Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Cattle Decapitation – Terrasite

Lämna en kommentar

ARTIST: Cattle Decapitation
TITEL: Terrasite
RELEASE: 12/5 2023
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin

Hur många av er var det som diggade “Death Atlas”? Rätt många skulle jag tro. För egen del lyssnade jag inte på den alls. Jag hade nämligen hamnat i en av mina sedvanliga svackor när det gäller CATTLE DECAPITATION. 2009 tokdyrkade jag bandet på “The Harvest Floor”, “Monolith Of Inhumanity” tröttnade jag raskt på, “The Anthropocene Extinction” älskade jag. CATTLE DECAPITATION har blivit ett varannan-skiva-band för mig, märkligt nog.

Med detta i åtanke så kanske det är helt logiskt att jag går igång rätt rejält på “Terrasite” som släpps på fredag. Efter första genomlyssningen var jag så till mig att jag använde frasen “den här skivan får färgen att flagna från väggen” då jag diskuterade den med några av bloggkollegorna på Metallbibliotekarierna.

Är det då bara rens på detta alster? Nä, långt därifrån, men det hålls inte igen på höghastighetsspel, så mycket kan jag säga. Inledande Terrasitic Adaptation börjar i och för sig oerhört episkt mäktigt, ja, tungt till och med. Och djupt oroväckande. När väl renset kommer igång är det dock massivt mangel en rätt bra stund. CATTLE DECAPITATION visar i hela låten på hur oerhört mångsidiga de är. Stämningen är oerhört påtaglig, Josh Elmore och Belisario Demuzio kavlar ut riff och solon jag äter med sked, trummisen David McGraw lirar både snabbt och med sväng, och Travis Ryan, ja herrejävlar, han slevar upp en vokal leverans som i variationsgrad enbart kunde matchas av Trevor Strnad.

När jag lyssnar på “Terrasite” så fladdrar namn som THE BLACK DAHLIA MURDER, BEHEMOTH och MISERY INDEX förbi i skallen vilket inte ska tas som kritik mot vad som pågår på den här skivan. CATTLE DECAPITATION har något helt eget i sitt uttryck som det inte är svårt att uppskatta. Detta blir allt tydligare ju längre plattan varar, och när sista låten Just Another Body drar igång så tänker jag att jösses vilken logisk låt att avsluta med. Hela låten känns som en present. Från det magiska pianospelet i början till rensången i slutet sitter jag som förstummad av hur bra detta är.

CATTLE DECAPITATION har lyckats göra en mycket bra skiva som, om man gillar bandet sedan innan, nog kommer att få fler att springa till skivbutiken än undertecknad. Kolla in den.

Skivor

Rotten Sound – Apocalypse

Lämna en kommentar

ARTIST: Rotten Sound
TITEL: Apocalypse
RELEASE: 31/3 2023
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Varje gång ROTTEN SOUND släpper ny skiva vill jag göra som Gert Fylking och utbrista “Äntligen!”. Detta magiska band levererar, ofta, sedan början av 2000-talet (“Murderworks” säger jag bara!) en fruktansvärt potent och ilsken grindcore som jag har uppskattat sedan jag upptäckte bandet med släppet “Exit” från 2005. Att ROTTEN SOUND har stretat på strax bakom klassiska band som NASUM, NAPALM DEATH och PHOBIA har gjort att jag uppskattat dem än mer, och har försökt att få folk att fatta hur bra detta är.

Förra given, “Abuse To Suffer” tyckte jag hade sina förtjänster, men den hade vissa skönhetsfläckar. Några sådan finns knappt alls på “Apocalypse” som är en i det närmaste totalt mosande platta. Med en speltid på 20 minuter är det en skiva som det är lätt att sitta flämtande efter andan, men ändå bara mata på med. Detta är en förträfflig uppvisning i hur man skriver en skiva som med finess och stringens visar på vilka rika möjligheter som grindcore faktiskt har. Det går, med rätt utförare, att skriva korta låtar som ändå säger en hel massa. Här finns ingen plats för alibispel, men inte heller slöa intron som riskerar att tråka ut lyssnaren.

Med sina 18 låtar är “Apocalypse” en skiva där låtar som Denialist  – som har en otroligt fin övergång från tyngd till hastighet – Sharing med sitt tilltalande anti-kapitalistiska budskap och grundliga riffande och Renewables som sätter fokus på att vi behöver konsumera mindre och att förnybara resurser även de är begränsade – är en mästerlig uppvisning i hantverk som ligger på en hög och jämn nivå.

Keijo Niinimaa svarar för ytterligare en dräpande sånginsats, och även om ROTTEN SOUND verkligen är ett band i ordets riktiga bemärkelse så går det inte att bortse ifrån att Niinimaa är en av de bästa sångarna i världen och det lyfter skivan några snäpp.

Gillar man grindcore så har man koll på ROTTEN SOUND sedan innan, annars är “Apocalypse” en väldans bra startpunkt. Kolla in den.

Skivor

Witch Ripper – The Flight After The Fall

Lämna en kommentar

ARTIST: Witch Ripper
TITEL: The Flight After The Fall
RELEASE: 3/3 2023
BOLAG: Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag blivit tvungen att sammanfatta “The Flight After The Fall” med ett enda ord så hade det nog blivit “beroendeframkallande”. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lyssnat på skivan under den gångna tiden, men det är nästan kriminellt mycket. Ytterst få andra skivor har fått speltid.

WITCH RIPPER kommer från Seattle i delstaten Washington, en stad som har gjort sig känd för sitt minst sagt eklektiska förhållande till musik. Kanske är det detta faktum som gör skivan så obönhörligen underhållande att lyssna på, för trots att WITCH RIPPER lyckas göra sin musik till sin egen känns den oerhört välbekant.

Band som MUSE, MASTODON, QUEEN, MILLENCOLLIN, METALLICA, BETWEEN THE BURIED AND ME och GENESIS dyker upp i associationsbanorna när jag lyssnar på den här, den andra i ordningen, skivan från bandet. Som ni förstår av betyget är detta inget jag stör mig på, trots att det emellanåt låter som om det faktiskt är MASTODON jag lyssnar på, mest då den grövre sången kommer in.

“The Flight After The Fall” är en skiva som sprudlar av spelglädje. Här finns episka inslag, bedövande snygga gitarrsolon och ett otroligt trumspel. Jag hade nog kunnat lyssna på enbart trumspåret och ändå älskat den här skivan, för Joe Eck är en trummis som har ett magiskt lir. Det är kreativt, kontrollerat men stundtals nästan dikeskör han utan att helt tappa kontrollen. Det är helt hisnande.

Musiken är också väldigt väl strukturerad. Här finns lugna stunder, absolut, fruktansvärt ösiga partier. Men det som imponerar mest är de massiva buildups som bandet excellerar i. Inledande Enter The Loop är ett lysande exempel på detta. Precis då jag tror att det inte kan bli mer majestätiskt så drämmer WITCH RIPPER i med släggan något så helvetiskt lägger på ytterligare en nivå. Helt magiskt.

Jag är, som ni förstår, oerhört glad över att ha upptäckt WITCH RIPPER som med “The Flight After The Fall” har lyckats göra en av de mest underhållande skivorna hittills i år. Kolla in den.