Etikettarkiv: 8/10

Napalm Death – Throes Of Joy In The Jaws Of Defeatism

ARTIST: Napalm Death
TITEL: Throes Of Joy In The Jaws Of Defeatism
RELEASE: 18/9 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag kan berätta exakt när jag insåg att “Throes Of Joy In The Jaws Of Defeatism” är en av NAPALM DEATHs bästa skivor i karriären. Det är när Danny Herrera slår igång Zero Gravitas Chamber efter ett break mitt i låten. Jag fick fullständigt frisläpp och studsade upp från soffan över en låt som ligger som nummer 7 av 12 på skivan.

NAPALM DEATH är ett band som det är svårt att komma runt när man gillar grindcore. Inte bara för att Birminghambandet drog igång subgenren, utan också för att gruppen med bibehållen credd ständigt har omdefinierat vad grindcore är. Att mer och mer death metalinfluenser har smugit sig in gör mig personligen ingenting, för bandet har alltid vidmakthållit sitt sociala patos och sin politiska medvetenhet – grundpelare inom grindcoren.

Att bandet är upprört, förbannat och oroat över sakernas tillstånd i världen förvånar ingen, men på de senaste två skivorna – “Throes Of Joy…” och föregångaren “Apex Predator – Easy Meat” har vreden känts betydligt mer vässad än på bandets tidigare skivor.

“Throes Of Joy…” inleds av 4 låtar av sådan rasande kvalitet att ni kommer att baxna. Fuck The Factoid är en okomplicerad smocka med fokus på hastighet och ilska där hela bandet grindar på som galningar, men där också en helt ny dimension av snygga slingor har vävts in, Backlash Just Because som har ett illasinnat sväng, rikligt med d-takt och en vrålande Mark Barney Greenway, That Curse Of Being In Thrall som är ett skolboksexempel på start och stop och Contagion  som nästan drar åt det thrashiga hållet (!). Redan här är jag helt såld och beredd att skriva under på att den här skivan kan vara en av de bästa bandet har snickrat ihop.

“Throes Of Joy…” övertygar dessutom i de flesta av de låtar där NAPALM DEATH går ifrån den etablerade formen. Invigorating Clutch med sitt tunga matiga tuggande och långsamma ansats till exempel, Amoral som är en av singlarna som har släppts från skivan som nästan har ett rakt rockanslag men som jag ändå köper. Dessa låtar vinner dessutom på den rent fantastiska produktionen av Russ Russell som bara krossar med sin köttighet. Herreras trummor låter helt magiska och basen och gitarren hörs väldigt bra också. Framför allt känns produktionen väl balanserad för att få fram aggressiviteten i låtarna. Mark Barney Greenway svarar för ytterligare en gedigen insats på sång.

Att NAPALM DEATH är ett vansinnigt viktigt band med en klassisk bakkatalog är ett faktum. “Throes Of Joy In The Jaws Of Defeatism” visar att de inte har slutat utvecklas, eller att de har en minskad hunger efter snart 40 år som band. Den här skivan måste ni kolla in!

Eshtadur – From The Abyss

ARTIST: Eshtadur
TITEL: From The Abyss
RELEASE: 4/9 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ESHTADUR från Colombia gör det mesta rätt på “From The Abyss”. Att göra en cover på FIREHOUSEs “All She Wrote” är inte en av de sakerna, men tack och lov väger resten av skivan upp för detta i mina ögon ganska monumentala klavertramp.

ESHTADUR spelar melodisk dödsmetall, och de gör detta bra. Det finns ett bra driv i nästan alla låtar, tvåtakten dyker upp med stor regelbundenhet, gitarrslingorna är oftast rykande bra, och det låter oerhört mäktigt om bandet.

Att bandets originalitet må vara liten kan vi skriva upp som en radanmärkning – det är svårt att komma med något nytt inom den melodiska dödsmetallen. Men i låtar som Lowborn Bastard, tvåtaktaren The Adverse Side och The Oathbreaker bjuder bandet upp till yster ringdans till stor förnöjsamhet.

Gillar man melodisk döds så funkar “From The Abyss” helt utmärkt. Bra låtar, bra produktion och rätt stämning gör att jag förlåter det mesta, till och med en genomusel cover.

Radiant Knife – The Body

ARTIST: Radiant Knife
TITEL: The Body
RELEASE: 28/8 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

2020 har seglat upp till att bli ett riktigt bra år när det gäller EP-skivor. Alltfler band verkar se fördelarna med att skriva korta och koncisa skivor, och verkligen använda sig av formatet. RADIANT KNIFE från Lafayette i Louisiana har gjort ytterligare en kvist på formatet. På fredag släpper bandet “The Body” för att sedan i början av oktober släppa ytterligare en EP, “The Ghost” och skivorna skall ses som en enhet.

RADIANT KNIFE är en duo bestående av Greg Travasos på trummor och Stephen Sheppert på gitarr och de spelar progressiv sludge, något de gör till stora delar bra. Jag hör såklart klanger från MASTODON vilket jag inte ser som något dåligt alls. Men duon lyckas faktiskt övertyga mig till stora delar att de är värda att hålla koll på. Det är meckigt utan att tappa sväng, svängigt utan att tappa tyngd och det låter riktigt bra om bandet på den här skivan.

Helt originellt är det inte, men skivan fastnar ändå något så oerhört effektivt att det är svårt att värja sig mot den. Trots att “The Body” klockar in på ungefär 20 minuter så känns den betydligt matig och väl sammanhållen. Allt bandet tar sig för känns väl genomtänkt och balanserat. Kolla in den.