Etikettarkiv: 8/10

Sinira – The Everlorn

ARTIST: Sinira
TITEL: The Everlorn
RELEASE: 26/6 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag ser att SINIRA kommer från Nacogdoches som ligger i Texas tänker jag direkt på filmen “Charlie Wilson’s War” som handlar om kongressledarmoten Charles Wilson som var en av arkitekterna bakom att ryssarna fick däng i Afghanistan. En av hans bidragsgivare besöker honom för att protestera mot att det har blivit snack om en julkrubbas placering i just Nacogdoches. På många sätt känns det bra för egen del att SINIRA finns i just Texas, om inte annat för att vara en nagel i ögat på det jag förknippar Texas med: reaktionär kristendom, vapen och en allmänt inskränkt syn på det mesta.

Det andra jag tänker på är att SINIRA har lyssnat sjukt mycket på DISSECTION, ett faktum som infinner sig snabbt när Where Starlight Does Not Shine, en låt som är en njutning från början till slut. Faktum är att “The Everlorn” som helhet är en till stora delar magisk skiva, under förutsättning att man inte förväntar sig några enorma framsteg i utveckling av den melodiska black metal som den har sett ut sedan starten av subgenren. Just med tanke på detta är “The Everlorn” en enda stor gosefilt i en tillvaro som kanske ter sig dyster.

Bakom SINIRA står en enda person, Knell, som spelar alla instrument och sjunger samt gör allt annat. Med tanke på detta är “The Everlorn” både resultatet av en singulär artistisk vision, och ett fint bevis på att anpassa mål efter medel – dock kan jag säga att de instrumentella insatserna inte går av för hackor. Gitarrspelet är effektivt och oerhört stämningsskapande, trumspelet ligger åt det hastigare hållet vilket jag uppskattar och produktionen är mycket bra.

Att jag ens upptäckte SINIRA var en ren slump – ett klick på Bandcamp. Som ni förstår av betyget är jag ganska glad över detta.

Ensiferum – Thalassic

ARTIST: Ensiferum
TITEL: Thalassic
RELEASE: 10/7 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

“Epic Folk Metal” står det under genre på Metal Archives sida om finska ENSIFERUM. Första gången jag läste detta så måste jag erkänna att jag stönade inombords. Som ni förstår av betyget så hämtade jag mig från min första reaktion, som jag villigt erkänner var en helt felaktig sådan. Det finns såklart saker på “Thalassic” som jag inte sväljer rakt av – de två bonusspåren är i mina öron helt onödiga, och förtar faktiskt från den riktigt angenäma upplevelse som skivan erbjuder.

Att ENSIFERUM gillar sitt symfoniska anslag blir snabbt tydligt med fina instrumentala och oerhört – är ni med – episka inledningen Seafarer’s  Dream. Och bandet fläskar visserligen på rejält i vissa låtar, men lyckas hela tiden hålla det väldigt smakfullt och väl avvägt. Till och med när bandet går all folk som i Midsummer Magic så görs det med en sådan sjukligt väl utvecklad känsla för fängslande melodier att jag faktiskt köper det. För övrigt är det helt otroligt hur mycket olika element de lyckas få in i den låten, trots att den bara är 3:42 minuter lång.

De mer renodlade metallåtarna Rum, Women, Victory (liiite cringevarning på den titeln) och Run From The Crushing Tide är så fruktansvärt beroendeframkallande – likt hela skivan för övrigt – att jag har spelat både låtarna och skivan på repeat sedan igår. Inslagen från Pekka Montins, ny i bandet på sång och keyboard sedan i år, rensång är helt otroligt bra, och jag njuter i fulla drag när han släpper på fullständigt i just Run From The Crushing Tide. 

Jag kan faktiskt inte minnas senast jag blev så glatt överraskad av en skiva som jag blir av “Thalassic”. Den har alla kännetecken som präglar verkligt bra finska band – en sådan makalös känsla för melodier fyllda med vemod, men också en tydlig jävlar anamma som går som en röd tråd genom skapandet.

“Thalassic” är en fenomenal skiva från ett band som sannerligen vet vad de sysslar med, och den förtjänar att upptäckas av många. Kolla in den!

Killitorous – The Afterparty

ARTIST: Killitorous
TITEL: The Afterparty
RELEASE: 22/5 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

KILLITOROUS från Ottawa har måhända ett namn som kan upplevas som aningen oseriöst, det tyckte i alla fall jag, men så snart första låten på bandets andra skiva “The Afterparty” – All Hail The Starchild drar igång på allvar så vet jag att det sannerligen inte går att avfärda det här bandet som oseriöst när det gäller sin musik.

Sant är att bandet har en lekfull och kul inställning till textförfattande – i alla fall stundtals – och inte hymlar med att smyga in kända fraser från filmer de tycker om. Men i övrigt är inte KILLITOROUS ett band som det är lätt att skoja bort.

“The Afterparty” är en njutning att lyssna på från början till slut, inte bara för att produktionen är en dröm med tydligt gitarrfokus, utan för att bandet är så fasansfullt skickligt på att visa att de kan sin genre till fulländning och därför inte är rädd att gå utanför boxen. Här finns några verkligt minnesvärda låtar som imponerar inte bara för att de fullständigt dräper på den tekniska sidan, utan också för att melodier så skickligt vävs in. Det gör att det aldrig blir tröttsamt att lyssna på “The Afterparty”, utan snarare gör att känslan av att vilja ha mer finns där genom hela lyssningen. Den här plattan har gått på repeat i förfärande grad sedan jag upptäckte den igår.

Gillar man teknisk döds är KILLITOROUS ett band att ha koll på.