen på en death metal-konsert, haha!

Kommer ni att göra något speciellt för att markera bandets tjugoårsjubileum? I så fall vad?
– Vi har planerat det ja, fast ingenting är egentligen bestämt ännu. Vi har snackat om att göra ett speciellt gig med en massa gäster och coola grejer, jag hoppas vi får ihop det för det vore kul att göra något för att markera 20 års-jubileet. Vi planerar också att göra en speciell grej på Party San-festivalen i Tyskland, men jag kan inte säga vad det är ännu. Det får bli en överraskning, hehe!

Idag och imorgon
Och slutligen: Vilken fråga tycker du jag borde ha ställt men inte ställde? Och hur skulle du besvarat den?
– Ja du, jag vet faktiskt inte. Kanske Vad har du gjort idag? Och då skulle jag säga: Jo, jag har varit och handlat mat. Funderat på att lägga mig i hängmattan och läsa bok, just nu läser jag en biografi om Adolf Hitler, skriven av Bengt Liljegren, den är mycket intressant. Och nej, jag sympatiserar inte med Hitler what so ever… Sen fick jag just reda på att BLACKMORES NIGHT spelar ikväll i Stockholm och att DIO spelar imorgon och så snart jag gjort klart den här intervjun ska jag ringa till David och höra om vi ska gå på dessa. Jag vet iofs att David vill gå, så allt vi ska göra är att fixa biljetter. Jag har aldrig sett Ritchie Blackmore live så det vore ju på tiden att göra det tycker jag. Jag älskar gamla DEEP PURPLE och RAINBOW och jag tycker alla som kallar sig hårdrockare ska lyssna på de banden. Tack för en bra intervju. Ha det bra! Cheers!

BiblioteKarin

Intervjuer

Intervju: Faithful Darkness

Lämna en kommentar

En eftermiddag i maj träffade jag FAITHFUL DARKNESS i ett samtal om hur bandet bildades, vilka skivor som alltid kommer att finnas i turnébussen, men också om varför det har dröjt så länge innan debutplattan “In Shadows Lies Utopia” landade på diskarna.

– Timing, säger Jimmy Persson, gitarrist och sångare i bandet, och det faktum att vi inte får bestämma själva. Själva inspelningen höll på i tre veckor. Detta var över ett år sedan (mars 2007) och planen var egentligen att försöka få ut plattan innan sommaren. Det hann vi inte med, och så blev releasen flyttad till september.

Ytterligare förseningar, bland annat orsakade av att bandets bolag höll på att knyta kontakter för att spridningen av skivan skulle bli så stor som möjligt, samt just timingen spelade in på att skivans datum för släpp flyttades fram gång på gång. I januari skulle dessutom både NIGHTWISH och (ursprungligen) METALLICA släppa skivor och bolaget kände att då skulle en debutplatta som vår inte få så mycket fokus säger Jimmy som tillsammans med trummisen Martin Langen, keyboardisten Andrea Green, sångaren Erik Nilsson, gitarristen Johan Aldgård och basisten John Renström Svensson utgör det hårdspelande bandet.
– I maj fanns det inga sådana hinder så då var det bara att köra. Så här i efterhand var det bara bra att släppet blev uppskjutet säger Martin eftersom bolaget då hade hunnit knyta fler kontakter och därigenom få distribution i fler länder. Skivan kommer bland annat släppas i Kina, ett faktum bandet gruppen fick reda på strax innan de skulle gå upp på scen på releasen.
– Och då blev det fest (skratt). Övriga länder som inkluderas i släppet är bland andra Tyskland, England och Japan.

Nu väntar förhoppningsvis turné för bandet, och när jag frågar vilka band gruppen själv vill turnera med brister ett spontant skratt ut.
– Vi hade nog alla kunnat tänka oss att turnera med SOILWORK, säger Jimmy. Vi har redan diskuterat detta med bolaget, och jag har ju min historik i det bandet (Jimmy spelade trummor i SOILWORK fram till 1999), så det hade varit skitkul. Annars vet jag inte…THORLEIFS kanske (skratt), eller IRON MAIDEN för de drar mycket folk (skratt).

Hur går det då till när låtarna skapas?
Jimmy: De låtar som jag skriver kommer ifrån att jag bara sitter och leker med gitarren. Jag är helt självlärd till skillnad från Johan som kan teori. Jag vet vad ackorden och vad strängarna heter men det är allt jag kan om musikteori. Därför blir det mycket på gehör och till exempel kan jag få en idé från en annan låt som hamnar i en av våra låtar i annan form. Ta till exempel låten Afterlife som jag gjorde på ren ploj. Martin kom och var lite grinig och tyckte att ‘vi ska ha mer black metal i bandet’ så jag satte mig ner och tänkte, ’black metal’, fast det som kom ut lät mer som ARCH ENEMY, så då fick jag tänka att refrängen ska i alla fall vara black metal, och det enda jag visste om black metal var att det ska vara moll, så då tog jag e-moll över till c-moll, det är så klassiskt det kan bli, säger Jimmy.

