Kategoriarkiv: Skivor

Black Flame – Imperium

BlackFlame2008ARTIST: Black Flame
TITEL: Imperium
RELEASE: 2008
BOLAG: Roadrunner

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Helvetets portar öppnas och sluts

Kraftfull black metal med inslag av death, där ockulta teman med reminiscenser till den gamla romerska gudavärlden gör sig starkt hörda, detta är “Imperium”, italienska BLACK FLAMEs tredje album.

Å ena sidan finns en sydeuropeisk black metal-tråd med musikaliskt och tematiskt släktskap med alster av band som grekiska ROTTING CHRIST och NECROMANTICA, å andra sidan genereras tydliga BEHEMOTH-associationer, särskilt påtagligt i spår som The Other Face Ov Hell och Ludus Dianae. Beteckningen ”blackened death metal”, som använts bland annat om just BEHEMOTHs musik, kan även passande beskriva “Imperium”.

BLACK FLAMEs album innehåller sju starka spår som föregås av ett två minuters Requiem, ett tyvärr alltför långdraget instrumentalt intro. Över ett fält av smattrande trummor laddas sedan en stark kryddblandning av tungt growlad sång och framvällande gitarrer. Särskilt bör uppmärksammas ovan nämnda spår Ludus Dianae, samt Black Sun Theory där andra halvan med sitt nerdragna tempo, den maniskt viskande stämman och den depressiva tonbädden hotar att dra dig med sig ner mot avgrunden. Efter detta avslutas också låtsamlingen passande med ett spår tillägnat hemligheterna kring Lapis Manalis, porten till helvetet.

Utan att komma upp till de polska storheternas klass, är “Imperium” ett album vilket den som uppskattar BEHEMOTH bör kunna ta till sitt hjärta. Och alla andra som också värderar välproducerad svärtad dödsmetall bör, om man inte gjort det tidigare, ge BLACK FLAME en gedigen chans i spelaren.

Opeth – Watershed

ARTIST: Opeth
TITEL: Watershed
RELEASE: 2008
BOLAG: Roadrunner Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Björn Thornell

Sedan OPETH bildades har formkurvan stadigt pekat uppåt. På de tidiga alsterna “Orchid” och “Morningrise” fanns en potential som mynnade ut att man släppte både “Still Life” och “Blackwater Park” som är bandets populäraste album. Mikael Åkerfeldt har fått se medlemmar komma och gå med åren och är nu den enda originalmedlemmen kvar. Gitarristen Peter Lindgren valde att lämna bandet i maj 2007. Samtidigt blev Fredrik Åkesson entledigad från sina tjänster i ARCH ENEMY då Christopher Amott åter var tillbaka bandet. Michael frågade då Fredrik om han var intresserad av att spela med OPETH och han tackade ja. För de flesta band är det mer regel än undantag att medlemmar byts ut. Detta kan vara känsligt för somliga trogna fans som får svårt att ta till sig nya medlemmar och därmed även eventuella förändringar i sound m.m.

I mitt tycke har dock bandet, just tack vare medlemsskiften, haft en ständig utvecklingskurva och kreativiteten har aldrig varit en bristvara. Albumet inleds med vackert akustiskt gitarrspel och kvinnosång i låten “Coil”. En låt som gör att man känner sig trygg och ger mig mersmak. Den trygga värld som byggs upp rivs emellertid genast ner i nästkommande “Heir Apparent” där pianostycket får nackhåren att resa sig. Ett av de mest utmärkande dragen som OPETH besitter är den vilande 70-tals känsla som kommit att bli signifikant för bandet. På detta album har känslan tagit mer plats men är samtidigt noga avvägd och detta bringar en starkare karaktär till låtarna.

Med “Watershed” släpper OPETH anno 2008 ett starkt album med musik som balsamerar själen ordentligt. Om detta är den första skivan man hört med OPETH och man gillar det man hör, ja, då har man en hel del kvar att upptäcka. Det allmänna intrycket av OPETH är att det krävs ett tränat öra för att tillgodose sig deras musik, men jag är av en annan mening. I den oändliga hårdrocksdjungeln kan känslan av att marknaden nästan är lite mättad infinna sig. Det är då OPETH utmärker sig och bidrar med nyskapande. Med detta album visar Stockholmsbandet än en gång att de står i en klass för sig själv.

Blackwind – Flesh Inferno

BlackWind2008ARTIST: Blackwind
TITEL: Flesh Inferno
RELEASE: 2008
BOLAG: Regain Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Tillåt dig föras bort av svarta vindar

”Flesh Inferno”, svensk black metal i tradition och nydaning. Kanske inte allas första musikval, men musik som alla kan bestämma sig för att välja.

Sundsvallsbandet BLACKWINDS bildades redan 1998, som ett sidoprojekt av några av medlemmarna ur black metal-bandet SETHERIAL, och nu på tionde året kommer deras första fullängdsalbum. Noga räknat ger de ut två fullängdare i år. Förutom ”Flesh Inferno” återutges också den enda tidigare plattan, EPn ”The Black Wraiths Ascend” från 1999, tillsammans med annat äldre outgivet material, i ett album namngivet ”Origin”. Idag har BLACKWINDS två fasta medlemmar, Infaustus som sköter det vokala uttrycket och originalmedlemmen Lord Mysteriis (Håkan Sjödin) på trummor.

Produktionen på ”Flesh Inferno” är inte riktigt så ”skitig” som black metal ofta väljer att vara, men ändå finns känslan där, med bl a sången relativt lågt mixad i de bakre regionerna. Just sången uppehåller jag mig gärna vid. Också här är det omisskännligen black metal-stuk men med rik variation. Infaustus tillhandahåller ingen ren sång, men exekverar å andra sidan den growlade sången på ett otal sätt. Skrikigt black metal-traditionellt, djupt dödsgrowlande och däremellan allt högt som lågt. Hela ljudbilden andas en sparsamt renoverad traditionell black metal. Syntharna finns som ett understråk men dominerar inte. Ett behagligt balanserat album som borde kunna attrahera lyssnare både i de läger som gillar mer traditionell black metal och de som uppskattar det slag av nydaningar band som bland andra DIMMU BORGIR står för. Texternas uppehåller sig kring ämnena ”döden och Satan”. Traditionella black metal-teman och inte mycket att orda om.

På detta sätt blandar BLACKWINDS traditionella och nyare black metal-ingredienser till en smaklig musikalisk blandning. Några spår att uppmärksamma särskilt är tunga Plague Bringer, inledningsspåret Before Time samt titelspåret Flesh Inferno. Detta verk, bandets första egentliga fullängdssläpp, rekommenderas för alla som intresserar sig för den svenska black metal-scenens pågående utveckling.