Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Revocation – New Gods, New Masters

Lämna en kommentar

ARTIST: Revocation
TITEL: New Gods, New Masters
RELEASE: 26/9 2025
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det har gått tid sedan jag recenserade någon skiva av Revocation – 2016 kollade jag in ”Great Is Our Sin”, men det innebär inte att jag inte har lyssnat på bandet från Boston. Jag tyckte att både ”The Outer Ones” och ”Netherheaven” hade sina förtjänster – och det är symptomatiskt att så har jag tyckt om nästan alla skivor som bandet har stått bakom. Flera redigt bra låtar som har väckt en hel del förnöjsamhet, och så ett antal låtar där jag känt att bandet kunnat bättre. Ofta har jag landat på en betygssjua, vilket ju inte är att förakta, och så blir det också nu.

”New Gods, New Masters” luras lite – den inledande duon med först titellåten och Sarcophagi Of The Soul är nämligen svinbra. Strängarbetet flyger här på en i det närmaste stratosfärisk höjd – det är bett i riffen, och solona – herrejävlar – skjuter ut låtarna i rymden. Detta kombinerat med ett flyhänt trumspel, ja, jag blir helt lyrisk. Tänk ändå om hela skiva hade legat på denna nivå har jag kommit på mig själv med att tänka flera gånger!

Som roligast blir det när bandet bjuder in en lite oväntad gäst som Gilad Hekselman som främst är känd som en jazzgitarrist i The All Seeing – då bryts formen och det blir verkligen aningen mer intressant än när det ”bara” är Travis Ryan från Cattle Decapitation, Jonny Davy från Job For A Cowboy eller Luc Lemay från Gorguts – musiker som jag verkligen uppskattar men som känns mer typiska för en metalskiva.

För det är när Revocation låter sin kreativitet löpa fritt som bandet blir verkligt intressant. Vem minns inte det fantastiska inslaget av blås och orgel i The Watchers utan att tänka på hur briljant det var?

Hantverket på ”New Gods, New Masters” är som vanligt utmärkt – att bandet kan lira precis så bra som behövs för den här typen av musik det räcker såklart ett gott stycke på vägen, men när jag känner att det finns så mycket mer oförlöst potential i Revocation som jag vill ha mer av, då blir det inte ett högre betyg än så här.

Gillar du bandet sedan innan, då är denna skivan sannolikt en som du kommer gilla lite mer än vad jag gör – och då gillar jag den en hel del.

Skivor

Spidergawd – From Eight To Infinity

1 kommentar

ARTIST: Spidergawd
TITEL: From Eight To Infinity
RELEASE: 12/9 2025
BOLAG: Stickman Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ibland är det onödigt att krångla till det. Spidergawd har sedan starten varit ett band som levererat högkvalitativ rock – senaste skivan är inget undantag från detta.

Men även om formeln är intakt – det är svinsnygg sång, grymt gitarrspel, ruskigt bra rytmik och så en skopa barytonsax på det – så känns det som om Spidergawd är lite extra tända på den här skivan.

”From Eight…” är en skiva där snart sagt varenda låt ligger på en mycket bra nivå – den enda som jag inte tycker är helgjuten är One In A Million och den är ju inte direkt dålig. Men ställd bredvid låtar som  The Grand Slam, Confirmation eller The Hunter så står den sig inte riktigt.

Alla andra låtar är så bra att jag inte tröttnat ett dyft på dem trots upprepade lyssningar. Snarare har det varit så att skivan har pockat så mycket på uppmärksamheten att det är i stort sett den enda jag lyssnat på i dess helhet under den gångna veckan.

Spidergawd formligen spritter av spelglädje – oftast är tempot i låtarna över medel, och det är ju inte svårt att gilla att trummisen Kenneth Kapstad driver bandet framför sig både med hårdhet men också med finess och finlir.

Vill man ha en skiva som höjer vilken förfest som helst, så är ”From Eight To Infinity” ett ganska givet val. Gillar du rock, kolla in den.

Skivor

Der Weg Einer Freiheit – Innern

Lämna en kommentar

ARTIST: Der Weg Einer Freiheit
TITEL: Innern
RELEASE: 12/9 2025
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har under åren lyssnat till och från på Der Weg Einer Freiheit, och nästan varje gång tänkt att jag borde lyssna mer på bandet från Würzburg.

Bandets black metal har lyckats hålla sig på en fin hög och jämn nivå på samtliga bandets skivor, vilket i sig ju är imponerande. Men först nu på föreliggande sjätte fullängdaren så har bandets musik, för mig i alla fall, nått till en både musikalisk som känslomässig peak som får mig att spela ”Innern” om och om igen.

Den är helt enkelt gravt beroendeframkallande.

Det finns något djupt sympatiskt över ”Innern” som gör att den känns som en varm och, ofta, direkt livsnödvändig omfamning. Att bandet får mig att känna mig så trygg i deras sällskap kanske känns som en smula märkligt när det gäller black metal, men så är det i alla fall. Stämningen på ”Innern” är så totalt uppriktig och drabbande att skivan kommer att ge andra lika känslomässiga skivor en match om titeln mest drabbande.

Inledande Marter satte ribban på en nivå som fick mig att nästan oroa mig över hur skivan som helhet skulle vara med en sådan inledning. När låt nummer tre – Eos – drog igång under första lyssningen var jag helt övertygad om att bandet gjort sin hittills bästa skiva. Det är en åsikt som jag inte har skäl att ändra efter sisådär 20 lyssningar.

”Innern” är en skiva som skickar rysningar nerför ryggraden gång efter gång. Det är en skiva som på ett mycket fint sätt visar ett band som har förmåga att skriva låtar där de enskilda delarna förstärker helheten. Der Weg Einer Freiheit är i ordets bästa bemärkelse ett band som drar åt samma håll, delar en gemensam vision och har förmåga att få detta till en sammanfogad helhet.

Låtar som spänner över känslor som sorg, eufori och ren desperation utan att för den sakens skull kännas ett uns krystad blir här till ett mästarprov. ”Innern” kan vara en av årets bästa skivor. Kolla in den.