Kategoriarkiv: Skivor

For Giants – There, There

ARTIST: For Giants
TITEL: There, There
RELEASE: 8/1 2021
BOLAG: Independent Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag snubblade över amerikanska duon FOR GIANTS på bandcamp, och hittade en i det närmaste perfekt skiva att läsa till i deras “There, There” som släpptes i början av året.

Instrumentell progressiv metal brukar ofta kunna stavas ut som “djent”, och ja, det finns en del sådana influenser, men det är långt ifrån allt  vad FOR GIANTS  sysslar med. FOR GIANTS har en väl utvecklad talang för att inte bara vräka på med rytmiska figurer utan också se till att knåda in rejält med väldigt känslosamma melodier i sin musik. Fantastiskt triumfatoriska The Lucky Ones är ett bra exempel på detta. Bra, stringent riffande som sannerligen lockar till fottramp i takt, tydligt sväng och en stundtals nästan himlastormande lyrisk melodisk ådra gör låten till en av de starkaste på skivan.

Saknar jag sången? Nä, det kan jag inte säga att jag gör. Just frånvaron av denna gör att jag beundrar bandets musik än mer. De lyckas gå den vanskliga balansgången mellan att få mig att tycka att något saknas och att inte tänka på detta faktum.

Gillar man instrumentell musik så kommer man hitta flera fina stunder på “There, There”, det kan jag nästan garantera.

Bhleg – Ödhin

ARTIST: Bhleg
TITEL: Ödhin
RELEASE: 15 januari 2021
BOLAG: Nordvis

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Charmigt, mörkt och ständigt underhållande. BHLEGs tredje album “Ödhin” visar sig ha gott musikaliskt gry med mycket variation inom och mellan de sex spåren. Var för sig är kanske inte alla spåren lika starka men helheten skopar undan allt eventuellt tidigt motstånd. Här finns råhet och desperation, mystik och andlighet, dov svärta och skönhet. Inte mindre än två av sex spår är instrumentala, Gyllen Gal och avslutande Drömmen Om Vårdträdet – och jag vill inte ens klaga på detta. Allt gjuts så fint samman att helheten blir högst intagande.

Slukad Sol är både det längsta och mest innehållsdigra spåret och en låt som väl representerar alla delar av albumet. Det grova, det mjuka, det folkloristiska och de starka stråken av traditionell svartmetall. Andra spår har sin viktpunkt i någon eller flera av dessa fållor, med intressanta detaljer som i Gyllen Gal där en tupp faktiskt gal och Vyss med sitt hotfullt framviskade ”vysss!” i inledningen. Spåret Alyr III är också den en låt som så att säga innehåller allt, utan att det är splittrande.

Nordvis Produktion som ger ut albumet är baserat i ”Norrbottens skogar” och har företrädesvis band som, på ena eller andra sättet, har knytning till nordisk – inte nödvändigtvis norrländsk dock – natur och mytologi. Det kan vara mer traditionell black metal-band men också rena folkvisetoner och allt däremellan. BHLEGs duo är således baserad i västsverige men uppges ha gemensamt ursprung i orten Ale (därav återkommande låttiteln Alyr) i sydligaste landsänden.

Medlemmarna i BHLEG är sparsmakade med sina framträdanden och håller hårt i sitt textmaterial. Inga spelningar vad jag kan utröna och inte heller hittar jag lyriken, vare sig till denna eller tidigare album, på webben. Gott så, det är såklart helt upp till bandet och får respekteras. Andlighet, mystik och integritet tycks vara honnörsorden för de två medlemmarna under beteckning L. respektive S. som föredrar att bibehålla sin anonymitet.

Sammanfattningsvis kan skivan ”Ödhin” kanske kännas lite avig och rentav splittrad vid första lyssning. Men det finns alla anledning att låta detta ta sin tid, det visar sig ge mycket god utdelning.

<

Dread Sovereign – Alchemical Warfare

ARTIST: Dread Sovereign
TITEL: Alchemical Warfare
RELEASE: 15/1 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

DREAD SOVEREIGNs basist och sångare A. A. Nemtheanga, mest känd från tungviktarna PRIMORDIAL var det som fick mig att höja på ögonbrynen när jag fick promomaterialet till “Alchemical Warfare”. Jag gillar PRIMORDIAL till viss del, men Nemtheanga har alltid framstått som en sångare som sannerligen vet vad han sysslar med, och han har alltid utstrålat en sjudande besatthet när han framträder med sitt huvudband.

Och hans attityd skiner även i DREAD SOVEREIGN, låt vara att han låter som om att han har aningens roligare i detta band, och det är därför det är så pass njutbart att lyssna på “Alchemical Warfare”. Ibland.

Med en speltid på strax över 51 minuter så är inte detta den längsta skivan ni kommer att lyssna på i år, men det finns – dessvärre – en hel del dödvikt på den. Avslutande originallåten Ruin Upon The Temple Mount har ett irriterande långt mellanspel och såsar vidare i ett behagligt mellantempo som det i ärlighetens namn finns ganska gott om på skivan. Ibland funkar det fint, ibland blir det en källa till irritation.

Att Nemtheanga och gitarristen Eoin H. Bones och trummisen Johnny King har knarkat sin BLACK SABBATH och VENOM stör jag mig inte heller på – i låtar som fina She Wolves Of The Savage Season och Nature Is The Devil’s Church funkar deras “fanboy-ism” alldeles fantastiskt, men de hade kunnat vara betydligt hårdare mot sig själva och trimmat bort en del onödigt såsande – skivan hade vunnit betydligt på detta.