Det är lite olika vem som skriver till bandet.
– I början var det mycket att Martin kom med ett riff, nästa dag kom jag med en låt säger Jimmy. Fast man har blivit mer grinig med vad man gör och allt man skriver kommer inte med.

FAITHFUL DARKNESS bildades 2004 som så många band sprunget ur en fylla. Martin var ute i vimlet och fick syn på Jimmy som precis lämnat SOILWORK. Stärkt av det rikliga alkoholintaget stegade han fram och sa — ‘Hej. Du är ledig, kan vi starta ett band ihop’. Jimmy svarade tveksamt med att fråga vem jag var för jag hade ju glömt att presentera mig (skratt). Vi bytte i alla fall nummer och två dagar senare ringer Jimmy mig. Jag hade inte en aning om vem han var när han presenterade sig som Jimmy. Jag var rädd att jag gjort något mot någon på fyllan (skratt).

I alla fall satt vi i Jimmys bil och lyssnade igenom grejerna han gjort vilket ledde till att vi började jamma. Jag kände John sedan innan, säger Jimmy, och frågade om han ville testa och det funkade skitbra. Vi frågade om han kände någon som kunde gapa och hålla på – så då kom Erik med. På samma sätt hittade vi Johan och Jesper (den första keyboardisten som vars plats nu Andrea har).

Fast skillnaden mellan hur vissa personer ska se ut och hur det är i verkligheten blev Erik varse första gången han mötte Jimmy. Han hade föreställt sig en heltatuerad långhårig man – i stället fick träffa han en kortklippt muskelknutte.
– Dessutom satt du med en röd bögig Ibanez (skratt).

När intervjun närmar sig sitt slut kommer vi in på vilka plattor som alltid kommer att finnas i turnébussen.
-Blandad bränd skiva (skratt) Nä, får jag välja så tar jag METALLICAs “Black Album” säger Jimmy.

För mig står det mellan SEPULTURAs “Arise” och DEICIDEs “Scars Of The Crucifix” säger Martin.

Johan är tvärsäker: DIMMU BORGIRs “Death Cult Armageddon”

Erik: IRON MAIDENs “Seventh Son Of A Seventh Son”.

Andrea: Vet inte, det är svårt att välja en.

Jimmy: Inte Basshunter (skratt).

Intervjuer

Intervju: David Szücs från Degradead

Lämna en kommentar

Samtal med David Szücs, Degradead, 15 februari 2008
WeRock fick ett snack i telefon med en ganska tankfull ung man som just nu lever mitt uppe i sin dröm. Efter år av hårt arbete har det nu tagit rejäl fart för death metal-bandet Degradead som just gett ut sitt debutalbum, inspelat i In Flames studio och producerat av In Flames-gitarristen Björn Gelotte. David Szücs berättar om plattan och inspelningen, om drömmar och framtidsplaner.

Seger i Spinnrocken fick hjulen att börja snurra
Degradead har spelat tillsammans några år nu. Men det är under senaste året som det verkligen börjat snurra kring bandet.
– Några av oss har spelat tillsammans sedan 2000. Det var jag, trummisen Kenneth och basisten Michel som startade bandet. Sångaren Micke och andre gitarristen Anders kom med oss kring 2003-2004. Men det här senaste året har det hänt väldigt mycket. I början av 2007 vann vi tävlingen Spinnrocken här i Stockholm. Efter det kom vi i kontakt med Janne Lundkvist, vår manager, som har hjälpt oss jättemycket.
– Sedan tidigare känner vi Jesper Strömblad i In Flames. Vi har träffats lite då och då genom gemensamma bekanta, och han har fått höra våra demoskivor. Han frågade om vi ville komma ner till deras studio i Göteborg och spela in där och i somras blev det av. Så i augusti gled vi ner dit och spelade in. Vi hade ännu inget kontrakt då men ville göra en lite större satsning med en hel fullängdare, just för att få upp intresset för bandet.
– Vi fick kontakt med skivbolaget ”Dockyard 1”. Lunkan pratade med dem nere i Tyskland, och de var intresserade av att jobba med oss. Kontrakt skrevs i december och nu är plattan ute i Europa och Sverige. Den släpps också i Storbritannien i mars, och i USA i april. Japan är också under förhandling, och även Sydamerika. Det är riktigt roligt att den släpps överallt. Det är ju det här vi vill hålla på med och det vore ju drömmen att få åka runt i världen och spela…

