Kategoriarkiv: Skivor

Dialith – Extinction Six

ARTIST: Dialith
TITEL: Extinction Six
RELEASE: 2019
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Sent på bollen när det gäller “Extinction Six” från amerikanska DIALITH – skivan släpptes i mitten av augusti. Jag känner ändå att jag vill ge skivan uppmärksamhet, då jag genuint tycker att den och bandet förtjänar det.

Symfonisk power metal – mycket ska stämma om verkshöjden ska bli något att prata om. Att flera lyssnare nog kommer att tycka att EPICA är ett annat band att använda som referensram må vara hänt, likaså de ofrånkomliga liknelserna med NIGHTWISH. Tro mig – DIALITH kan mäta sig med lätthet med dessa titaner – och det redan med första skivan.

“Extinction Six” prickar in flera faktorer som jag tycker behövs: musikerna kan lira på sina instrument, de har bra låtar, en grym sångerska, stämningen sitter som en keps och det låter svinbra om bandet. Produktionen är rena drömmen – Alasdair Wallace Mackies gitarrer har en underbar tjockhet som får mig att tänka på hur BOREALIS låter i detta hänseende. Att Cullen Mitchells trummor låter fint organiska är dessutom helt ljuvligt – han är den enskilde musiker som får DIALITH att verkligen kännas bättre än de flesta. Kreativiteten flödar från hans händer och fötter som gör att varje lyssning blir intressant.

Ska jag nämna en enskild låt som sticker ut så är det Quiver Of Deception som har ett underbart driv, gung – och en helvetiskt fin refräng.

Krista Sion på sång, ja, det finns mycket att säga om henne. Dels tycker jag det är skönt att höra en sångerska som har sån karaktär i rösten som hon har. Dels tycker jag att det är skönt att slippa den operaartade sången som är så vanlig att ta till när det gäller symfonisk metal. Nu hör jag varenda ord som sjungs.

Gillar man symfonisk power metal med extra bett, då har man redan koll på DIALITH. För er andra senkomlingar, likt mig, är det bara att se fram emot en god stunds musikalisk mumma. DIALITH är inte färdiga på långa vägar. Kolla in dem.

Firelink – The Inveterate Fire

ARTIST: Firelink
TITEL: The Inveterate Fire
RELEASE: 2019
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

“The Inveterate Fire” gick mig helt förbi när den släpptes den 10 maj förra året. Jag observerade den först när den började dyka upp på en hel del årsbästalistor, och tänkte att den nog är värd att kolla in. Och, som ni har deducerat vid det här laget, det var den.

Bakom FIRELINK står två personer – Harrison Stivarius som svarar för alla instrument, och Adrian Davis på sång. Att duons väldigt episka och atmosfäriska black metal inte har genererat något skivbolags intresse är ytterst märkligt, om det nu inte är så att bandet själva har velat ge ut sin musik på egen hand. I vilket fall är “The Invererate Fire” en skiva som verkligen hänför med just sin atmosfär.

Att lyssna på den här plattan känns som en enda lång och oavbrutet intressant resa. Jag uppskattar också att Stivarius och Davis verkar ha byggt hela sin skiva utifrån ett spel – Dark Souls – och jag föreställer mig att om du har spelat det spelet så kanske du får ut ännu mer av skivan än om du inte gjort det. För mig räcker det med att registrera att graden av nördighet som finns nerplöjd i “The Inveterate Fire” räcker rätt långt och att jag njuter storligen av musiken utan att ha annat än kunskap om spelet annat än till namnet.

Musikaliskt så ryms här allt från fina referenser till THE BLACK DAHLIA MURDERs Trevor Strnad – Davis har ett läge i sin sång som skickar rysningar genom kroppen – till mer modern progressiv metal där det sannerligen gäller att visa vad du går för på dina instrument. När Stivarius går loss på gitarren i exempelvis Kindled som är plattans starkaste spår, och spelar med en glöd som om hans liv berodde på det, ja då är det omöjligt att inte ryckas med.

Unbounded Terror – Faith In Chaos

ARTIST: Unbounded Terror
TITEL: Faith In Chaos
RELEASE: 2020
BOLAG: Xtreem Music

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skivor som släpps i början av ett år är skivor som skivblolaget/bandet tror extremt mycket på. Eller så struntar de blankt i hur skivan tas emot.

Men med spanska gammeldödsgänget UNBOUNDED TERROR kan det vara annorlunda.  Jag närmar mig “Faith In Chaos” med en rejäl skopa skepsis – trots att bandet tillhör det gamla gardet av spanska dödsmetallband så har bandet totalt seglat under min radar.

Men detta är inte så tokigt faktiskt, märker jag efter bara några låtar. Visst, detta är musik som inte kommer ha någon större betydelse i framtiden, men för stunden funkar den alldeles förträffligt.

Sångaren Vicente Payá har en härlig pondus i sin röst, och den passar in finfint oavsett vilken typ av dödsmetall UNBOUNDED TERROR lirar. För maken till bredd i det musikaliska uttrycket som finns här: det är blastbeats, långsamdöds, tvåtakt, riktigt bra och intressanta solon och fint riffarbete som gör att det i stort sett hela tiden är riktigt skoj att lyssna på “Faith In Chaos”.

Letar ni efter en skiva som tydligt visar att bandet bakom kan sitt hantverk utan att för den sakens skull ha några andra pretentioner än att underhålla väl för stunden, ja då tycker jag ni ska kolla in “Faith In Chaos”.