Kategoriarkiv: Skivor

Grande Royale – Breaking News

ARTIST: Grande Royale
TITEL: Breaking News
RELEASE: 2017
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Tredje gången gillt för svenska GRANDE ROYALE, och den här gången förstärke sin skapandeprocess med löjligt begåvade Nicke Andersson (mest känd som den kreativa kraften bakom THE HELLACOPTERS och IMPERIAL STATE ELECTRIC) bakom mixerbordet i studion. Bandets sångare Hampus Steenberg:
   -”Nicke tryckte hela tiden på att varje låt måste ha en hook, något man kommer ihåg redan efter att ha hört den en enda gång, och jag tycker verkligen vi har lyckats skriva material  som lever upp till det den här gången.”

Så långt låter det ju väldigt lovande, men hur väl har Jönköpings-sönerna lyckats leva upp till ambitionsnivån? Klart godkänt, men inte genuint lysande, skulle jag säga. Det handlar – föga förvånande – om jordnära rock ‘n’ roll, med de slitna stuprörsjeansen, bootsen och kärleken till den amerikanska sydstatsrocken fullt synliga vid första anblick. Det svänger fint, och visst finns det en och annan vass hook i spår som till exempel inledande Know It All, där Nickes touch är omisskännlig, småkåta The Devil’s Place, härligt funkiga titelspåret Breaking News, mäktiga Daily Illustration och snyggt arrangerade avslutningsnumret I’m On The Loose.

I övrigt är låtmaterialet habilt men inte riktigt spjutspets-vasst. Visst, det är ju också så att jämförelsen med THE HELLACOPTERS kommer som ett brev på posten givet genren och valet av producent, och den nivån är det ruskigt svårt att leva upp till. GRANDE ROYALE gör det bra, helt klart, men behöver ta ytterligare ett steg innan eleven på allvar kan utmana mästaren.

Dagoba – Black Nova

ARTIST: DAGOBA
TITEL: Black Nova
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

DAGOBA är ett stycke franskt band som jag får konstatera att jag aldrig hört talas om eller i varje fall inte lagt märke till tidigare, trots deras 20 år i musiklivet. Och jag misstänker att det kan finnas fler än mig därute som har missat detta? Och det är synd. Inte för att det är någon helt omvälvande upplevelse att ta del av fransmännens sjunde studioalbum, betitlat ”Black Nova”, men ändock en väldigt behaglig bekantskap.

Enligt utsago spelar bandet industrial metal, men på ”Black Nova” tänker jag egentligen mer death och groove än industri. Basist Werther Ytier är tillsammans med sångare Pierre ”Shawter” Maille de ursprungsmedlemmar som fört bandet fram till dagens både spännande och stundom rätt utmanande sound som plockar bitar från många musikstilar. I Shawters growl finner jag likheter ömsom med ENTOMBEDs L-G Petrov ömsom med Tompa Lindberg (AT THE GATES m.fl.). Utöver det varierade growlandet har vokalisten också en verkligt fin rensång.

Framför allt melodiskapandet triumferar på plattan i låtar som t.ex. Lost Gravity och Stone Ocean. De riskerar att rätt snart sitta klistrade vid hjärnbarken om du lyssnar på plattan några varv. Skivan är välkomponerad och t.o.m. introt, en ofta både omotiverad och för mig  mest irriterande komponent, får här godkänt.

Omslaget rekommenderar jag att du tar en extra titt på och helst i ett inte alltför litet format. Ganska äckligt, va? Samtidigt jäkligt snyggt.

En fin stund med DAGOBAs ”Black Nova” har du som lyssnare framför dig. Inte oförglömligt men absolut något att återkomma till när du vill mysa till lite musik med både tyngd och sväng.

Ett favoritspår på plattan är ovan nämnda Stone Ocean men också The Infinite Chase och avslutande Vantablack.

Leprous – Malina

ARTIST: Leprous
TITEL: Malina
RELEASE: 2017
BOLAG: InsideOut Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Norska LEPROUS har funnit i periferin för mig under ganska många år, men jag har aldrig gett bandet en chans mer än en låt här och där. Först nu med ”Malina” har bandet lyckats dra in mig i sin sfär – och på kuppen fått mig att vilja kolla in resten av bandets diskografi.

Bandets proggiga, ganska väna, och intressanta musik gör att jag är helt övertygad om att ”Malina” både stöter ifrån och drar in lyssnare. Vissa av låtarna kan jag inte ens med den bästa vilja i världen kalla metal – se Leaches och avslutande The Last Milestone – medan andra låtar som Captive och The Weight Of Disaster har ett tungt fläskigt sväng. Åter andra låtar vräker på med synthar åt new wave-hållet och brottartyngd – jag tänker på Mirage som är en av skivans allra bästa låtar. Slutet är så galet bra att jag höll på att ramla av stolen när jag hörde det första gången.

LEPROUS visar att de är ett band som kan sitt hantverk. Bandets utforskande och nyfikna sinnelag resulterar i musik som till största delarna är fantastisk att lyssna på. Mest imponeras jag av kompets oerhörda lyhördhet – basisten Simen Daniel Børven och trummisen Baard Kolstad låter för det mesta som ett enda instrument. Utom när de högst medvetet bryter mot detta. Sången från Einar Solberg är också väldigt imponerande.

Sammantaget är ”Malina” en oerhört fin progressiv platta som verkligen förtjänar er tid. Kolla in den.