Tills döden skiljer oss åt
Debutplattan ”Til Deth do us Apart” är alltså inspelad i In Flames Studios och producerad av Björn Gelotte. Kan du berätta lite om själva plattan och tillkomsten av den?
– Plattan innehåller sex låtar från våra två senaste demos, från 2005 och 2006. Och sedan skrev vi lite nytt material. Genetic Waste och Take Control, de båda första spåren, är nya. Och Reborn. Titellåten Til Death do us Apart, som är sista spåret, var en liten låt som Anders hade gjort tidigare. När vi fick lite tid över i studion, satte han sig med gitarren och spelade in den. Vi tyckte det var kul att ha någonting annorlunda, mjukare, där i slutet. Lite överraskande efter alla de hårda låtarna. Omslaget till albumet är skapat av en kille i Tyskland. Det föreställer en präst som ser ut som döden och det passar så bra till titeln, ”Til Death do us Apart”.
– Det var verkligen skitkul att få komma ner och spela in i In Flames Studios! Det är en jättefin studio och det var verkligen en dröm. Jag har ju lyssnat på In Flames sen långt tillbaka och killarna är skitsköna, och grymma att jobba ihop med. De satt med oss när vi spelade in och kom med en massa bra förslag, och sedan kom vi fram till gemensamma lösningar.

Jag undrar om de så att säga fick trängas i studion med In Flames, som också spelade in sin platta vid ungefär samma tid.
– De började inspelningen av sitt album strax efter, i mitten av september. Vi började väl jobba vid tolv på dagarna sådär och sen satt vi till två-tre på natten. Men det är en stor studio, så det var riktigt schysst, och så kunde man alltid gå ut på stan i Göteborg och käka lite och ta nån bärs. Studion ligger ganska centralt men ändå lite avsides. Vi hade det verkligen bra där. Vi fick bo hos en roddare till In Flames Det var ju skitschysst. Det var en intensiv period på nästan två veckor då allting spelades in. Vi jobbade från det vi gick upp tills vi gick och la oss. Det var verkligen en upplevelse, det bästa jag varit med om!

Låtskrivandet – alla är med
En del låtar på plattan är några år gamla, men de har alla kommit till efter att ni fem kom med i bandet. Vem skriver låtarna i Degradead?
– Alla i bandet är aktiva i låtskrivandet och själv älskar jag att skriva låtar. Jag brukar komma på gitarriff först och sen sitta och programmera trummor på datorn, för att få en helhetsbild av hur det kan komma att låta. Ibland kommer jag med en helt färdig idé till replokalen. Sångaren, Micke, brukar också göra en del idéer färdiga hemma, och Kenneth och Michel har alltid bra idéer när vi repar och så. Men ibland skriver vi från grunden tillsammans, vi sätter oss i replokalen och säger att ”nu skriver vi en låt bara”. Men visst går det att säga att en viss låt är ”hans” eller ”min”. Som Take Control, den har jag gjort.
– Några av mina förebilder som gitarrist, ja. Jag har alltid gillat Metallicas Kirk Hammet, han är skitbra. Och av de stora gitarrguruerna tycker jag Joe Satriani är fantasisk. Han har väl spelat med olika band också, men framför allt som soloartist.
– Micke står för texterna, det är hans grej. Han har gjort varenda text på skivan. Ibland kanske vi andra kommer med någon idé, som ”testa att sjunga så här”, men textinnehållet det är helt upp till honom. Det är också Micke som sjunger på alla spåren och alla stämmorna på plattan. Han är otroligt duktig både på att growla och att sjunga ren sång. Det är ju mycket stämsång, så live kör vi, Anders och jag, körsången.

Om du skulle välja ut ett par låtar på skivan, inte de där som kommer gå bäst i radion och så, utan de som personligen betyder allra mest för dig.
– Jag vet inte, jag tycker alla låtar är bra… men först och främst Genetic Waste och Take Control, de är nya och fräscha, det är de senaste och känns aktuella. Och Relations To The Humanity, som är hård och aggressiv rakt igenom. Ibland blir man så jävla trött på låtarna också. Ja, aldrig att spela dem, men jag har olika favoriter i olika perioder. Vi har ju spelat de här låtarna rätt länge nu.

