Etikettarkiv: doom metal

Spirit Adrift – Enlightened In Eternity

ARTIST: Spirit Adrift
TITEL: Enlightened In Eternity
RELEASE: 16/10 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att SPIRIT ADRIFT och dess primus motor Nate Garrett har hållit ett i det närmaste absurt arbetstempo sedan starten – fyra skivor på lika många år – har gjort att jag har undrat när snarare än om det kommer en skiva från bandet som jag inte kan hylla lika förbehållslöst som de föregående. Som ni förstår av denna inledning så är “Enlightened In Eternity” den skivan.

Mycket är sig likt – Nate visar fortfarande upp sin enorma kärlek till 1980-talets hårdrock som den gestaltades av METALLICA och IRON MAIDEN, två band som har återkommit med influenser sedan andra skivan “Curse Of Conception”.  

Inget fel i det, för när det görs rätt som i Cosmic Conquest så funkar det så fruktansvärt bra. Värre är det att SPIRIT ADRIFT ibland inte levererar ett lika jämt låtmaterial som på de föregående plattorna. Inledande Ride Into The Light har en bedrövligt tunn och repetitiv refräng, och texten till Astral Levitation får mig att obehagligt rysa till av det mer än lovligt new ageiga som här halas fram.

Helt utan poänger är såklart inte “Enlightened In Eternity”. Garrett har fortfarande en stundtals magisk förmåga att få mig att känna att bryggan mellan 2000-talets doom och NWOBHM inte alls är speciellt lång. Avslutande Stronger Than Your Pain och United In The Void ger skivan en verkligt fin avslutning och gör att jag ändå tycker att trots att SPIRIT ADRIFT i vissa låtar verkligen kör i diket så finns här ändå förmåga att beröra.

Malsten – The Haunting of Silvåkra Mill

ARTIST: Malsten
TITEL: The Haunting of Silvåkra Mill
RELEASE: 24 juli 2020
BOLAG:

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Sätt dig så bekvämt som möjligt, eller lägg dig ner om du hellre vill det. Se till att du har lugn omkring dig så att ingenting stör. Ta några djupa andetag innan du börjar.

Nej, det här är ingen inledning till meditation eller yoga utan instruktioner för hur du lämpligen kan förbereda dig inför dryga 40 minuter riktigt malmtungt malande doom med skånska MALSTENs debutalbum.

Det unga bandet väljer att berätta en gammal historia, konceptet i “The Haunting of Silvåkra Mill” är en berättelse i fyra kapitel om de hemskheter som skedde i byn Silvåkra och kring den gamla kvarnen för omkring ett sekel sedan. Förstasingeln Torsion som inleder kvartetten släpptes för något år sedan och den väntan på fortsättningen som inleddes då får nu sin upplösning i fullängdsalbumet. Fyra spår, alla kring tio minuter långa, utgör kapitlen i denna ganska brutala berättelse om besatthet, hemsökelse, barnamord och död.

Ja, detta är en verkligt läskig historia vilken i till exempel Immolation i detalj berättar om bortförande av ett av traktens barn och hur det från kvarnen sedan hörs ljud av tänder som krossas, kött som karvas loss och ben som mals till mjöl. Det avslutas med att modern som förlorat sitt barn väcks i natten av att en säck finmalet mjöl avlämnas på verandan…

Musikaliskt är detta absolut doom i dess rikaste betydelse, riktigt långsam och doomig doom. Malande tungt som bandnamnet antyder. Ett meditativt tuggande som pågår albumet igenom och ändå tillåter varje låt att ha sin egen tydliga karaktär. Vart och ett av spåren rymmer i sig en helt egen dramaturgi.

Framförande och produktion är så oklanderligt säker att jag aldrig skulle gissat att bandet endast är två år ungt och att detta är deras debut. Enligt Metal Archives (fast vad vet de egentligen?) är endast en bandmedlem listad att sedan tidigare ha spelat med ett metalband, basisten Andreas Svensson (KAPTAIN SUN 00-08). Sångaren Manne Högströms röst framför tryggt den tunga lyriken med djup och bred vokal kompetens. Fredrik Grehn på gitarr och Joen Leffler på trummor bidrar lika kvalificerat på sina instrument.

Det enda jag möjligen kan gnälla över är viss utdragen olåt här och där. Absolut att obehagliga ljud kan ha sin plats i musiken och inte minst med tanke på albumets tema. Men det blir för mycket, för lååångt när till exempel hela albumet avslutas med nära en minuts enerverande “gnissel”. Men detta är en randanmärkning.

“The Haunting of Silvåkra Mill” är en mäktigt imponerande debut, ett stycke doom att försjunka i, dras ned i och svepas iväg av. Åter uppkommen till ytan låter det sig absolut göras att köra hela den hemska historien och den läckra musiken ännu ett varv.

Ah, glömde nästan en sak. Omslaget är galet snyggt också – men det ser ni ju själva.

MALSTEN – Immolation

Paradise Lost – Obsidian

ARTIST: Paradise Lost
TITEL: “Obsidian”
RELEASE: 2020
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Dra mig baklänges vad bra den här skivan är!

I ett tidigt skede utlovade undertecknad en recension av plattan, för att sedan draaaaa uuuuuut på det, helt enkelt eftersom skivan förtjänat tid att sjunka in och få ett rättvist betyg. PARADISE LOST är inga nykomlingar och gissningsvis krävs ingen egentligen närmare presentation av Halifax egna surputtar såhär 16 fullängdsskivor in på karriären, så låt oss istället placera årets “Obsidian” i relation till bandets diskografi. Vi får till att börja med gå tillbaka till 2009 års “Faith Divides Us – Death Unites Us” för att i modern tid komma i närheten på lika bra skiva, men det räcker inte riktigt där. “Obsidian” håller som helhet en jämn och hög klass som placerar den nästan på par med ikoniska skivor som “Shades Of God”, “Icon” och “Draconian Times”. Inte riktigt där, men nära nära.

Tror du inte på detta uttalande så lyssna på inledande Darker Thoughts. Sektionen från ca 1:45 in när själva låten tar fart? Gåshud. Singeln Fall From Grace som vid första soloanlyssningen kändes lite slentrian lyfts till riktiga höjder där den som andraspår ramas in av Greg Mackintosh bölande vackra gitarrslinga som låter just Darker Thoughts klinga ut och den drivna gotiska Ghosts. Den låten såväl som fjärde spåret The Devil Embraced är såna där låtar som PARADISE LOST egentligen gjort tusen av redan, men här träffar man helt rätt. Känslan och samspelet i bandets grundläggande motor – kompgitarristen Aaron Aedy, basisten Stephen Edmundson och trummisen Walteri Väyrynen – briljerar. Lägg till det att Nick Holmes levererar såväl stenhård och blytung growl (lyssna på Ravenghast), klassisk gothmörker (Forsaken) och känsla så har du receptet för en av de absolut starkaste skivorna vi sett under första halvan av 2020.

“Obsidian” har faktiskt inte ett enda svagt spår, och bjuder på stor variation. Aftonbladet delade ut 4 av 5 i sitt betyg. WeRock ger 9 av 10.  Missa inte den här skivan!