Etikettarkiv: 7/10

Nova Collective – The Further Side

ARTIST: Nova Collective
TITEL: The Further Side
RELEASE: 2017
BOLAG: Metal Blade 

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det finns något både djupt fascinerande och perverst i sidoprojekt. Fascinerande då du aldrig vet vad det kommer ut för slags musik i nya konstellationer, perverst då det kan sluta med totalt distanslöst kollektivt musikaliskt masturberande. Med NOVA COLLECTIVEs musik förhåller det sig lite grann på bägge sätt.

Det här är ett projekt som kom till stånd genom en mejlväxling mellan Dan Briggs från BETWEEN THE BURIED AND ME och TRIOSCAPES och Richard Henshall från HAKEN. Tillsammans med Matt Lynch och Pete Jones har det här gänget snickrat ihop en platta som ligger väldigt långt från metal, ja ens hårdrock. Mer handlar det om fusion och progressiv rock. Jag både gillar och ogillar vad den här orkestern gör. Skulle jag basera en recension av skivan enbart på hur skickliga musikerna är så skulle den få högsta betyg, samtidigt är detta musik som kanske lite väl uppenbart vet om att den framförs av überskickliga musiker. Därav utslaget på den perversa delen av skalan.

Kommer du från punkscenen så kan jag i det närmaste garantera att du kommer hata den här skivan med stort hat för att parafrasera Frans G. Bengtssons ”Röde Orm”. Är du däremot öppen för ett band som verkligen kan sin progressiva rock lika väl som baksidorna på sina egna händer och som inte drar sig för att visa detta, ja då kan det vara värt lite tid att kolla in ”The Further Side”.

För trots att jag inte riktigt vet hur jag ska ställa mig till den här skivan så har jag återkommit till den gång efter annan de gångna veckorna. Bara en sån sak!

Firewind – Immortals

ARTIST: Firewind
TITEL: Immortals
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Förra året var doom-året vad mig anbelangar. Ska 2017 bli året då jag knarkar ner mig på power metal? Om jag ska utgå från hur bra ”Immortals” av FIREWIND är så ska jag inte vara sämre än att säga att det kan mycket väl bli så!

Det här är en skiva som underhåller något så fruktansvärt med bra låtar, helt galet shredspel och en överhängande känsla av att alla inblandade verkligen kan sitt hantverk.

FIREWIND är Gus G, gitarrist åt Ozzy Osbourne, skuta att styra, och han har gjort det med en frenesi som visar att här saknas det sannerligen inte arbetskapacitet. ”Immortals” är skivan att kolla in om du vill ha power metal som förutom att bjuda på gott om knuten i näve i luften, alternativt vinden i håret metal lyfts något så otroligt av den mannens gitarrspel. Visst, gillar du musik med mer nyanser och mer tillbakadraget spel så kommer du sannolikt att avsky ”Immortals”, för det hålls inte igen när det gäller teknik och shred, eller ostighet för den delen.

I mångt och mycket har den här skivan en hel del gemensamt med ett annat verk som handlar om samma sak: kung Leonidas slag mot perserna i slaget vid Thermopyle 480 f. Kr som det gjordes en film på för tio år sedan – ”300”. Det var verkligen en film som med stora överdrifter delade publiken i en grupp som älskade filmen och en som avskydde den med stor avsky. De stora gesterna, överdrifterna, de stora orden – filmmakarna tog i så det räckte och blev över. Och lite så är det faktiskt med ”Immortals”, med den stora skillnaden att jag inte har alls svårt med att ta FIREWIND på allvar. Det finns helt enkelt tillräckligt med bra grejer på den här skivan för att jag utan att begå nåt våld alls på  mig själv kan rekommendera den som en riktigt bra power metal-skiva.

Oni – Ironshore

ARTISTOni
TITEL: Ironshore
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade 

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har alltid varit svag för rytmisk musik. Detta är såklart resultatet av ett helt liv som trumslagare, och det har ju gett men för livet – haha!

Kanadensiska ONI är bättre än rätt många på just rytmik. Inte bara har trummisen Joe Greulich dukat upp ett stint gottebord med sitt trumspel, även gitarrspelet Brandon White är synnerligen percussivt. Och till stora delar funkar det rätt bra. För det mesta så har ONI en väl utvecklad känsla för sväng och det är väldigt underhållande att lyssna på det som presenteras på ”Ironshore”.

Bandets musik kategoriseras som progressiv metal med inslag av djent, och visst det kan bli rejält nördigt ibland, men bandet håller sig ändå på rätt sida av diket för att jag ska hålla intresset uppe. De gör det på allra bästa sätt i låtar som The Only Cure som bjuder på fint gästspel av Randy Blythe från LAMB OF GOD och The Science som är en fint vindlande låt med både smörfeta riffmattor och extremjazziga inslag.

Sammantaget visar ”Ironshore” på ett band jag blir nyfiken på. Här finns tillräckligt med verkligt bra musik, goda instrumentella insatser och egensinnighet för att jag nog kommer ge bandet uppmärksamhet även i framtiden.