Spelningar och nya planer
Nu är albumet ute och nya utmaningar väntar men även tidigare har bandet varit ute och spelat rätt flitigt.
– Vi har nog haft en 40-45 spelningar under åren, framför allt runt om i Stockholmsområdet. Mycket på fritidsgårdar och krogar och liknande. Nu hoppas vi på att få spela med något lite större band. Den tänkta turnén med Dimension Zero blir dock inte av. Det gick ut i pressreleasen redan innan jul, så nu står det överallt, men tyvärr är killarna i Dimension Zero lite upptagna av andra grejer. Daniel (Antonsson, gitarrist. förf. anm.) spelar ju med Soilwork, och Jesper ska ut med In Flames i flera månader nu från april. Så det blir inte under det här året, men i framtiden så…
– Det är ett antal spelningar på gång men inga spikade datum än. Distortion i Stockholm är en klubb som vi ska spela på. Just nu har vi varit helt fokuserade på releasen, men alla datumen kommer upp på Myspace snart.
Ja, vad gör ni nu, när debutskivan just är släppt, sitter ni bara och njuter? Och tänker ni över huvud taget på nästa platta i det här läget?
– Ja, njuter gör man ju verkligen! Det är svårt att förstå nästan, det här har alltid varit en dröm. Vi får ge intervjuer och signera affischer och skivor till tävlingar och skivbutiker.
– Vi tänker faktiskt otroligt mycket på nästa platta. På repen nu håller vi mycket på med låtskrivande och vi har fyra nästan helt klara nya låtar. Vi får väl se lite när nästa inspelning kommer att äga rum. Slutet av det här året eller början av nästa har vi pratat om, men jag kan inte säga något ännu.

”Vi var så små då”
Vi går tillbaka lite, till när gruppen började spela. Då hette bandet inte Degradead?
– Vi hette Septima ända fram till i somras. Anledningen att vi bytte namn var att vi inte kunde få rättigheterna till det gamla. Det var nämligen ett företag, inom musikbranschen faktiskt, som hade tagit det här namnet i februari 2007. Du förstår att vi ville ju ha rättigheterna till vårt eget namn. Så vi bytte till Degradead.
– När vi började spela var vi så små, vi var bara fjorton bast då. Vi har väl alltid spelat death metal… Ja, i början, när vi bara jammade sådär, var det ju knappast någon bestämd genre, kanske lite mer punkigt liksom. Men när vi gjorde våra första spelningar med den här sättningen, då blev det bara melodisk death metal. Vi har aldrig pratat om att nu ska vi spela såhär, utan det är så det har blivit.

Om du nu får drömma, hur ser det ut om säg fem år? Vad gör, och vad är, Degradead då?
– Ja, då har vi precis släppt ett nytt Black Album! Nä, men man vet aldrig vad som händer, jag är glad över det vi gör nu. Jag har alltid drömt om att få släppa en skiva. Så den drömmen är uppfylld. Men sen vidare… Man kan önska att vara iväg och spela överallt i hela världen. Det vore en dröm att kunna försörja sig på det här och lägga hela sin tid på musiken, nu måste man ju jobba också.
– Det är så mycket som hänt redan nu. Det känns som vi har kämpat i sju år men aldrig fått så här mycket tillbaka. Det känns otroligt bra nu. Som demoband är det ju rätt tufft bara att få spelningar och sådär. Det har gått så fort nu, så man hänger nästan inte med själv. Vi skrev på kontraktet i december och i januari var plattan ute i butiken.
– Vi har alltid repat mycket, det har varit vår fritid. Nu kommer det till mycket annat också, som lite mera har varit drömmen. Att få så mycket bra respons, höra att folk tycker om skivan, det är jättekul. Och att kunna ge bort en signerad affisch och någon blir riktigt glad för den!

Samarbetet med In Flames – ”en jävla tur”
Jag har avstått från att fråga alltför mycket om In Flames, men är det så att frågorna från dem som inte vet så mycket om Degradead gärna vrids över väldigt mycket på samarbetet med IF – och känns det nån gång jobbigt?
– In Flames är ju ett stort band, det är klart att folk frågar. Det är helt okey, det känns lite bra. Degradead är ju ett namn som många aldrig har hört, men nämns In Flames i en intervju så ”Jahaa!?”. Vi får mer uppmärksamhet, det är en stor hjälp och vi får mycket gratis av det. Nu har vi fått så mycket respons och fått göra så många intervjuer även med större tidningar och så. Det har hjälpt oss rejält faktiskt, det blir ju lite mer intresse med ett stort namn. Som nykomlingar är väl det här det bästa som kan hända en. För det tar ett tag att göra sig ett eget namn. Man måste säkert släppa kanske tre skivor innan folk kommer ihåg en. Det är nog våran chans att vi fått den här pushen – eller, en jävla tur rent ut sagt!

Tur, ja, men de har gjort en hel del själva också, Degradead. En riktigt skön debutplatta till att börja med! WeRocks recension av plattan hittar du här. Jag tackar David för samtalet och önskar honom och bandet allt gott i framtiden!

BiblioteKarin